varsspåståendet åt annat håll än det i stämningsansökningen angifna, mig må lemnas tillfälle skriftligen ytterligare svara. Stockholm den 9 Febr. 1871. Anders Wiberg, (som var vice pastor i svenska kyrkan, då jag från presembetet tog afsked. För att hr Wiberg skulle bli i tillfälle att svara å de af åklagaren denna dag framstälde påståerrd uppsköts målet till torsdagen den 9 nästk. ars. — Kindgrenska målet i Carlskrona. Den 28 Augusti sistl. år tilltalades löjtnanten vid Marinregementet J. W. Kindgren vid stationskrigsrätten för det löjtnanten den 6 i samma månad dels till Big hemkallat fanjunkaren V. Svensson och miaghandlat honom, dels i majoren Melanders bostad förfördelat majoren med hvarjehanda skymford oeh med knuten hand tilldelat honom ett slag för bröstet samt med flata handen två örfllar och dels misshandlat af majoren tillkallade poliskonstapeln Jansson. Sedan regementsläkaren Först tagit del af protokollet i målet, afgaf han det utlåtande, att löjtnanten under sitt den 6 Augusti visade brottsliga förfarande saknat förståndets fulla bruk i följd af förvirring, samt att denna sinnesförvirring antagligen icke härrört af nämnde dag i öfvermått intagna spritdrycker. Som det icke tillkom stationskrigsrätten att i detta mål vidare åt föra, än hålla ransakning, så öfverlemnades den sistl. Oktober målet till krigshofrätten, som, jemlikt 20 i k. förordningen om krigsdomstolar, egde att i saken omedelbarligen döma. Krigshofrätten har infordrat sundhetskollegii utlåtande af innehåll, att eburu de åtalade gernin garne icke voro af annan beskaffenhet, än att de skulle anses såsom våldsamma utbrott af ett vredgadt och obändigt sinnelag, likväl löjtnantens beteende i andra afseende såväl dagen förut, som den dag då gerningarne föröfvades, utvisade, ati han dervid saknat förståndets fulla bruk till följd af sinnesförvirring, hvilken antagligen varit förorsakad af ett under längre tid fortsatt missbruk af starka drycker; och har krigsfiskalsembetet, enär de gerningar, hvilka angifvelserna mot löjtnanten afsåge, blifvit af löjtnanten begångna under det han genom sjukdom varit förståndets bruk beröfvad, samt till följd deraf sådant fall vore för handen, hvarom 5 kap. 4 strafflagen förmälde då brottslig gerning vore strafflös, ansåge sig krigsfiskalsembetet ej kunna mot löjtnanten Kindgren föra någon ansvarstalan, På grund häraf har krigshofrätten genom utslag den 19 sistl. Januari, enär genom berörde utlåtanden måste anses ådagalagdt, att löjtnanten vid angifoa gerningars begående varit af sjukdom beröfvad förståndets bruk, funnit löjtnanten Kindgren icke kunna till ansvar i målet dömas, men, jemlikt 6 kap. 6 S strafflagen, förpligtat löjtnanten att för sveda och värk ersätta OJunkaren V. Svensson med 10u rår och poliskonstapeln Jansson med 15 rår, hvaremot i målet afhörda vitnen icke tillerkändes någon ersättning. — Löjtnanten Kindgren har varit arresterad sedan den 6 Augusti sistl. år tills den 3 Februari, då krigshofrättens utslag ankom. (0. W.)