m)Tavt val edert förslag, men om det Ulltöre r Mig nya krafter, så medgifver jag dess disku . terande. Vi få sen Emellertid erfor jag i går med ledsnad, at regeringen satt sig emot förslaget. Jåg gå att i mycken korthet framlägga några an märkningar för att visa dess mål. I veten hutadan vår militära ställning är Vi hafva först den egentliga armön; hon äl vid gränsen, på bataljfältet. Vi hafva sedar mobilgardet; det är i fästnihbgarne. Vtterligare hafva vi reserven och de frivillige, at fylla luckorna med. Men på terrängen emellån bataljfältet, gränsfästningarne och Paris — hvad finnes der? Iatet! (Oh, oh! Sorl från en mängd bänkar.) Hr Vendre: Der finnes hela Frankrike Säg icke att der finnes intet. Hr Jouvencel: Der finnes Frankrike, men utan våpen; jag ber eder att låta mig påminna om en ställning, som hela verlden kävner. (Vi protestera!) Det finnes emellan gränsen och Paris, Pa ris befästningar och fransmännens mod, det ,Jär sannt; och det är just åt fransmännens Imod jag nu begär att man lemnar fritt rum. I Det finnes stora skäl att hoppas en slutlig seger. Sedan femtio år hafva våra armåer ständigt varit segrande och under ingen tid, Ii iogen historia, kanske icke en gång i den romerska, har man sött eå så lång följd af segrar. Men om, ändock, våra vapen skulle få pröfva på en motgång... (Sorl af missnöje från ett stort antal bänkar.) Mina herrar, jag älskar att se dessa känslor, och hvad mig beträffar, så delar jag dem. Emellertid se bär herr Clement Duvernois tidniog... (Flerfaldiga afbrött.) Det är en majoritetsledamots tidning; jag läser deri: Folket vet bloit en salkvock det är att Frankrike skall blifva inkräktadt inom fjorton dagar om uet icke blir väl försväradt. För några dagar sedan sades att Sierck var i prenssarnes våld. (Spr1) Jag är förvånad att seer så öfverraskade af hvad jag säger, ty förhållandet var: bekantgjordt i senaten. (Nog, nog!) Ah, mina herrar, I kunnenp icke undertrycka ett historiskt faktam; I kunnen icke utstryka ur Journal Officiel. denna berättelse, som der fiones tryckt: (Starka afbrott.)...... oo TOM OM OP OM eS I OO Ho I rn Jag har velat påminaa om detta faktum fö att visa att man kan anse saken som möjlig. Och i sjelfva verket, i det tillstånd, hvari Sierck befann sig, utan någon styrka till sitt försvar, var saken möjlig. Den har icke inträffat. Men under sammanhängande militäriska rörelser af så stor omfattning och bvars skådeplats är våra egna gränser, konnen I icke neka, att det på något ställe... (Sorl. Nog!) Jag törbigår denna punkt. Hr Vendre: Ni bör ej en gång antaga möjligheten. Hr de Jouvencel: M. H. I hafven lagbestämt mobilgardet; I hafven voterat störa militära depenser; I hafven då trott på en allvarsam fara. Jag kan då icke förstå detta sorl i kammaren. (Sorl. Nog, zog!) Vi föreslå eder att organisera en styrka, tillhörande länet, för att uppehålla säkerhet och ordning under det armån är vid gränsen. Vi föreslå eder att göra upprop till militära elementer af. annan art än desom bilda armn och mobilgardet. Vi föreslå eder; att framkalla sjelfappoffring hos medborgare, som äro öfver trettio år, d. v. s. dem gom icke tillåtas inträde i armen eller mobilgårdet, för att bilda en styrka söm skall lyda under den den lävsafdelningen kommenderatide generalen, hvilken i fall af motgång... (Mycket sorl. Oh, oh!) Jag tror icke att någon motgång skall inträffa... (Nåväl då, oåväl då!) I sanning, mine herrar, jag försäkrar eder, att det är en sorglig företeelse, att se Frankrikes representanter affektera en så farlig tillförsigt (Nytt och starkare sorl.) En röst: Det ni nu säger är icke franskt. Hr de Jouvencel: Jag påminner eder att för endast några dagar sedan statens chef sade: pationen behöfver alla sinabarn. Det var dermed väl sagdt, att nationen befinner sig i en vådlig ställning (allöns done!). Mine herrar, jag medgifver eder, att kriget icke kommer att-föras på vårt område, men man kan förutsätta att till och med under en seger... (allons donc, allons done!) Jag säger, att det kan förekomma på samma gång stora segrar och tillfälligtvis partiella invasioner. (Starkt sorl.) Detta kän icke förnekas... ag begär dock, att kammaren ville tillåta, att man börjer organisera enligt mitt förslag. (Nej, nej; proposition, proposition!) Efter att hafva sökt visa nyttan och nödvändigheten af sitt förslags antagande, fortfor talaren och sade: Den i länet kommenderande generalen Hade den största lätthet att kontrollera kompaniernas bildande... (Nog, nog!) och om dess medlemmar lemnade passande garantier, vore saken lätt att utföra. (Buller, rop: nog!) Mine herrar (nog, nog!)... Nej, jag slutar; ännu två mivuter. I kunnen afslå förslaget, men jag vill icke hatva ansvaret att icke ha sagt allt som talade till-förmån för mitt förslag (Buller, nog!) Krigsministern kan icke tro att det är nog att han säger: ?Jag är ansvarig; jag ansvarar för allt?. Det gäller icke allenast honom, det gäller landet. Såsom representant bar jag rätt att säga, att jag icke antager eder ansvarighet. Detgäller icke mera såsom på Krim och i Italien, ett krig, som icke botar vårt område (lifligt buller — nog, nog!) det gäller ett krig vid områdets kanter. (Nog!) Jag upprepar att ministerns ansvarighet icke är tillräcklig och jag begär, att mitt förslag måtte bifallas, då det redan af utskottet blifvit nästan enhälligt bifallet. (Nej, nej!) Markis-de Pire: Vi äro icke hotade; vi äro hotande. Sedan krigsministern och flere af majoriteten talat emot, utropade Jules Favre: Beväpna nationen! beväpna Paris! Flera röster: Ja, ja, beväpna nationen! Motionen afslogs utan votering. : Strax efter denna utgång interpellerades krigsministern af Guyot-Montpayroox med afseende på ryktet om odugligheten af de evär eom utdelats till npationalgardet och vilket rykte åtskilliga officerare understödt. Under det interpellanten talade blef han immerfort afbruten af majoriteten. Chagot sade: huru kan man komma och uttala dylika saker från tribunen.