samhet framträda i sin rätta belysning, på grand. hvarat författaren egnar en utförlig istorik åt danska bokhandeln alltifrån boktryckerikozstens införande, efter att till en början ha fästat uppmärksamheten på bökKandelsförhållandeda i förntiden och medeltiden, såväl inom som utom Danmark, den tid då man blott bade handskrifter att röra sig med: Lätt förklarligt är; att författårens framställning i fråga om visså perioder Foxit Hb till elt betydligt omfång, medan anura blifvit mera ksapphändigt behandlade; tillgången på källor har varit mer och mindre rik och föröfrigt meddelas att maruskriptet, för att hiona utkomma i rättan tid; måst allt efter som det tillkomiiiit genast leinhas till tryskniog, Ulän att hiona i sin helhet ölverses. Som bekant, blef först i och med kristendomens införande bokstafskriften bruklig här i norden och först ett golt stycke in i medeltiden träffar man på handskrifter som göra skäl för namnet böcker. Man vet vidare, alt det af munkerae hitförda alfabetet haft en svår st:id stt utkämpa med de härstädes ursprungliga fano:na och att till och raed in i 16:de århundradet dessa icke sällan föfekömmo vid sidan af bokstafsskrilten. Mycket af hvad författåren i detta samranhang meddelar från doxhandelns barndomstid är emellertid fins fö allmänt kändt eller har åtminstone ej varit belyst med så fullständiga aktstycken, som författaren är i tillfälle att framlägga. Att man, bland andra egendomliga åtgärder, för säkerhetens skull ansåg sig böra fastkedja sina böcker, att man för en bok kunde tillbyta sig ganska betydande jordagods, eller ett oändligt antal själanessor befordrande den) eviga saligheten, styckes af förattaren med hänga karakteristiska exempel, och likaså det I förhållandet att man jemte döt bianlligt höga I rid, söm ketingades fur andaktsböcker och vylkt ofta gjorde sig skyldig till en gruflig vandalism eller åtminstone bkgiltighet ifråga om böcker af verldsligt inneholl. Den berömde Lundaerkebiskopen Jens Grand tyckes ha varit en åf ät tids förnämste biblomaner och intresserad äfven af den fosterländska litteraturen. Då han under sin vistelse i Rom år 1327 aflidit, upprättade en röHoa Kurata katalog och Värdering af hans bibliotek, dppgäende till ungefär 100 volymer, och shitade sin förteckning: sålada: Desgutom finnas här några häften lagar från Dans jnark eller, Aessa traktef öck nägra andra BUCker skrifna i dessa trakters språk, afintet värde och ej förtjesta att specificeras I allmänhet var dock, som antyåt är, intresset fästadt blott vid andaktsböckerna. De testamenterades bårt, de utlåntes mot pant och de gåfvos i pant o. s. v. Några rader ur ett gåfvobref, dateradt den 7 September 1424, visa tydligt, huru dyrbar en bok på den tiden unde vara: Alla nu lefvande och efters kommande må veta -— så lyda dessa rader 7 Satt isg Bverhaärd, prest, år 1424 dagen före var Frus födelsedag, frisk och suod och med be-ådt mod gifvit Vikarerna i Ribe kor 20 lod silfver och min bönbok, till messor åt mina föräldrar och mig sjelf, två gånger om året. Dock skall jag, så länge jag lefver, Kefra ofvännämnde böabok i min ego och årligen gifva vikareroa I mark i hyra. Om det efter min död skulle så träffa sig, att den dåvarande sakristan och den dåvarande notarius icke kanna uthyra pömnda bönbok fiot kattion till någon af vikarerna, så skola 1 samråd med de öfriga vikarerna sälja den fö 0.8. v. År 1481 fördes en häftig rättegång meli lan en notarie, Peder Unger, och vikarerne vid Vor Frue Kirke i Kjöbenhavn om en an-)daktsbok, som vikaren Jep Jepsen och hsns medhjelpare enligt Peder Ungers påstående skulle hafva olofligen tillgrvipit. Trots denna långt drifna begärlighet efter böcker, finnes deck intet bevis för att någon i Danmark vid denna tid de drifvit bokhandeln såsom yrke, i motsvarighet till utlandetzs stationarier och librarier, och länge efter boktryckerikonstens införande — den första boken trycktes i Odense 1482 — idkades bokhandel endast tillfälligtvie, vanligen af boktryckarne ögh bokbindarne. En särskild uppmörksamhet egnar författaren åt detta tidehvarfs kor5 rekturläsare, anmärkande att korrekturläsningen, som numera vanligen ej i och för sig!P skänker sina utöfvare hvarken stora inkomBter eller stort litterärt anseende, vid denna tid, såsom helt naturligt var, ansågs för ett mycket svårt och ansvarsfullt värf och att sålunda på de äldsta i Danmark tryckta böcker korrekturläsarens namn ofta utsattes, honom till mycken berömmelse. På en bok? från 1510 angifves sålunda som korrekturläsare magister Anders Friis, som från 1500? till 1515 fem gåvger var universitetets rektor. Af Danmarks regenter gjordes stundom icke obetydligt för att uppmuntra boktryckning och bokhandel i dess tidigaste stadiam, P7 och i detta som i så många andra hänseen1 den har den så länge misskände Kristiern II (Kristian Tyrann) inlagt stora och minnesK värda förtjenster. Sålunda tillsände han karmelitermunken Povel Eliesen en bok a (troligen Mächiavellis berömda skrift Il principe,) med uppfordran att öfversätta den på danska, och äfven sedan han lemnat Dan-l? mark fortfor han att gynna den danska bokproduktionen. Den äldsta tryckta danska öfversättning tillkom nästan under hans ögon och med understöd af honom (Leipzig 1524). Under hans regeringstid blefvo de efter hand P! utkommande lagarne i tryck framlagda inför allmänheten; en af de första bland dem är förordningen Om vsago, af år 1521; den P! trycktes i flera tusen exomplar och spriddes ätven utomlands, Då han gaf en Kristiern Pedersen sin officiella tillåtelse till tryckningen af Saxos Danmarks-krönika gjorde hanP till uttryckligt vilkor, att arbetet icke finge öfverlemnas åt en okunnig eller opålitlig boktryckare. På hans tid voro boktryckarne efta högt ansedda män; en af dem, kaniken Povel Ref hade 1508 varit universitetets rektor och på några af de böcker, som Povel Ref låtit trycka, står att de fan-X nos till salu i hans eget hus., hvarat visar sig att hr Povel, såsom törhällandet vanligen var med denna tids boktryckare, derjemte var bokhandlare. — Hvad angår författarehonorarier, så lära väl sådana tilljs! en början sällan eller aldrig kommit i fråga; H man var alltför belåten öfver att få sina ar-lö beten förevigade genom tryckpressen, för att fordra något mera, och blott småningom börit: jar en annan uppfattning visa sig. Också hade 1i boktryckerne stora anledviogar att vara förfö I OO 3 KY OR ÖL fD NL te et fe ( KAR vt kd ER KR cm