vika begrafningsplatsornas obegränsade utvidgnin, elier återuppgrätvandet och kringkastahdet af d en gång eller måhända flera gånger jordades ber och framförallt att undgå det fasansfulla hotet a skendöd, vara i allmänhet ett svineri att gräfvi ner menniskor på samma sätt som sjelfdöda hus djur, så torde det, i förhållande till vår tids be grepp om sundhet och helsovård och god ordning å anses för kommunalsvineri, att inne mellan Hus raderna i vår herrliga, af utlandet alltiter bemärkt: hufvudstad nedgräfva tusentals lik. Man får (0 undra, om mången under sådana förhållanden an ser en sådan kyrkogård menlig för den omkring liggande traktens helsoförhållanden. Ån findre må man undra, om mången, af fruktan för de uppstigande ångorna från Ön sådan kyrkogård skyr att uppehålla sig der. fråga om Johannis kyrkogård måste vi änn omtala ett bräk, så abderitiskt, att vi icke skulle ansett det kunna förekomma, om vi icke sjelfve uppfepade gånger hade varit i tillfälle att kon statera detsamma, I skymningen, och tidigare i Mån af mörkare årstid, höras nemligen i kyrko gårdens grannskap utdragna rop med korta pauser emellan. Den med förhållandet obekante gissar till en början pp t. ex. ett i gevär eller ett lös af vid någon högvakt, men när skriket upprepas, tager han det säkerligen för ett nödrop och gör Big i ordning att skynda den nödställde till hjelp Han får då veta, att det i stället är dödgräfvarer eller kyrkvaktaren, eller hvilken det nu må vara af kyrkans dignitärer, som stänger portarne till kyrkogården och som medelst dessa gastrop varnar dem, som möjligen kunna befinna sig der, för att blifva innestängda. Detta försigtighetsmått vill dock säkerligen förefalla dem särdeles Jöjligt, mot hvilka det väl egentligen är riktadt, det vill säga sådana subjekter, som kunna hafva för afsigt att begagna sig af mörkret på kyrkogården, och af hvilka ohägn eller vanhelgd kan vara att befara. Kyrkogården omgifves nemligen af en mycket förfallen och mycket vanprydlig, af uppstaplade gråstensblock hopkommen mur af mycket omvexlande höjd och på sina ställen så låg, att den icke gerna on blifva något hinder för okynnet eller elakhen. Det vill utan tvifvel vara både lofligt och riktigt, att man söker skydda kyrkogården mot ohägn och vanhelgd, men då borde man och i allo om den taga helt annan vård, än nu är fallet. Vandalism och okynne uppmuntras just af ödesmålet, under det att de säkerligen i de flesta fall skulle respektera vården. Hvad muren angår, förundrar det oss, att den icke blifvit använd till fyllnad i Nybroviken eller till grundval under norra stationshuset eHer annat dylikt arbete. Man skulle sålunda säkerligen icke blott hafva kunnat. blifva af med sina fula och ändamålslösa kyrkogårdsmur för intet, utan man skulle måhända till och med för den kunnat betinga sig medel till dess lämp liga ersättande medelst planering 0. 8. v. Inom en sådan stad, som Stockholm, vilja dessutom i vårt tycke murar och jernstängsel omkring grafvar och kyrkogårdar vara ett förnekande af behörig kommunalordning och polismakt eller af grafvens och kyrkogårdens helgd. Vi anhålla slutligen, att våra ord må anses rikade, icke mot stadseller Johannisboarne i gemen, hvilka säkerligen skola med oss instämma, utan mot — vederbörande. Hafva vi råkat göra pss skyldige till något uttryck, som vill synas för starkt, så må det ursäktas af sakens i fråga omisskänliga vigt för både enskilde och det allmänna, i både sanitärt och andra afseenden. Till förmån för Johannis kyrkogård talar ock, att dess vårdar bära månget namn, som häfden gömmer. Vihade SÅ när glömt att nämna det.