verings Betydning for den evsngelisk-protestantiske Kirke); Tale ved Universitetsfester den 12 April 2870 (Det videnskabelige liv: Forhold til det borgerlige Fribedsliv af Du H. N. Clausen, universitetets Rektor. Kjöbenhbavn 1870. Vännerna af den danska vådevillen skola säkert icke underlåta att taga kännedom on ett nytt bevis på Erik Böghs lifskraftigs produktivitet. I det nyutkomna bandet a hans dramatiska Arbeider finner man två farser: Kalifen på Aftenvisit och En rigtic solid Pige samt en operett: Hakseflöjten, alla tre fria bearbetningar af franska motiv, mer i friskhet och osökt komik angenäma uppenbarelser af den danske skaldens originalitet På Kasino och Folketheatret stå de på reertoiren; vi som ej ha tillgång till dessa salonger, kunna till ersättning läsa de muntra farserna. En rigtig solid Pige lär föröfrigt vara under inöfning på Ladugårdslandsteatern. Bland melodier märkas den bekanta Uti Kalmare stad och slutsången i Hostrups Den tredje, som för närvarande med framgång gifves på vår Mindre teater. Till slutskörd från den danska bokmarknaden må vi fästa uppmärksamheten på några smärre vetenskapliga skrifter i historia och teologi. Af stort intresse är den lilla katalogartade kommentarie, hr P. Brock, assistent vid samlingen på Rosenborg, utgitvit såsom belysning af den oldenburgska konungaättens historia. Säkerligen föreligger här en blifvaude källskrift för kulturhistorien. Boken är skrifven under auspicier af ingen mindre än den berömde arkeologen Worsaae, direktör, för den på Rosenborg befintliga rikhaltiga samlingen af fornsaker, genom hans åtgörande systematiskt ordnade, särskildt med afseende på konungarne af oldenburgska ätten, de der gerna tagit Rosenborg till residens. Bäst har denna ide låtit sig realiseras för perioden från Kristian den fjerde till medlet af förra århundradet. Må vi med ett exempel söka tydliggöra författarens plan och metod. Öfver de oldenburgska kungarne meddelas biografier, och till hvarje kulturhistorisk upplysning hör som verificat en not, hvari utförligen beskrifves någon på Rosenborg befintlig fornsak, visande att det tillgått så som i texten uppgifvits, Sålunda berättas att Kristian den fjerde i Maj 1598 var på ett dryckesgille hos sin skattmästare och med någon besvärlighet lotsade sig hem sent på natten (bär beskrifves i noten konungens änan befintliga och med hans namnchiffer försedda gatlykta. (Någon annän gatupplysning, än hvad man sjelf förde med sig, fanns ännu icke.) På vägen gästades ett par goda vänner, amiral Trolle och Christian Barnekow; hos den senare var dörren stängd, konungen skulle krypa in genom fönstret och fick sig vid detta försök en dugtig skråma i pannan, Till minne af detta äfventyr ingick han med fyra af sina hofmän ett aftal att den som inom ett par månader först visade sig berosad skulle sig sjelf till straff och andra till varnagel böta 30 daler. Två af löftesmännen råkade på en och samma dag i fördömelsen, men konungen stod på sig och lät för de influtna böterna förfärdiga en silfverbägare med inskrift om förloppet (i noten redogöres för denna änpu befintliga bägare). I våra dagar vinner arkeologien allt större och större betydels2, och ett bidrag så värde. rikt som hr Brocks förtjenar att helsas med glädje och tacksamhet. Betydande äro de förstudier och det direkta arbete som nedlagts i denna lilla bok. prof. Clausens inbjudningsskritter till universitetsfesten tycka vi oss spåra en i officielt-teologiska athandlingar ovanlig tördragsamhet mot den fria forskningen. Först och sist inskärper författaren det behjertansvärda i en gammal kyrkofaders ord, att Jesus sagt sig vara sanningen, att man derför bör gå tillbaka till källan, och ej låta binda sin öfvertygelse af det conventionella, af traditionen. Adertonde seklets sträfvande gör författaren full rättvisa och yttrar bland annat dessa märkliga ord: Det är friketsandan i det adertonde århundradet, som först öppnade ögonea för de bländverk, man bedref med rundsatser, hvilka uppställdes blott för att kas i handling. Det är i våra dagar en plägsed att samla i en hög alla dem som representera adertonde århundradets teologi, hur stor olikheten dem emellan än må vara, gifva dem den beqväma benämningen Rationalister och helt godtyckligt betrakta dem allesamman såsom vantrogna fritänkare; hvarvid man tillika, i förvigående sagdt, vunnit ett förträffligt råmärke för sin egen förmenta rättrogenhet,, Ett sådant uttalande skulle man fäfängt söka i en svensk teologie professvrs skrifter; man kunde snarare finna det hos Strauss. Öch i noten anföres detta citat af Kahnis: Det gifves en ortodoxi, om hvilken man kan säga att den är en styggelse för Herran. Det är de ortodoxa, som icke kuvna existera utan att söka störta andras existens, liksom elden är till blott så länge den förtärs. Som bekant, har Danmark icke någon officielt erkänd statskyrka; detta förklarar för oss svenskar möjligheten af att sådana ord kunna uttalas at dess teologie professorer. Mot danska frikyrklighetens förämsta representant, Grundtvig och hanb skola, saknas emellertid icke angrepp i denna prof. Clausens skrift, men man vet af gamnait ait Grundtvig och Clausen haft svårt att sympatisera. I ett bihang till Indbydelseskriften redosöres för resultatet af danska universitetets ämnen under förra året. Blott en af de flande har blifvit prisbelönt (i historia), re vunnit accessit (i historia, teologi och nedicin). I bistoria försökte sig tre, i esteik, juridik, teologi, klassisk filologi och melicin blott en i hvardera; i de öfriga disciplilerna ingen. oket täta nalkas Kr ätnintinn