Till Redaktionen af Aftonbladet! Som uti gårdagens referat öfver 23 :n af revir sorernas anmärkningar, uti artikeln Förvaltningen af Stockholms stads drätseln, lägges mig till last det ioträfiade brobyggnadsraset vid nyajernvågen. så auhålles vördsamt att drätselnämndens svar på denna anmärkning i sin heihet ivtages. Arbetschefen för stadens vattenbyggnader. Ofvannämnde svar lyder sålunda: Hvad nu först angår raset vid jernvågen å Djurgården, hvilket revisorerna lägga arbetschefen för stadens vattenbyggnader till last, får nämnden upp: lysa, att, sedan fråga blifvit väckt att i enlighet med kostnadsförslaget för nya jernvågen företaga utfyllning af platsen emellan Allmänna gränden och jernvågen samt om anbringande af en strandskoning derstädes, inkom arbetschefen för stadens vattenbyggnader med ett förslag, enligt hvilket den 200 fot långa hamnskoningen eiler haumnhbron skulle byggas dels på pålar och dels på stenkistor, lämpadt efter bottnens olika beskattenhet. Detta förslag avsåg emellertid nämnden uppå hemställan af deputerade för byggnadsärenden sig icke böra godkänna, såsom föranledande till för stora kostnader, tån antog nämnden i stället ett af deputerade förordadt förslag att bygga hela kajsträckan endast på pålar, i öfverensstämmelse hvarmed ock, oaktadt, enligt hvad nämnden vitsordar, arbetschefen gjorde föreställningar mot byggnadssättet, såsom icke till varaktigbeten fullt betryggande, kajbyggnadsarbetet sedermera utfördes. Att under arbetets fortgång någon mindre skjutning visade sig å pålraden, var en vid dylika arbetsföretag, då en större jordmassa trycker på en utanför anbragt pålning, ingalunda ovanlig företeelse ech kunde icke för sig anses böra ingifva farhåga för kajens bestånd, och det är icke heller antagligt, att, äfven om denna skjatning blifvit af arbetschefen hos nämnden anmäld, några åtgärder blifvit vidtagna eller ens kunnat vidtagas för att förhindra raset, hvilket, enligt hvad vid den af deputeraåe hållna besigtnivg biifvit utrönt, måste hutvudsakligen tilskritvas den omständighet, att kälen i de frusna ämnen, som under den ovanligt kalla vintern och våren begagnats till fylining innanför pålnvingen, vid den piötsligt inträffade starka värmen på en ång uppsinade, hvarvid genom den deraf törorsakade sättuiogen i jordlagren trycket på pålarna blef så starkt, att de icke kunde motstå detsamma, utan brusto på en sträcka af vid pass 100 fot till någon del jemväl på den sträcka, der arbetschefen föreslagit stenkistors användande i stället för pålning. Någon auleduisg har följaktligen icke, på satt revisorerna förmnenat, förefunnits att ställa arbetschefen till ansvarighet för hvad som inträftfat, och hvilket har sitt motstycke i tilldragelser vid arbetsföretag, som blifvit under de mest utmärkta ingeniörers ledniog för statens räkning utörån, utan att dervid fastats synneriig uppmärksamhet. TTT NNE RR