Ra 0 0 i a Kol a NY, 0 SN rag ANS redogörelse ingått. — En unik bok. Ibland kungl. bibliotekets rika samlingar förekomma flera böcker, hvilka ega ett särskildt och högt, i penningar icke beräkneligt, värde, derföre att de äro de enda i sitt slag. Hvardera af dessa uniker har sin egen historia, som kan omtala huru de blifvit det. En af dessa uniker, som förvaras på k. biblioteket, anlitade vi häromdagen för erhållande af en upplysning, och vi funno att de öden som denna bok undergått, de missöden som dess författare utsattes för, då han skulle gifva ut detta arbete, voro så intressanta, att vi anse oss böra omförmäla dem, och hvad som gör detta arbete ännu mera ovanligt är, att författaren sjelf kunnat redogöra för huru det blifvit unikt. På sjuttophundratalet vistades i hufvudstaden en litteratör vid namn Adolph Modee, hvars tödelseår icke i Biografiskt Lexikon kunnat uppgifvas. Han kallas i det af Patriotiska sällskapet skrifna företalet till hans af nämnde sällskap prisbelönta Försök till en allmän Historia om Svea Rikes Handel (tryckt 1771) kommissionslandtmätare, med det hedrande vitsordet känd af många andra svilleprofa. Han var en flitig arbetare på det litterära området och här utgifvit flera arbeten af värde, men några som skattas ringa. Inkallad i flera lärda sällskaper blef han förste sekreterare i Patriotiska sällskapet, för hvars nyttiga verksamhet han med mycken ifver arbetade. Redan 1765 utgaf Modeer med dertill lemnadt k. privilegium alla förordningar som rörde Landtmäteriet och Lands-Calturen och ärnade låta följa efter detta en samling af författningar rörande Mål, Mått och Vigt,, men nödgades dermed dröj?, emedan utgitvandet af begge arbetena på en gång blef honom nog drygt. Emellertid hade han manuskriptet till sitt antydda arbete färdigt, då en gynsam händelse fogade så, att en fråga förekom uti KammarOskonomie-Deputations-Commissionens Utskott vid riksdagen 1769, för hvars utredning Modeers manuskript anlitades, och dess innehåll säsom väl sammanbragt ansågs. Det blef honom nu lätt att få en förläggare till detsamma, och titeln blef Samliogar af Kongl. Förordningar, Resolutioner, Bref och andra Stadgar angående Mål, Mått och Vigt. Tillika med Bihang af en Jämförelse imellan Svenska och Utländska Mål, Mått och Vigter. Författadt af Adolph Modeer. Stockholm; tryckt hos Joh A. Carl-bom, 1770 — och försedt med följande motto ur tredje Moseboks 19 kap. v. 35—36: Gjörer ingen Orätt i Dom, i Mått, i Vigt, i Delning. — . I företalet till detta arbete säger författarex: Hvad kan vara angelägnare uti väl bestälte Riken än Inrättniogar af Mål och Mått, hvarmed, efter öfverenskommit Värde, Staten bör uppbära sin Rättighet och den ene Medborgaren af den andre riktigt erhålla sin fordran och sitt behof, som sträcker sig från — Agnarne till och med Guldet? Hvilken skulle väl trodt att Sverige i detta ämne allena haft nästan halftannat hundrade Författniogar? Och hvilken skulle väl föreställa sig att Sverige i denna stund har åtta särskilda Tunnmål och lika många slag af Vigter, utom deras ganska många bråkunderfördelniogar och beräkningssätt?. Det är nu denna bok, hvilken, ehuru den fullständigt blef tryckt, dock aldrig kom ut i handeln, och är så unik att det enda exemplar som fiones är det, hvilket förvaras i kungliga biblioteket. Men huru har dervid tillgått? Var det författaren som förstörde sitt eget arbete? Nef viest icke, utan andra krafter och honom ovetande. ; Han redogör derföre sjelf i en med prydlig stil handskrifven, vid det ofvannämnda i biblioteket förvarade exemplaret fogad Kårt Underrättelse om denna Boks öden. Enligt hvad härofvan omnämndes blef det ej svårt för Modeer att erhålla en förläggare, då den der kommissionen med det långa namnet ansåg att arbetet var väl sammanbragt. E. bibliotekarien Gjörvell öfvertog förlagsrätten och utfäste sig gifva såsom vanlig erkänsla 200 daler kopparmynt uti penningar och ett lika värde i exemplar utur dess bok handel,. — Derefter började tryckningen med arket A och fortsattes ända till och med arket L (således 11 ark), hvilket sistnämnda dock aldrig hann längre än i korrektur: titelbladet, företalet och ordregistret blefvo aldrig tryckta — soeh orsaken dertill var — ja 2 börjar den sorgliga delen at detta arbetes öden. — Gjörvell, som aldrig hade någon betydlig publik lön, utan sökte försörja sig med litterär verksamhet och såsom förläggare hade jast då kommit i så stor penningförlönhet, att han nödgades afstå sin egendom til Ddorgenärernas förnöjande. Det var obetydlig — så skrifver Modeer — at någon del a förutnämnde utfästelse (erkänslan) för mig innestod, men värre var att den karlen, sot efterhand skulle bära de färdigtryckta arker från tryckeriet till det Gjörvellska magasi: net, befamsg hafva burit en del at spplagat till försäljning i — kryddboden, och till iölj f konkursen delade det öfriga såsom defek samrug öde. Således är pu detta exempla