männen redan besatt densydöstra vägen och hela östra sidan af byn. På norra sidan hade dessa sistnämnda hastigt uppkastat en barrikad, så att det framträngande 10:de regementet råkade in i en mör dand3 korseld Stormande fram i två afdelningar lyckades det breslauerna att taga barrikaden och samma gång jaga fransmännen ut ur den östra älften af LHay. Dessa lade sig nu i en graf, hvarifrån de öppnade en häftig eld. Fördrifne äfven härifrån, drogo de sig tillbaka in i en humlegård, tilldesa de preussiska trupperna, stridande steg för steg, uppnådde den aflägsnare kanten af buskspåret och trängde fienden tillbaka ända under vallarne vid fästet Bicetre och skansen Villejuifs vallar, hvilken sistnämnda, en tid öfvergifven, några dagar förut åter blifvit besatt och betydligt förstärkt af fransmännen. (Det var för våra trupper ieke möjligt att ockupera der, emedan den ligger omedelbart under fästena Bicetres och Ivrys kanoner.) Striden bredde ut sig i ostlig riktning till Choisy le Roi vid Seinen, der fransmännen sökte förstöra våra pontonbroar i närheten af Villneuve, hvilket dock förhindrades genom 63:dje och 22:dra regementenas kraftiga motstånd. Fransmännens hela förlust i döda och sårade i denna strid uppgick till mer än 1200 man; bland de förra är general Guilhem. Bland de 500 fångar (sårade och osårade), som föllo i våra händer, befinna sig många officerare, hvilka oförstäldt uttryckte sin beundran för den tyska tapperheten. Af en hos general Guilhem funnen skriftlig order erfor man att de fyra franska regementena hade i uppdrag att företrädesvis taga preussarnes ställning vid La Belle Epine och ett der i en ytterst väl betäckt ställning befintligt observationstorn. Äfven frangmännen stredo för öfrigt med stor förbittring; till och med sårade sköto i flera fall på preussiska. officerare. Men omkring IHays kyrkogård lågo mer än 300 franska lik, under det att våra förluster ina!les uppgå till 3—400 döda och sårade. För att begrafva de döda och föra bort de sårade ingicks till i går middag kl. 12 ett ömsesidigt vapenstillestånd. De franska liken och sårade bortfördes till största delen i omnibusvagnar, som skyndat dit från Paris; äfven infunno sig flere högre officerare för att reklamera en fallen generals till Chevilly förda lik. I LHay äro sedan i går hvarje hus och hvarje trädgård förvandlade till små fästningar; det vore omöjligt för en främling att utan en officer till. vägvisare leta sig fram ens femtio steg i virrvarret af barrikader, murar, lönnportar och ramlande hus. Öfver det högt upp på en bergshöjd belägna Plessis Piquet, på bvars branta gator soldaternas kokeldar för aftonmåltiden flammade och utgjorde en sällsam illumination, återvände jag sent på qvällen till Versailles. Der erfor jag, att fransmännen på morgonen den 30 Sept. äfven gjort ett anfall vid Sövres. De landsatte med sina för Seinefarten konstruerade kanonbåtar ett antal trupper och en häftig strid uppstod, hvilken 8xen aflopp till deras skada. En annaa korrespondent till samma tidning skrifver om de samtidiga krigshändelserna sydvest om Paris: Under sistförflutna natt genljöd från Paris ett oupphörligt kanondunder, likasom om parisarne ville skjuta red hela trakten omkring sin stad, och i dag på morgonen erhöll jag förklaring öfver detta oväsen. Under natten uppkastades mellan Sövres och Bougival flere batterier, afsedda förde svåra beläeringskanonerna, hvilka i förgår började ankomma hit; det är antagligt att parisarne sökt störa detta för dem missbagliga arbete. Redan i förgår såg jag, huru de med granater besköto den i mitt senaste bref omnämnda skansen vid Bellevue, hvars omvändning nu blifvit lyckligt fullbordad, men de gingo alla för högt och slogo ned några hundra steg bakom skansen i trädgårdarne. Blott få af dem exploderade, men utan att göra ringaste skada. I natt uppkastade det 5:e fältartilleriregementets 10:de kompani på ett ställe på höjden vid S:t Cloud ett batteri, som skall slunga sina bomber in i Avenue de Flmp6ratrice, Champs Elyses och qvarteret Boulevard Hausmann (i fall det ännu heter så). Parisarne skickade arbetarne den ena lyskulan efter den andra och kastade en verklig hagelskur af granater dit, men då det kl. 4 började gry, stod batteriet färdigt och klart. Såsom Jag inDhemtat, skall Paris om några dagar erhålla en uppmaninz, dock icke härifrån, utan från konungens högqvarter att gifva sig, om svaret blir afslående, skall bombarderingen då begynna. En korrespondent till Kölnische Zeitung berättsr från Verssilles i korthet om striden den 30 September på samma trakt: I går morgse skref jag till er om det dån från svåra kanoner, som redan i dagbräckningen väckte oss. .Infanteri och artilleri voro, såsom för öfrigt nästan dagligen, genast alarmerade. Man förde redan kl.-8-hit från Sövres några hundra -fångar af alia slag, turcoa, zuaver, frivilliga skarpskyttar, mobilgardister och civiie. Fransmännen bade nemligen gjort ett utfall mot Sövres-skansen. Deras styrka var ungefär en liten bataljons, och de fingo dyrt betala leken, ty ingen kom tillbaka öfver Seinen, så framt han ej var god simmare. Trots den ursioviga, grofva kanonelden från fästet och kanonbåtarne blefvo de alla tillfångatagna, och en liten del af dem kastad i Seinen. Ställningen 1 Paris. Från Paris hafva både Daly News och Daily Telegraph erhållit direkta underrättelser, som gå till den 26 Sept. Korrespondenten till den sistnämnda tidvingen ser förhållandena i ingalunda ljus dager. Den som boppas, skrifver ban bland annat, att det tappra försvaret af den franska bufvudstaden skall rädda Elsass och Lothringen, den som anser styckandet af Frankrike för en europeisk olycka, kan hittills åtminstone ej fatta synnerligt förtroende utaf försvararnes mod och energi. Demoralisationen inom det zuav-regemente, som, 2000 man starkt, den 19 dennes flyktade i panisk förskräckelse in i staden, bekräftade blott allt för mycket den allmänna åsigten, som öppet uttalas på cafeerna och boulevarderna: att konungen af reussen kunde, om han så ville, inom 48 timmar ATT TA bo i Fuilerierna. Vi ha att tacka beslutsamheten bos mobilgardet och de beväpnade bönderna, hvilka höllo stånd, under det de reguliera trupperna flydde, för att våra försvarares mod blef upplifvadt igen. Men det blir med hvarje timme tyd ligare, att gisciptinen är en egenskap, som är okänd inom Frankrikes så kallade regeenten. Med nöje såg jag den 19, hur många officerare i guldbroderade uniformer blefvo, der de sutto utanför caf6 Riche, bånade af mobilgardisterna, emedan officerarne blott skötte sina nöjen och några af dem sällskapade med åtskilliga af demimondens damer, som icke hittills blifvit bortvisade. Den största olyckan, den största faran för vår ställning i Paris ligger deri, att, så tappert än den franska hufvudstaden måtte försvara sig, det dock är omöljligt att undvika den framtradande fråjan: -Må så vara, försvaret blir heroiskt, men se lan då? De i Paris uppstaplade förråder skola räcka till, somliga säga under en månad, andra under två, andra åter under tre månader. Jag sjelf har det intrycket af att efter tre veckors förlopp skola mycket; tydliga tecken till en iobrytande hungersnöd framträda. Man må ej förgäta, att arbete och tby åtföljande aflöning upphört i Paris. Den fattige är fattigare än någonsin förr; för dem som lefva af sina händers arbete finns ingen sysselsättniog och de som lefvat af att uppsamla den stora stadens afskräden af tusende slag eller af att uträcta tusentals olika små ärenden o. 8. v. är det totalt slut. Den kalla nattluften och den bittra hungern lura på oss och dem kunna hvarken mobilerna eller provisoriska regeringen eller general Trochu jaga bort. — Ur Daily News bref meddela vi följande: Tidningarne börja klaga öfver det dagligen tillväxande antalet af riddare af det röda korset. Man berättar, att vid Clamart dessa tappra herrar vägrade att under Id ppsarnl: de sårad: och att ambulanserna Pa