I Markisen: Om Jag afbryter aå Kr -det dei för att jag finner det, jag här höret säga läfskyvärdt: nns Guyot-Montpayroui: Finn det afskyvärd Idet är eder rätt; men låt mig tala; det å I min rätt. : Ministern gaf förklaring till klandrets or sak och påstod, att de klandrade gevärer söm vore af äldre modell, men ändrade, vor bättre än Ppretässarlies! (Bravo; bfavo!) Efter dessa förhandlingar, som Ådagälad ministrarnes och majoritetens förhärdade sä kerbet och deras önskan att nedtysta ven sterns röster, hvilka i sjelfva verket ljöd såsom komna från Frankrikes samvete, be gynte de bekanta förhandlingarna om kam marens prorogation. För en svensk, van vi oväldet inom våra kamrar, var det en högs pinsam företeelse, att se och höra det hår som från majoritetens sida och främst frår hr Ollivier sjelf utslungades mot venstern Jules Brame höll ett glänsande tal mot kämrtarehå prforogation fafslutning på obestämd tid) och visade nödvändighetefh af samdrägt nyttan af kammarens ajournering (sammanträdenas inställande tills presidenten åter sam-mankallade kammaren) och det inkonstitätionella i ministörens åtgärd att prorogera. Allt förgäfves. Kammaren prorogerades i en hastig vändning, Jules Favre ropade: Man skickar bort oss! Emmannel Arago reste sig lugn och dominerande bullret ör sin förvånande stentorstämma sade han, att Frankrike är det enda land i Europa, der repfesentanterna skickas hem, när fäderneslandet har krigo; Knappt voro nederlagen vid Wissembourg, Spicheren och Wörth bekanta förr än det visade sig hvarest förutseende och klokhet funnits. Kammaren inkällades till den 11 Aug., men genom den starka påtryckningen af deputerade och de sjelfständiga tidningarna öppnades den redan den 9 Aug. Majoriteten tycktes vid gessionens början ännu vara oförbätterlig: Sålunda, då Ollivier uttalade orden att fäderneslandets ställning kunde blifva komprometterad och flera röster derpå svarat: Den är det redan — fienden står i Lorraine o. 8. v. då hade markisg Pire ännu mod att skrika: Fåderneslandet är aldrig komprometteradt!. Vi veta alla att majoriteten snart tystnade och ej hade kraft till någon åtgärd. Venstern satte kraft i styrelsen. Nationalgardets återupprättande, Paris försättande i örsvarstillstånd; vapens utdelande 0. s. v. veslöts. Kejsaren afsattes faktiskt från öfrerbefälhafvåreplatsen. Den arroganta mitiståren Ollivier föll snöpligt och utan ära vortjagad. Mamelucken Garnier de Casjagnac, som började försöka trassla bort uppattvingen af situationen, nedtystades tvärt lenom Aragos ord: Fäderneslandet är i fara!v När sedan striderna den 14, 16 och 18 Aug. inträffade och tolkades i Paris såsom egrar, då började åter den bonapartistiska iydran inom kammaren att böja sitt hufvud. Den 4 September kom. Hvar faöns då wögern, majoriteten, mameluckerne? — Bortblåste såsom agnar för den häpnadsväckande ara som hotade landet. Vi fråga ännu en gång: fanns någon bättre tväg som kunnat vinna landets förtroende, a fanns ens någon annan utväg att välja å, än den som liksom af sig sjelf antogs? i tro det ej. Men då man är så flitig att bålla fram e onekliga olägenheterda af republikens utopande, nemligen dess isolerade (förmodadt solerade) ställniog gent emot Earopas hof, så tiger man deremot med den fördel epubliken å en annan sida måste efter förta framgång medföra, nemligen sympatierna os den stora mängd af republikanskt sinade i Europas olika länder och icke minst sjelfva Tyskland. ten med eller utan republik: — Gud vare ed Frankrike !