ntarbetas till högsta frihet, kraft och skönet. Att under det konstvännen tacksamt njuter af denna i estetiskt hänseende så märkliga företeelse, många skola finnas, för hvilka hela detta element utgör någonting förunderligt, någonting främmande, någonting för mycket, det är ganska naturligt. Först och främst är det alltid ett antal personer, som älska det jemna och medelmåttiga och beröras på ett obehagligt sätt af det ovanliga och genialiska. Dernäst taga sig onekligen fröken Hebbes föredrag och spel i denna roll något starkare ut, vid sidan af en AmbrosiVasco och en Sandström-Nelusco, än fallet skulle vara om dessa roller vore besatta med personer, som äfven i dramatiskt hänseende kunde ge dem färg och göra dem gällande. Fröken Hebbe hörer såsom scenisk artist onekligen till den realistiska riktningen. Hon är helt och hållet främmande för den gamla idealismen ned sitt konventionella maner, sina stereotypa småleenden, sitt uttryckslösa himlande, sin stora och lilla geste; men hennes realism är någonting annat än en rå naturlighet; den är förenad med idealitet och uppburen på en gång af entusiasmen för konstuppgifterna och af konstnärligt förstånd. Det är onekligen mycken energi, mycken ):ealism i hennes framställningar både af den lössläppta passionen och det mödosamt tillkämpade lugnet; det är en ovanlig verve och aktivitet i dessa armarnes och kroppens rö-! relser, hvari ögonblickets stämningar afspegia sig; men väl att märka: huru starka dessa rörelser må vara, så finnes ald-ig i dem någonting kantigt, monotont eller betydelselöst; de afrunda sig, i sin oändliga omvexling dock alltid till stil, de iunebära alltid sann plastik, ingenting förefaller såsom blott mekaniskt; det är själsaffekten, som i dem fär sitt naturliga uttryck. Och det finnes intet ögonblick, då hon, medan hon är på scenen, står utanför handlingen; alltjemnt afspeglar sig intrycket af har.dlingen i heones hela gestalt; sjelfva det stumma spelet blir på dylikt vis under vissa förhållauden vältaligare i afseende på situationen, än de vältaligaste utgjutelser, som ske på ett uttryckslöst sätt.