art förlidet år besökte Bordeaux, till Neue Freie Presse: Efter flera veckors vistelse i Tyskland har jag omsider återvändt till Bordeaux. Jag återfann der : alfva Paris. Högre embetsmän från de särskilda mnistörerna, gamla vänner, författare, bankirer, kort sagdt, ett brokigt virrvarr, en starkt förminskad bild af verldens hittills så blomstrande hufvudstad. Men hvilken skilnad i stämningen! Det var icke längre de frivola parisarne, som jag förr hade känt. Fransmannen har blifvit allvarlig; han har genomgått olyckans skola och lärt göra skilnad på ord och handling. Olyckan har böjt, men icke nedtryckt honom; liksom uppvaknande ur en elak dröm, reser han sig, sansar sig och motser modigt sitt öde. Hvarje menniska mellan 18 och 35 år beväpnas, och inom få dagars lopp utrustas en armå på omkring en million man. På min resa genom södra Frankrike har jag öfverallt sett bangårdarna uppfyllda af tillskyndande bönder, några ännu i bluser, med käppen i handen och en liten ränsel på ryggen, andra allaredan ekiperade och med godt mod afresande till bestämmelseorten. I gästrummet på ett hotell i Bordeaux träffade jag en medarbetare i Figaro, som hitkom i går och i morgon afreser till armån i en köld af 16 grader Celsius; han, som var van att tillbringa aftnarna på teatrarna och nätterna i Maison dor, han, för hvilken dagen började först kl. 1! En ung man, som var insvept i en tjock pels, och hvilken jag i första ögonblicket icke kände, talade här till mig i snöyran — det var en rik pariserborgares enda, bortklemade son. — Min son är adjutant hos den amiral, som kommenderar den 6:te sektionen vid Paris,, sade en legitimistisk dam i Bordeuux till mig, och en ex-bonapartistisk dam beskref för mig sin broders hjeltedater vid Loirearmen. Och om man frågar alla dessa män, för hvilka det icke längre gifves några politiska partier och som blott känna ett mål: att befria det från fienden, om hvilket slut de tro att kriget skall få, så svara de icke skrytsamt, utan helt enkelt: Vi hoppas det bästa! De hoppas åter blifva herrar i sitt hem, och vilja med sitt mod, sin uthållighet bevisa, att stående armåer äro onyttiga, och att ett folk, som vill bevara sin sjelfständighet, icke kan underkufvas. De stärkas ytterligare i sina förhoppningar genom Paris oväntade motstånd, som tyckes kunna fortsättas åtminstone till den 15 Februari. Från Paris. Den 23 December hölls under Jules Ferrys presidium ett möte af märerna och deras adjointer i stadens 20 arrondissementer. Föredragningslistan ger en temligen klar föreställning om det materiella läge hvari den inneslutna verldsstaden då befann sig. Först sysselsatte man sig med fördelning af de 500,000 francs som blifvit af regeringen anslagna till inrättande af nya cantines,, såsom bespisningsanstalterna för de obemedlade kallas. En del af samman skulle användas till inköp af lifsmedel deribland äfven kaffe, socker och choklad, en annan till inrättning af sjelfva cantinerna. Af förhandlingarna och de särskilta märernas berättelser visade sig, att de bjelpbehöfvandes antal i Paris då uppgick till 478,754, ungefär 25 procent af belolkniogen. Det första arrondissementet (Louvren) ionehåller endast 8000 kjelpbehöfvande, det nittonde deremot (Buttes Chaumont) med förstaden La Vilette omkriog 66.000 och det tjugonde (Menilmontant) med Belleville 20,000 o 8 v. Det af en mär väckta förslaget att af stadens medel ge dem af dess invånars som genom belägringen råkat i tillfällig nöd hederslån, som efter krigets slut skulle återbetalas blef lifligt diskuteradt, men ej antaget. Eu kötthandlare vid Boulevard Haussmann vid namn Deboos här slagit sig på en alldeles särskilt specialitet. Han säljer nemligen köttet af de exotiska djur som Jardin des Plantes hitills gifvit en sorgfri tillvaro. På väggarna i hans butik ha redan utsökta Tibettår, känguruhs och kameler paraderat; till och med tigerstekar bade blifvit utbjudna. Kamelköttet skall erinra om åsnekött, står dock i smak efter det. Nu har denna köttkonstnär äfven tillhandlat sig de tre elefanterna, till ett sammanlagdt pris af 27,000 francs. Stränderoa vid Bievre-bäcken melJan fästena och Boulevard S:t Jacques äro å långa sträckor öfversvämmade, och under juldagarna hade der samlats tusentals änder och korpar. På jägare är ingen brist och dagligen falla offer i massor. En dag sköros sålunda nära tusen änder. För änderna betalas ej mer än 3 å 4 francs stycket. Korparna såldes till 2 fr. 50 cent.