Finner ni något att invända deremot,l: lady John? Jag föreställer mig att mademoisalle N:rdi. skall fiona det besynnerligt. Det torde sätta högst egna föreställniogar i hufvudet på henze.n Mr Lovell rodnade häftig. Georgie är ett bara, sads han, och hon är dessutom min kusin. Men i alla fail) torde ni blott behöfva yttra några ord till henoe, och jag är viss på att hon inte i mademoiselle Nardis närvaro skall bära ringen. Men hennes är den numoara, — iate i min. i Kom ihåg mina ord, sade lady John samma qväll till mrs Barton, sedan mr Lovell var rest; han gifter sig med G20rgie. Just emedan han gaf henne madsinoiselle Nardis riog gifter han sig en gång med henne.n Att han aldrig skulle vilja gita sig med Silvia, eller kon med honom, blef lady John ganska klart, då hoa gick upp i mademoiselle Nardis rum. Hon fann hepnnos tillbakalutad i en ländstol, betraktande sphinxen på -piselkransen med djapt allvar. Mia bästa vän, hvad vill allt detta säga? sade hon vänligt. Ar det möjigt att ni och mr Lovell beslutit skiljas? I Jan, svarade Silvia stills; vmr Lovell blef) missnöjd emedan jag deana afton gick till slottet för att tala med mr Meredith — och kanske hade han rätt i att täcka, att jag inte borde gått dit; m n han misstog sig rörande mina motiver och det är bäst om vi skiljas. Men mr Meredith har rest! ioföll lady John, något tveksam huru hon skulle se saken — han har rest, för att vara borta tre år; hans vaga körde här förbi, för fem minuter sedan. Ja, svarade Silvia, alitjemnt lika lugn; jag hörde vagnen och anade att det var! han. Och mr Lovell talar också om att fara, gade lady John. Mitt kära baro, det är en stor förlust att mista en man sådan som mr Lovell, för ett litet missförstånd j Mr Lovell är rik och tänker för mycket på sig sjelf emedan han det är., yttrade: Silvia lugnat. i Ja, det kan väl vara; men, min bästa vän, ni är inte heller 83 obemedlad — ni! får ärfva tjugutusen pund Nej, svarade Silvia, alltjemnt lika lugn, mr Fox hade misstagit sig — jag får iagenting. Jag är lika fattig nu, som då jag; först kom in i detta rum för ett år sedan; — ett år! är det så länge sedan? Och, lady John, jag har en ynnest att bedja er on. Jag vet att några vänner till er skola resa till Italien. Tror ni att de skulle vilja taga rcig med sig? Jag skall icte göra; mycket besvär. Än madame de PEpine? frågade lady: John helt storögd. Silvias läppar darrade, men hon beherrskade sig äter och sade: Jag har genom mitt eget fel förlo-at ma; dame de IEpineas vänskap och jag måste, lida hvad jag sjelf har ådragit mig, Dessutom är hon på väg til Bogland och jag önskar återvända ti!l Italien. I Men är verkligen allt förbi mellan er och mr Lovell? envisades lady Joha. Fulikomligt! Han är för rik för mig.! Den som gitter sig med honom får aldrig! olömma att han är en millionär och det skulle jag ej alltid kunnat ha för mina tankar. Vi äro bäst, hvar för sig. Han borde aldrig bedt mig om att bli hans hustru och jag borde inte lofvat honom att bli det. — Sitvia var under hela detta samtalså lugn, att lady John tystnade och snart åter gick.! Silvia stannade ensam, så som lady Joha lemnat henne, — sittande i sin ländstol. Så satt hon ända tills det började dagas; hon gjorde upp sia räkning med det flydde äret och följden bief ett ödmjukt erkännande, att hade hon blifvit lidande vid sia strid med lifvet, så var skulder hennes egen. Då jag varit vankelmodig och stolt, tänkte hon, borde jag i stället varit god och trofast. I stället för att jag vu blifvit bedragen på lifvets lycka, skulle jig då kunnat vara! nycket lycklg. Jeg vet mte oa Charles Meredith ävnpu intresserar sig för mig, men jag vet att ban aidrig skall bedjy mig bli in maka. Han är mycket stolt, Charles Meredith, och skall alfrig gifva mr Lovell 0 anledriog ett säga: — Denna mans svåser bestal mig på mina pergar och sj:lif stal! han ifrån rig den flicka jag älskade. Nu är jag resa tillbaka till Sorrento, liksom den ler stackars kardinalen, om hvilzen han en! sång berättade för mig. Tre dagar senare lennade Silvia lady Jobns hus bedragen i boppet på lycka, på förmö-. enhet, på kärlek. Don Sabino satt åter och läste Horatins i len skuggrika trädgården, der vi först sågo wonom. Den djupblå viken glittrade i mor-! sonsalen och röken som höjde sig från topen af Vesnvius, såg varm och gyllne ut i fen skära solglansen. Bredvid honom satt silvia och virkade spetsar åt principessansjj Povsglie. Sorgen hade gjort hense ödmjuk — hedel, ärt henne att böja sia vilja för ett högrelj ud. Föröfrigt var hon ej mycket föränIrad. Då hona kom tillvaka till sina gamla j; vänner, fann don Sabino henne blek och ma-, Å E ser, och princigessan sade med sorgsen röst nedan hon bekymrad såg på henne: : Carina, hvad ha de gjort med dig?o Silvia lade hufvudet till den gamla, väniga fruns axel och gret en liten stund, men öreföll i det hela mera trött än sorgsen och änge drog det ej om innan kinden äterfått in friska rodnad och sinnet sin glädtighet. Då de nu sutto i trädgården kastade don Sabino en blick på henne och tänkte: Jag visste nog att lilia tågela skulle koxna tillbaka till baren. Hon bar varit ute ör en jernvägehändelse, ea eldsvåda och en ärleksaffärl Don Sabinov visste att Silvia arit nära att gifta sig med en rik mr Loell. Hon har på sia egen bekostnad tått a i i ) C J 1 C