TIODKTIIAC Har att DekKampa, NOoasaKadt, Ssaåsom det är, att möta väl öfvade och rustade samt krigsvana armeer med nya uppbåd af ofullständigt öfvadt och till en del jemväl illa väpnadt manskap. Väl har efter framgångarne vid Coalmiers och Baccon tillförsigten något ökats, men man håller sig alltjemnt beredd På rya och stora motgångar. Och dock tviflar man icke på en slutlig god utgång. Man kan visserligen icke säga, på hvilka af de försvarsmedel, som ännu stå Frankrike till buds, som man bygger denna sin förtröstan; om det är på hufvudstadens förmåga att hålla ut; om det är på möjligheten af med framgäng krönta utfall från Paris; om det är på utsigterna till en seger för Loirearmen eller för någon annan af de härar, som bilda sig i olika delar af landet; men man hyser den tilflörsigten, att ett stort folk, sådant som det franska, icke kan gå under; man hoppas att den omständigheten att fransmännen strida hemma hos sig, bland landsmän och vänner, skall efter hand bereda dem fördelar, som den främmande inkräktaren, låogt aflägsnad från sitt land och sina hjelpmedel, måste sakna. Hellre derföre än att öfverlemna en eller aonan million fransmän emot deras vilja till inkräktaren, vill man strida till det yttersta och man väntar af regeriogen att hon skall i detta fall föregå med sitt exempel och i d-nna riktning använda sin makt. Må regeringen, säger man, om hon blir förjagad från Tours, draga sig tillbaka till Bordeaux; må hon, om så behöfveg, från Bordeaux förflytta sig till Pyrengeroa eller hvart helst der hon kan finra en fristad; men må man kämpa så länge det ännu ficnes en fotsbredd jord, som är fri, och en ecda man kan bära vapen! Må vi dö, om så behöfves, men aldrig afstå vi från Alsace och Lorraine! Och jag vågar försäkra att de, som yttrat detta, sagt det på fullt allvar, och ej såsom något tomt skräfvel. Jag har hört det af personer, som ha flera medlemmar af sin familj i armen, af personer som redan, gjort smärtsamma förluster på kriget och som vänta att hvad ögonblick som helst se sin egendom blottstäild och sina personer hotade at en fiendtlig ockupation. Men på allt detta synas de intet ögonblick tänka när fråga är om att försvaret här fortsättes. Det betraktelsesätt, som predikas a! Times, att Frankrike bör väga de af fienden fordrade eftergifterna emot de offer som krigets fortsättning kräfver, detta betraktelsesätt, synes vara dem helt och hållet främmande. Hurn talrikt det parti är, som hyser sådana tänkesätt, är det mig naturligtvis icke möjligt att uppgifva; men att ett sådant parti fiones, derom har jag till min stora glädje haft tillfälle öfvertyga mig, och jag tror att de kretsar, der så beskaffade åsigter som de af mig omtalade, göra sig gällande, äro ganska inflytelserika och att det är på dem, som regeriogen stödjer sig, då hon fullföljer sina sträfvanden för ett energiskt natiovalförsvar. Det är i hög grad anmärkningsvärdt, att man i de kretsar, om hvilka jag talar, hyser den öfvertygelse, att den vapenhvila, hvarom det var fråga i början af denna månad, skulle ha varit en stor olycka för Frankrike, och att det följaktligen var af Bismarck ett stort misstag att icke samtycka till densamma. Man befarar nemligen, att valen till den konstituerande församliogen, hvilka borde under stilleståndet ha förrättats, skulle ha satt i rörelse partilidelserna och icke osannolikt framkallat ett borgerligt krig, hvilket skulle ha varit tyskarnes bästa bundsförvandt och lemnat Frankrike, vid vapenhvilans slot, söndradt och försvagadt, ett lätt rof för inkräktaren. De, som hysa denna föreställning bereda sig ganska riktigt på, att det borgerliga kriget eller åtminstone mycket allvarsamma slitningar äro oundvikliga, när en gång förr eller senare landets styrelse skall definitivt konstitoeras. De anse detta visserligen i hög grad beklagligt, men tro dock att om blott fienden en gång är förjagad ur landet, dessa inre slitniogar endast kunna blifva ett öfvergående ondt, emedan ordningens parti i sjelfva verket är så ofantligt öfvervägande i Frankrike. Alla, som ega något, tillhöra nemligen detta parti, och välmågan är måhända ingenstädes så allmänt utbredd som i detta land. Hela den stora massan af små jordegare på landet skall alltid stå som en man mot de omstörtningsförsök, som kunna vara att befara från arbetarebefolkningarne i Paris, Lyon och en eller annan af de öfriga stora städerna och fabriksdistrikterna. Rörande landtbefolkniogens stämning för öfägt hyser man här i mellersta Frankrike en snonan föreställning än den jag hörde uttryckas längre i södern. Man torde erinra sig, att jag i ett föregående bref omnämnt, att man i den nedre Rhöve-dalen framställde landtmannen så som hggande helt och hållet i händerna på presten och gendarmen, och Att han voterade, sade man, städse så som decsa hans rådgifvare och tuktomästare anvisa; I dessa trakter deremot säges presterskapeta inflytande vara ganska ringa. Tvärtom fortlefver, med minnet af forntida utressningar och våldsamheter, ett intensivt hat mot både adel och prester. Landtbefolkningen i dessa trakter har voterat för kejsaredömet och dess kandidater af egen öfwertygelse. De efter de Napoleooska krigen till sina hemorter återvändande gamla soldaterna hade nemligen bland befolkningen utbredt en verklig Napoleonsdyrkan, hvilken gått i arf till följande generationer, och när na dertill kommit, att den ökade välmåga och de stegrade priser på alla landtmannaprodakter, hvilka varit en följd af den senare tidens materiella utveckling och framförallt af jernvägsanläggningarnes utbredning öfver landet och deras inflytande på varuprisernas utjemnande, sammanfallit med det andra kejsaredömet, så har allt detta skrifvits på kejsarens räkning. Om bonden pu fått två francs för den vara, som han förut måste sälja för en franc, så har han trott att det var kejsaren ban hade att tacka derför. Följaktligen om vid ett representantval, t. ex. de bildade personerna i orten sökt motverka de officiella kandidaterna genom att föreställa allmogen en sådan kandidats osjelf:ständighet och hurusom han voterade för kejsarens förslag, äfven då de voro dåliga, så har derpå svarats: hvarför skola vi rösta md kassan? DTVt är koigaroen vi ha att a — —D mr ERA MÅ pA nd AA AM AM MM FER pe mm RÅ FA DN mm A re RB — Mm M MS MM MM RR RR MM m Fi AA ND M Mm AM — PD st MM VM tt mm MD ee om