STOCKHOLM den 26 Febr. Våra gårdagstelegram ge en klar föreställning om den ovisshet som ännu råder rörande freden och fredsvilkoren samt de stridiga rykten hvarmed den politiska atmosferen under de senaste dagarna varit mättad. Den bästa barometern i detta hänseende är Times. Den 23 låter hon telegrafera till sig från Versailles, att Bismarck ej längre tror på freden och barskt förklarat, att om Thiers och hans kolleger ej till klockan 12 i natt antagit hans vilkor, fiendtligheterna genast skola återupptagas. Dagen derpå låter det redan något mindre pessimistiskt. De franska underhandlarne, heter det, göra ännu invändningar, men de äro mera riktade mot formen än innehållet af vissa Pazagrafer i fredsinstrumentet; och den 25, i går, heter det: freden är säker. Samma stridighet i uppgifter råder äfven i hvad telegrammen ha att förtälja om tyskarnes tillämnade intåg i Paris, hvilket, först utsatt att ske den 19, skulle blifvit uppskjutet för att med all säkerket försiggå idag. Den 22 telegraferas också från Versailles att alla anordningar äro träffade för en inmarsch som i dag, med det tillägg, att preussarne ämna besätta de båda förstäderna Belleville och La Vilette. Den 24 vet man dessutom, att de tyska trupperna efter intåget skola förläggas i läger på Champs Elyses, tills slutligen Londonti ningarna i går meddela, att något intåg sannolikt ej blir af. Skulle vi våga en egen gissning i afseende på fredsfrågans ställning för ögonblicket, vill et synas oss som freden ännu ej är undertecknad och svårligen heller kan vara det. Från Bordeaux skrefs nemligen i går, att man samma dag ditväntade Thiers, Favre och Picard samt femtonmanna-kommissionen och att nationalförsamlingen skulle sammanträda i dag för att få del af sakernas ställning. Det är ej troligt att de tre fullmäktige medföra ett redan undertecknadt fördrag till församlingens ratifikation. Sannolikare vilja de höra henne och inhemta hennes medgifvande innan de sätta sina namn under de utan allt tvifvel mycket härda vilkoren. Det är således i Bordeaux och ej i Versailles som den ödesdigra frågan om fred eller krig i detta ögonblick afgöres. Den nya österrikiska ministeren har genast vid första början af riksrådets båda hus mötts med afgjordt misstroende. Båda kamrarna, der, som bekant, författningspartiet har öfverhand, ha nemligen vägrat att med mer än en månad förlänga den provisoriska skattbevillningen. Regeringen hade begärt två månaders prolongation. Farhågan för en statskupp i en eller annan form skymtar allt mera fram i de Wientidningar som utgöra det ofvannämnda partiets organer. I väntan på diskussionen inom constituanten och som en förberedelse dertill börjar nu äfven pressen på allvar behandla frågan om Frankrikes blifvande styrelseform. Ett af de märkligaste uttalanden i denna fråga, som snart skall ställa sig främst på dagordvingen, är det som den utmärkte franske publicisten Emile de Laveleye nyligen gjortien uppsats som först meddelats af den ansedda engelska tidskriften Forthnightly Review, men som han sedan utgifvit i en särskilt broschyr under titeln De VT Aveniride la France. Etter en lugn och