,När jag kom hit en timma senare, sade ni mig att mr Chauvniog var utgången, det måtte ni väl minnas, fortfor Roland som tycktes ur stånd att göra sig reda lör sammanhanvget och endast sökte någon att kasta skulden på. Ni sade ej att han begilvi: sig härifrån för alltid. Åh, sir, jag kunde ja ej vata att hen inte skulle återkomma, invände uppa:saren fogligt. Det her förvånat oss allihop, sir, vi veta ej hvad vi skola tro. När klockan ied emot elfva trodde jag att städerskan kande ha visat gantlema:n22 upp tillsitt rum utan min vetskap, mena hoa nekade dertuili och rummet befanns tomt Skuggsn föll alit djupare ofrer Hamishs drag, han kunde ej annat än finra detta besynnerligt. De skulle ju skicka bit hans kappsäck från jernvägen, utropade Roland som uttalade hvad som för ögonblicket föll honom in. Ja, sir, xappsäcken kom hi: dsgen derpå och bars upp i hans ram och der står den ännu, sir. Hvad! utbrast Hawmish. Har den ej blifvit efterfrågad ?, Nej, sir, vi ha väotat förgäfveg dergå. Detta tycktes allvarsamt. Hvarthän Arthur. än mätte ha begifvit sig, tycktes det dock aildeles tydligt att han skulle hafva efterskickat sin kap, säck. Hamish insåg det och Roland stirrade förvånad framför sig. Har ri reda på burou länge han var sysselsatt med att skrifva? frågade Hamisn. Nej, sir. — Klockan kunde vara omkring half nio då jag kom in och saknade honom, men jag tror knappt att han skrifvit något alls, ty skrifsakerna tycktes vara orörda och i samma skick sm då jag bar in dem. Funnos här måovga bref som väntade honomn, :