Ett memento i försvarstrågan. Till Redaktionen af Aftonbladet! För flera år sedap infördes i Aftonbladet en liten u-psats af insändaren rörande den framtidsfars, som han ansåg hota Sverige i norr, till föjjd at den der alltmer tilltagande finska invandringen. Han menade nemligen, att vår mäktiga östra granne, som med så stor ifver sökt begagna den fioska nationaliteten till murbräcka för att omstörta svensk civilisatioa i Finland, äfven kunde befaras vid gynsamt tilifälle komma att begagna rig af de finska nationalitetselementer, som finnas inom Sveriges landamäreo, för ändamål, hvarpå man uti Slesvig hads sett så varnande exempel; På denna uppsats svarade en af våra mera framstående statsmän, då varande ledamot af statsrådet, att den enda och bästa utvägen, man i det fallet hade att väljs, vore att i allmänhet med största möjliga liberatitet emottagza inflyttande utländingar och att göra dem vistelsen i Sverige så behaglig som möjligt, bvarigenom, menade han, all fara skulle förebyggas. Issändaren, som för sin del iogalunda önskar att utländingsr, som vilja slå sig ner i Sverige, skola bemötes med något slags illiberalitet, men likväl tror-att Sverige i detta fall både kan och bör sörja för sitt sjelfförsvar, tiliåter sig tro att den ifrågavarande statsmavnen icke rätt allvarsarst betänkt en sak, som väl ändock för hvarje fosterlandsvän verkligen torde tåla att tänka på. Emellertid blef det dervid, och har sedermera så förblifvit. Nu hotar en avnan och större fara i Söder. Insändaren här länge med oro sett den tilltagande tyska invandringen isödra Sverige, synnerligen i Skåne: Om äfven ingenting annat vore deraf att befara, än tyska kapitaiister och hohe Herrschaftens, inköp af