hvilostad till täcke, lät oss ana att den var värdens egen bädd och att krubban ofvanför endast var der för att visa; att han ej var obekant med gästfrihetens fordringar, så högsatt han än var; dessutom hade rummet en liten jernkamin, som eldades, då värden fick främmande, sade gumman, Till venster om rummet var ett litet kök och till höger ett dito skafferi. ch ur denna jordiska boning skall Löfgren nu ntdrifvas! O, industri, det är ej första gången du varit hård mot konstens söner och trängt dem ut ur sina gamla helgade boningar. Snart skola hvitbetsplantor fylla målarens mystiska grotta, sockertoppar. staplas upp i hans säng, sotiga arbetare tvätta sig vid hans brunn, och möjligen skall i en kommande tid i trakten deromkring vid brasån under vinterqvällen berättas hvarjehanda historier om den högsatte målaren, som af de förståndige då endast betraktas som en uppdiktad saga. (SNÄLLP.) — Miinehhausiader. Följande historia, som i mer än ett hänseende synes vara en Mänchhausiad., berättas i en tysk tidning: De mest skiljaktiga rykten om styrkan och beskaffenheten af den vid Bitche lägrade franska hären gingo i tyska lägret. För att erhålla visshet i saken, blef löjtnanten vid ett baierskt dragonregemente, hr von Mänchhausen, utsänd på rekognoscering. Skyddad af nattens mörker öfvergick han gränsen, posterade vid annalkandet till Bitche sin afdelning i en skog och trängde derpå ensam fram, åtföljd endast af en pålitlig volontär. Denne placerade han på en höjd, som beherrskar trakten och från hvilen den till fästningen ledande hufvudväg samt franska lägret kunde iakttagas. Under det hr v. Miänchhausen sjelf alarmerade fienden skulle volontären söka att beräkna antalet af de truppmacså gor, som i följd bf alarmet kommo i rörelse. Insvept i en regnkappa och med mössa på hufvudet smög sig löjtnant v. Mänchhausen behändigt genom förpostlinien och framträngde långt in i det franska lägret, hvarest de flesta ännu befunno sig i sömn. Plötsligt afkastade han sig kappan, utbytte mössan mot pickelhufvan, drog sabeln och höjde med stark stämma ett kraftigt: -Lefve hans majestät konungen af Preussen!s Derefter vänder han sin häst, helsar leende de förvånade fransmännen och försvinner i största hast. Väl hveno otaliga skott kring honom, men lyckan står den djexfve bi, och löjtnant v. Mänchhausen undslapp utan att behöfva göra närmare bekantskap med OUhassepoten. Genom dessa gevärssalvor kom aela lägret i rörelse och utsändes från fästningen tre bataljoner, ett batteri och något kavalleri. Volontären gaf noga akt på dessa förhållanden och kunde deröfver afgifva noggrannt meddelande. Visserligen slog han icke omkring sig med fraser om bestämda sifferuppgiften, men hans rapport lydde helt enkelt så: ;Här voro större truppmassor än jag någonsin sett vid någon höstmanöver hemma l — 8e här en annan historia i samma anda, som berättas i en tysk tidning: Efter striden vid Wörth tillfångatog en wärtembergisk jägare på sjelfva slagfältet 6 zuaver. Han hade blifvit skild från sina kamrater och vankade omkring på fältet, då han plötsligt stötte på de 6 zuaverna, hvilka ännu voro beväpnade. Han lade an på dem med sitt gevär, hvarpå de genast bortkastade sina vapen och bådo om pardon (!),. Men nog var väl den wärtembergiske jägaren en smula slägt med den baierske dragonlöjtnanten, ty på Mänchhausen stöta obestridligen båda historierna.