a lingingo från nagot håll. Fran Paris had -Ipå många dagar ingenting afhörts och frår Loire var man ännu alltjemnt inskränkt til kännedomen om Chanzys rapporter af der 7 och 8 Dec. Först den 13 om aftonen, då jag i postvagn passerade landsvägen som följer kuster rundt om S. Michelviken, på färc från Dol till Granville, var jag i tillfälle at ) li en liten ort, som vi genomforo, och der postvagnen höll på torget, höra en gensdarm fö. Ireläsa för den församlade menigheten der depesch, som regeringen i Bordeaux hade der föregående dagen afsändt och som underrätItade att uteblifvandet af nyheter från krigsIteatern hade haft sin grund iafbrottet i kom I munikationerna i trakten af Tours. Men om sålonda säkra och pålitliga nyheter voro sällIsynta, började deremot vidunderliga och J osannolika rykten taga så mycket starkare fart. Sålunda mötte jag den följande dagen, den 14 dennes, i Caen det från L2 Havre ditförda ryktet att en ballong, som nedfallit i I Yerville, skulle ha medfört underrättelse att I cerneriogen af Paris var sprängd; att Bismarck var i sin tur blokerad i Versailles med 80.000 man; att 50 kanoner voro tagna och 1200 förnaglade; att en kula tagit hufvudet af prins Fredrik Carl samt slutligen, att Trochu med 100,000 man marscherade mot Mantes, och Vinoy med 60,000 mot Ronen. Så väl tidvingarne i Le Havre som de i Caen, hvilka reproducerade dessa historier, funno sig likväl böra varna allmänheten att icke sätta tro till dem, och de påvisade särskildt såsom ett bevis på deras otillförlitlighet den omständigheten, att prins Fredrik Carl alldedeles icke befann sig vid Paris, utan vid Loire. Det oaktadt fann jag vid min ankomst till Le Havre ännu två dagar senare den föreställniog allmän bland befölkningen, att några stora och vigtiga fördelar hade blifvit vunna vid Paris. Då de rekognosceringar, som den 16 företogos i omgifningarne af Le Havre, gäfvo vid handen att preussarne verkligen dragit sig tillbaka från några framskjutna punkter, som de förut ockuperat, så fann man deri bevis på att ryktena hade någon grund, och man var öfvertygad om att den retrograda rörelsen var motiverad af det trångmål, hvari cerneringsarmen vid Paris befann sig. Det missförstånd, hvartili Gambettas proklamation om utfallet från Paris den 28 Nov. gifvit anledning, hade föröfrigt måbända ingenstädes framkallat en så bestämd öfvertygelse om, att en verkligt afgörande framgång blifvit vunnen, som i Le Havre. Nyheten hade, såsom man torde erinra sig, ditkommit i en till general Briand adresserad depesch af denna lakoniska lydelse: Stor seger vid Paris och utfall af Ducrot med 100,000 man. Han ockuperar Marce. Samla alit hvsd ni kan och marschera dristigt mot Paris Ännu under min vistelse i Le Havre kunde man läsa på väggarne å Hötel de Ville och på andra ställen en med anledning af denna depesch otfärdad proklamation af kommendanten, underprefekten och mairen, hvari, efter omförmälandet af den stora nyheten och en sammanställning af hvad republiken uträttat 1792 och 1870, följde ett till invånarne i Le Havre stäldt epprop af denna tillitsfulla lydelse: Medborgare! Befrielsens timma har slagit! Fienden öfvergifver i största hast de positioner han innebade rundt omkring oss. Det beror på oss att förvandla detta återtåg i en flykt. Le Havre, som städse gifvit föredöme af fosterlandskärlek, vill se sin fana vara en bland de första som svaja från det befriade Paris murar! Öfversten för nationalgardet gör anspråk på äran att omedelbart ditföra en första bataljon frivilliga, i hvilken municipalitetet skall vara representeradt. Må derföre patrioterna genast resa sig och svärja, att icke återvända till hemmets härd förr än Frankrike blifvit ånyo stäldt ispetsen för de fria folken! Och republiken skall spart skänka Frankrike lika mycken ära som kejsaredömet bragt det blygsel! Lefve det ärorika Frankrike! Lefve den ena och odelbara republiken!!! I en skritvelse till mairen underrättade nationalgardets chef påföljande dag, att nationalgardets kompanichefer med entusiasm mot! tagit den i proklamationen: till dem ställda appmaning och att alla yrkade att aftåga tillsammans. De voro färdiga att marschera vid första ordre o, 8. V. Jag har erinrat om dessa tilldragelser, ehuru de beröra en redan för några veekor sedan förfluten tidpunkt, dels emedan de vitna om till hvilka allvarsamma beslut och åtgärder man föranledts af de missförstånd och öfverdrifter, som förekommit i de officiella depescherna, dels också derföre, att de gifva en föreställnipg om hvilken lavin af hämndtörstande fransmän, som skall vältra sig öfver tyskarne, om en så allvarsam motgång träffer dem, att de nödgas anträda ett mer eller mindre brådstörtadt återtåg. Jag hinner icke för ögonblicket utveckla de skäll sem kunde föranleda mig att utbyta det om, som jag nyss uttalade, mot ettnär, med hvil-: ket senare ord jag då skulie vilia antyda min öfvertygelse, att en sådan vändning af händelserna är med temligen mycken san-j. nolikhet att motse. Jag förbehåller mig att få framdeles återkomma till detta ämne och ber nu blott att få, innan jag atslutar detta bref, som troligen är det sista jag denna gång hemsänder från utlandet, säga några ord om det intryck jag mottagit under min hastiga färd genom en del af Tyskland. Det föreföll mig vara mycket i ögonen faljarde, att sinnesstämninge bland tyskarne I andergått ep väsentlig förändring sedan:jag vid min utresa hade tillfälle derom vinna näson kännedom. Väl mötte man äfven då tringar af sorg öfver de förluster familjerna idit, och af missmod öfver affärernas lägervali; men man befann sig ännu under infly. telsen af segerruset öfver de slag på slag vunna framgåpgarne, hvilka man väntade se inom å dagay krönta genom eröfringen af Paris, ler freden skulle diktera gamt Frankrikes : örödmjukelse och roin beseglas. Pet förpål ; ig då ganska riktigt så, som jag sett en adel: från Sverige utsända lökarne inberätta, attl man på den tyska sidan ieke vidarg vän-: jade några stora bataljer! Det fanns ju in-: sen arne, som kunde hindra tyskarne atti föra en Å jugeree militaire genom Frank-4 ike i byilken riktnjug gg bebagade, utskrif11 range brandskatter och lefvande på pefoiknipg jarnes bekostnad, intill dess om pågra dasar hungern eller bombardemeptet hade tyunE 1 Li rit Paris att öppna sina portar för Wilhelm öröfraren och hans legioner. Sedan dess ha Jock franska armeer vuxit upp, såsom ur orden, och gm de än icke kunna mäta sig ned tyskarne i krigsöfning och utrustning, vafyg de en öfverlägsenheti antal, som sätter lem i stånd att bjnda de tyska härarnöt potsen på öppos fältet, och att, pm de också ir bea Boge träffningarne, Hkväl tillfogalr