Tyskarne i Syd-Sverige: (Ur ett bref från Skåne.) Göteborgspostens korrespondent i Stockholm meddelade häromdagen en berättelse om stt samtal emellan en svensk resande och ett preussiskt geheimeråd, som befann sig på väg till Göteborg. Enligt berättelsen hade den prenssiske errbetsmevnen öppet förklarat för sin svenske reskamrat, att Preussen måste hafva Carlskrona till station för sin Östersjöflotta och att Preussen, för uppnåerdet af denna sin afsigt, vore sinhadt att använda psträngare medel,, ifall Sverige icke godviligt eiler emot pekuviär ersättning ville afstå från sitt förträffliga marioetablissement Vid första g-numläspingen af denna berättelse förekom mig preussarens hotelse såzom en humburg; men, när jag besinnade att Kiels hamn är för trång för -tt kunna tjena till station för en större örlogsflotta, kom jag på ndra taärkar. Jag meddelade mig med en här bosatt högre militär, hvilken eger nog;ranh kännedom af förhållandena i Blekinge. Af honom erfor jag något; eom möjligtvis cke torde hafva blifvit tillräckligen uppmärksammadt af vår regering eller åtminstone icke är tillräckligen kändt af Sveriges öfriga innebyggare — jag erfor, att preussiska ingepiörofficerare, under förevändning att öfvervaka utskeppning af sten till Preussen från stenbrotten på blekingska kusterna, bruksde utt under somrärne vistas på dassa kuster och i de derutanför liggande farvattnen. Ernrar man sig preussarnes lokalstudier i Böhmen och i Frankrike före krigen i dessa länder, så synes det vara i hög grad sannolikt, att nägra hemliga planer ligga till grund för de preussiska offfc-rärties sommarturer i Blekinge och att några möt oss riktade batterier komma att demasqueras, så snart den franska flottan eller någon betydligare del deraf kommit i preussarnes händer. Ett sådant förfarande vore onekligen fullt värdigt triumviratet Bismårck, Möltke och Roos, så mycket mera som Sverige, efter förlusten af Carlskrona, vore förvardladt till ett lydrike anoder Preussen och konungen i Sverige nedsatt till en preussisk generalguvernör. I sammanhang med hvad jag nu nämnt, beder jag ock att få tillägga ett och annat om tyskarne här i Skåne, hvilka, såsom ni vet, äro många till åntalet. Från säker källa bar jag inhemtat, att i Malmö bosatta tyskar, vär de komma til!sammans för att samtala om det pågående krigets händelser och Tysklands framtida utsigter, äfven bruka att öfverräkna böra talrika de redan äro i Skåne och huru stor den jordvidd är, som befioner sig i deras ego. Månne det under sådana förhållanden icke måste anses vara en af den enklaste försigtighet fordrad åtgärd, att inga andra må tillåtas ega jord i Sverige, än de som vilja beqväma sig att vara svenska undersåter? Betecknande för hvad man kan haiva att vänta af tyskarne äro äfven några yttranden, som i-ett sällskap i Malmö och i närvaro af ett par vänner till mig tälldes af en i närheten af Malmö bosatt tysk, Denne förklarade nemligen, att fastän ban vore svensk undersåte, så erkände han sig icke i något afseende såsom svensk. Mannen kan således icke anse sig ega någon förpligtelse mot Sverige, och skulie troligtvis ej tveka att åtaga sig att vara preussisk spion, Samme man förklarade vidare under samtalets lopp att han dagligen led af medvetandet, att Danmark icke blifvit indraget i kriget emellan-Tyskland och Frankrike och derigenom undgått att bliva krossadt,. a EN