( 5allas mellan tvenne eldar och de skulle bl ti tillfångatagna i skogen vid Haguenau. Man (hade för detta ändamål låtit besätta vägarne I och nedhugga träden isdenna stora skog åt -) Rheinsidan mot Seltz och Sodenheim, byar tlsom ligga midt emot fästningen Rastatt. Mac ; I Mahon hade dragit sig tillbaka, stödjande sig I på Reichshofen, med front mot floden SaueriIbach, från Fröschwiller ända till Mansbronn: :I Kombinationen bestod uti att stå qvar i denna ; I position till. dess general Faillys kår anföll fienden på andra sidan för att kringränna Ihonom och tvinga honom att i skogen nedlägga vapen. Faillys kår skulle marschera Ifrån Bitehe mot Wissembourg på den väg :Isom löper längs gränsen nedanför de höga I bergen och deboucherar på slätterna vid LemI bach och Climbach. Preussarne visade sig på andra sidan af I Sauerbach och innehade höjderna vid Gördorff och Gunstett, hvarifrån de öppnade en stupad eld på de franska divisionerna. Preussarnes position var bättre än vår. På begge Isidor ådagalades största bravour och artille(riet anställde förfärliga härjningar. Vid middagstiden erhöllo preussarne betydande förstärkningar. Deras trupper ankommo med jernvägarne från begge sidorna om Rhein, genom Pfaltz och Baden. De passerade Rhein nära Rastatt utan att bli d.t ringaste oroade af de mycket omtalade pansrade kanonbåtarne, ty de ligga fortfarande qvar, utan att vara ihopsatta, vid Ro,bertsau nära Strassbourg ochi Mulhouse. De ; preussiska bataljonerna gingo nppför Rhein på flottar, släpade af bogseringsångare. Man !såg till sin öfverraskning huru en preussisk division, som sedan morgonen ockuperat höjiderna vid Gördorff, alldeles försvann. Man I trodde att den drog sig tillbaka, men den blef genast ersatt med en division friska trupiper; soldaterna, som hade slagits på morgonen, erhöllo nemligen behöflig förplägning bakom kullen; De våra hade ingenting alls latt äta under dagens lopp. Men Faillys kår, den kom icke. Hvarför? Af det enkla skälet, att kronprinsen Jat Preussen hade låtit med några tusen I man besätta defileen från Leuterbach, der a kär skulle debouchera, ock de begge franska armekårernas förening blef såmedelst I förhindrad. Men Mac Mahons kår blef då krossad af i det öfverväldigande antalet och högra flygeln I kringgången. Man fick nu se otroliga saker: ett kavalleriregemente görande choc mot en ogenomtränglig skog och decimerad af gevärseld; ett kyrassierregemente som gjorde choc mot en humlegård, hästar som fastnade med fötterna i humlestänglarne och släpade med sig humlestörar om 4 metrer... I en skrifvelse till Kölnische Zeitung från tyska sydarmen den 11 dennes om aftonen läses: Vårt kavalleri, som redan genomströfvar hela Elsass och i dag skall hafva trängt fram till Mäihlhausen, gör dagligen fångar, tager de franska transporterna och afskär den fiendtliga kåren från dess förbindelse. Vi hafva i det hela redan gjort öfver 10,000 tångar. Tyvärr blifver provianteringen allt svårare att besörja, ju längre vi tränga in i Frankrike och ju längre väg våra transporter måste tillryggalägga. Landet är uppätet af den talrika franska arme om stod här i flere veckor, och det skall nu föda 300,000 tyska soldater, ty så många finnas redan i Elsass. De provwvianttåg som följa efter hären hafva en ofantlig längd. Många byar äro öfvergifna af invånarne och fullkomligt tomma. På det hela taget är befolkningens stämning icke dålig. Dock hafva små beväpnade band bildat sig i Vogesernas klyftor och skogar, och de hafva redan dräpt en del soldater och up,snappat små transporter, Fjorton beväpnade bönder och skogvaktare, som öfverfallit en transport vid Bitche och dräpt dess: betäckning, blefvo i går efter krigsrätts dom skjatna, Ståndrätten är proklamerad och hvarje väpnadt motstånd mot våra trupper straffas genast med döden. Från Wörth skrifves den 8 dennes till en österrikisk tidning: Döden har under de 15 timmar striden varade rasat fruktansvärdt både i tyskarnes och fransmännens leder. I en stor, öppen graf hvila pu liken af icke mindre än etthundratjugo soldater af samma regemente och ännu ditbäres ständigt nyligen funna lik. Länge var segern vacklande. Två gånger var den afgjordt på fransmännens sida, så att Mac Mahon redan telegraferade till kejsaren att han segrat. Två gånger blefvo preussarne tillbakakastade förbi Wörthb, och detta med så stort eftertryck att fransmännen redan trodde att tiden att begagna segern var kommen, Ett regemente kyrassierer sprängde frän skogen in i dalen. Deras barnesk skimrade dock icke länge i solskenet. Det preussiska artilleriet mottog dem med tvenne väldiga salvor och den stolta ryttarskaran störtade med förvirring tillbaka till skogen. Preussarne begagnade sig häraf att ånyg tränga in på fienden, som de från Wörtk kastade tillbaka till höjderna. Då nägra alstadens borgare icke ätnöjde sig med att sända hånande ord efter de tillbakayikande preussarne utan äfven sände kulor efter dem, togs en förskräcklig bämnd. På truppernas väg sönderslogs och förstördes allt, och de bland borgarne som visade sig kunde prisa sig lyckliga pm de sluppo med att blifva tillfångatagna. På återtåget Iedg fransmännen oerhörda förluster. Vid vägarne mellar,yvinbergen lågo de döda öfverallt högtals. Annu tjugofyra timmar efter slaget var man sysselsatt ned attleta fram de särade bland liken. En förskräcklig syn erbjöd staden Froschwiller. I ruinerna af de sönderskjutna husen lågo hundratals svårt sårade, de flesta med en säker död för ögonen. Ofverallt hördes jemrande ch qvidande, Hlandagt med korta böner, eder och förbannelser på tyska, franska och arabiska. I dag hafva trupperna ryckt vidare. Det var på tiden att de kommo från grannskapet af valplatsen, ty luften är öfverallt milsvidt uppfylld med liklokt. Många bundra lik äro änpu obegrafna. Borgarne i Wörth hafva fajt befalinjng att gå nt med spadar för att b:sörja detta arbete. I hela Dejeen herrskar redan stor og på ler del. Potates utgör pägtan den enda födan för ÅA Nnttiga ch rika A toperlormnt Worth