BLANDADE ÄMNEN. En norsk vetenskapsman fängslad som tysk spion. Norska veckotidningen Fedrelandet berättar följande obehagliga äfventyr, som händt kandidaten Sofus Lie, en son till pastor Lie i Moss: Denne unge man, 28 år gätoml, har med statsstipendium varit under ett år ute på en vetenskaplig utländsk resa och derunder skrifvit matematiska afhandlingar, hvilka, enligt ansedda tyska matematikers intyg, väcka de största förboppningar. Sedan Mars månad hade han för studier vistats i Paris och äfven der varit med beröm omtalad i flera tidskrifter. I början af Augusti ämnade han begifva sig till ett italienskt universitet, men på vägen dit var hans vetenskapliga bana nära att få ett hastigt slut. Han år en ifrig fotgängare och har genomvandrat sitt fädernesland kors och tvärs. I stället för att som andra resande fara på jernväg beslöt han att gå till fots, för att få bättre lära känna Frankrike. Denna fotvandring kom att stå honom dyrt. Han hade icke kommit längre än ett par dagsmarsther från Paris förr än den i Frankrike ovanliga synen af en utländsk turist som går till fots väckte misstanke. Han blef anhållen vid staden Fontainebleau den 11 Augusti för att visiteras. Olyckligtvis förekommo flera omständigheter, som stärkte misstanken. Han hade icke fått sitt pass påskrifvet at fransk myndighet; han hade för resans skull en större penningsumma på sig (den man antos vara tyskt guld) och, hvad som var det värsta, man fann hos honom tyska bref, ja till och med bref från den preussiska prinsen Fredrik Carls högqvarter. Han stod nemligen i vetenskaplig brefvexling med en tysk vän, hvilken nu så8074 värnepligtig hade gått ut i kriget och under tetta fortsatte sin breiskrifning. Detta var nog för att föra honom i fängelse och han togs i förhör. Han var naturligtvis alldeles oskyldig. Lyckligtvis kunde han såvidt fria sig från misstanken. att man icke straxt gjorde processen kort med honom. Etter nåj dagars förlopp underrättades han om, att men blifvit öfvertygad om hans oskuld, men han måste dock sitta qvar i fängelset tills den befälhafvande generalen sjelf släppte honom lös. Under all den förvirring, som uppstod i Frenkrike i slutet af Augusti, hade man alldeles glömt bort honom, och i början af September ann han det rådligast att skrifva till sina vänner i Norge. Genom dessa blef diplomatien satt i rörelse, men innan denna hunnit bjelpa hade han den 11 September blifvit frigifven. Med undantag af maten Hade han baft det ganska bra i fängelset och haft godt tillfälle att arbeta på en matematisk afhandling. Då han sluppit ut, ville han gerna före afresan se sig om litet i den gamla, Tyktbara Fontainebleau-skogen. Men då folk kände igen honom från hans förra arresterande och började skocka sig kring honom, ansåg han det vara rådligast att bege sig till jernvägsstationen, hvarifrån han på snabbaste sätt och i godt bebåll kom till Schweiz. — Svartsjö k. lustslott. Det förfallna och obebodda slottet, som uppfördes för 100 år sedan på ett annat ställe än den fordna på 1500-talet nedbrunna slottsbyggnaden, eger hvarken historiskt eller arkitektoniskt värde, men der finnes en sak förtjent af uppmärksamhet, nemligen en ål: estomålning. Då man inträder i det rum som fordom begagnades till kyrka, tycker man sig vid en hastig blick uppåt se ett af fönstren öppet och att en person derifrån ser ned i kyrkan; men vid nästa ögonkast finner man det vara en väl gjord alfreskomålniog, och får af dem som känna dess tillkomst den upplysning, att målningen föreställer Ehrenstrahl och är af honom sjelf utförd. Det säges att hvarje gång drottnin; visa Ulrika anlände till slottet, under det Ehrenstrahl der var satt, fann hon honom stående i ett fönster, nPogssrannt betraktande benne, hvaröfver hon blef missnöjd och befallde honom apphörg dermed. Nästa gång hon inträdde, såg hon åter Ehrenstrahl, igen porträttet, och utropade i hastigheten, an hon hunnit se att det ej var sjelfva persoJag har ju sagt, att ni ej får fixera mig. unan sägen är: att drottningen skulle föreatt Ehrenstrahl, det han sällan gick i kyrkan, hvartill Ehrenstrahl svarat, att han efter den dailtid skulle vara i kyrkan, och målade så dit orträtt.