sina olyckliga landsmän, medar de tyska såv rade från sina här boende landsmän af allajk stånd äro föremål för det mest rörande del4 tagande. a j: Tyskarnes krigföringssätt. En korrespondent till Standard meddelar nu anledningen till den stora massakern emot de i Soissons tagna fångarne. Kolonnen var delad i 3 afdelningar. Töten af den preussiska bevakning, som följde första fångafdelningen, blef vid skogen S:t Jean angripen af frivilliga skarpskyttar, och sökte då en hop af fångarne att lemna sina led och komma undan mot skogen. Den eskort, som följde andra afdelvingen, formerade då anfallskolonner och började en häftig eld både mot första och andra fångafdeluingarne. Så snart tredje eskortafdelningen hörde skotten, skyndade den fram och deltog i elden — striden kan det icke kallas, då ordnade trupper sköto på stora täta massor af obeväpnade. Många af fängarne, som till största delen utgjordes af mobilgardister, lyckades rädda sig i skogarne. Samme korrespondent berättar, att tyskarne, då deintagit köpingen Jouy, arkebaserat 15 nationalgardister, som de tagit till fånga. Irländska bladet Cork Examiner berättar, att tre irländska friviliiga, hörande till franska främlingslegionen och tillfångatagna vid intagandet af Örleans, blefvo straxt arkebuserade, emedan det befanns, att de icke kunde tala franska. Engelska tidningar berätta om en förfärlig massaker vid Passevent mot en trupp fångar, hörande till Marnes mobilgarde, och hvilken skall ha framkallat starkt ogillande från priosen af Meklenburg, till hvilkens division den trupp hörds, som utfört densamma. Borätielsen derom lyder sålunda: Marnes mobilgardesbataljon begaf sig från Vitry under natten med order att söka smyga sig igenom ceroeringstrupperna kring Paris. Etter, en lång brådstörtad marsch påträffade bataljonen en kavalleritrupp ej långt från Civry. Mobilgardisterna hade hvardera blott tolf patroner och voro föga öfvade i begagnandet af l: chassepotgevären, som de först nyligen erhållit. Alla voro utan militärisk uniform medl undantag af officerare och underofficerare. . rvivilliga skarpskyttar formerade blänkarekedja under marschen till skyddande af kolonsen, som sågade temligen lugnt, då den trodde, att det fientliga kavalleri, som visat sig, endast utgjorde obetyciiga patruller. Man anlände sålanda till landtgården Basse i kommnnen Civry. Mobilgardisterna försmäktade af törst och då det här fanns vatten störtade största delen af dem bort för att dricka, Just nu visade sig en sqvadron uhlaner, som un-i. der vildt hurrah störtade fram. Ett litet antal af mobilgardisterna, hvilka stannat vid gevären, formerad2 grupp, för att försvara sig I. och nedsköto det fiendtliga kavalleriets chef och flera ryttare. Motständet kunde dock ej bli långvarigt, de skingrado mobilgardisterna I nedsablades eller togos till fånga. Fångarnel dretvos fram med lansstygn och slag med flatan ar sablarne. Man sntog dem vara trivilliga skarpskyttar och behandlade dem der före så illa. Ett par mobiigardister, hvilkas! drägt utvisade för fienden, att de hörde till ståndspersonsklassen blefvo bakbuodna och fästade med rep vid fiendens bästar och seI dermera bar det i väg i traf; det blet förde stackars fåvgarne icke en foreerad marsch utan ett långt och förfärligt löpande. Bjarne, genom hvilka de kommo, voro besatta af tyskar; de kommo fram i fönstren och portarne, hotade fångarne och tecknade åt dem, att man skalle göra processen med dem kort. Några qvinnor komio fram och igenkände i de fångaas leder sina söner. De-stöttes bratalt tillbaka af uhlaner och blefvo föremål för det råasta och mest insulterande skämt: P I Passavent störtade en mor och en dotter tramy trots sablarne och lansarne, och kunde icke tillbakahällas; de rusade in i lederna. Den mobilgardist som de vilie omfamna hette Boivin, hans fader stod ickelångt derifrån. De omfamnade hvarandra; men plötsligen ljödo skott och snart lågoallafsral genomborrade. — Det tycktes som om uhlanerna genom dessa skott och åsynen af offrens blod blifvit med ens alldeles förvildade. De störtade in på fångarne med karbiaen il: hand, sköto och höggo ned allt omkring dem. Det var en ryslig tafla:-somliga mobilgardister på knä, andra flyende genom vinplanteriogarne, mena upphunna och nedsablade, somliga stående lugnti lederna, utan! att blinka eller lyfta en arm, andra med den yttersta harm ropande: man plägar icke mörda krigsfåvgar! Eno mobilgardist, hvilkens ben blifvit träffadt af en kula och som en uahlan vill tvinga att marschera, säger med en helt blid röst: min vän, haf den godheten att döda mig!s En storväxt ungt man, klädd i blus, faller framstupa, träffad af ett sabelhugg i hufvudet; uhlanen hugger på nytt och -bibringar honofn ett gapandel sär i nacken, en annan stöter sin lans i dea döendes rygg; en tredje bödel: kommer och märker att det ännu finnes något svagt tecken till lif och afskjuter sin karbin mot hutvudet. M:r Vallette-Lagavinie, som varit ögonvitne till dessa förrärliga scener och sedermera skildrat, dem; tillägger; att han aldrig skall törgäta anblicken af dessa obeväpnade, blödande unga män, som fårängt vädjade till sina bödlars mensklighet. Jag har varit med på expeditionerna till Kina och Cochinchina; jag vet, att kriget framkallar åtskilliga grymheter; men att mörda menniskor utan vapen, ati hugga ned blesserade — hela denna kalla grymhet — dessa tyskar, som med leende på läpparna? ropade uppmuaotrande åt hvarandra, alldeles som på en jagt — det går längt ntöfver allt hvad kannidalerna kuona prestera. . Man bör tillika komma ihåg, att denna massaker mot Marnes mo-! bilgarde egde rum just i Marne, det vil säga så godt som utanför de olyckliga slagtofirens hem, under deras slägts och mödrars ögon. me 0 AT lek KT Jan a AK Rn AL Rn fe NVF Je LEAN