Sedan och kejsardömets störtande, genom vår rundskrifvelse af den 5 September förlidet år gitvit signalen ät den europaiska demokratien att högt och energiskt förklara, att mot franska republiken krigets fortsättande icke mera hade något berättigande och att en våldsam, icke från befolkningens fria omröstning utgången territorialtörändring var en orättvisa. enom vår rundskrifvelse ar den 21 Oktober förlidet är ha vi — oaktadt den lifligaste önskan att så snart som möjligt, vore det än med svåra uppoffringar, få se ett fredsslut komma till ständ — med skonande häusynsfullhet för nationalkänsian gillat republikens motstånd, så längs den tyske öfverbeiälhaivaren icke räckte handen till en hederlig fred, och vi kunna ännu i dag endast dela hela Kuropas och Amerikas beundran för Paris och edra provinsarmesrs hjeltemodiga motstånd, som räddat republikens ära. Men att med den erfarenhet de sista krigshändelserna gitfvit och imot den styrka de tyska stridskrafterna utvecklat ännu en gång upptaga den olika striden, fortgå på den hittills följda vägen sedan äran är räddad, förorsaka edert sköna lands fullständiga ruin och derigenom sätta republikens existens på spel — detta kan i sanning icke vara vårt råd, lika litet som alla sanna republikaners, som — af hvilken nationalitet de än må vara — arbeta lör folkens frihet, oberoende, bildning samt moraliska och materiella utvecklings Må det derföre i denna högtidliga stund endast och allenast vara eder uppglit att rädda republiken genom valet af en regering af bepröfvade republikaner, hvilken I gitven absolut fullmakt att sluta fred, ty endast i fred kan en republik vara betryggad och vidare utvecklas och fullkomnas. Om I, det ädla franska folkets representanter, beträden denna väg, då hafven I tillkämpat eder en tio gånger ärofollare seger än de tyske härförarne och skolen vinna alla efter fribet och oberoende sträfvande folks aktningsfulla erkännande, isynnerhet det tyska folkets, som — en gång sjelft fritt — skall återgifva åt den fria sjelfbestämningsrätten hvad nu genom styrkans rätt blifvit edert land fråntaget. Goneve den 9 Februari 1871. Med broderlig helsning Amand Goegg, vicepresident. John Rollanday, sekreterare.