kvoter bogsera te I ett bref från Slesvig till Fcedrelandei läses: För närvarande arbeta preussarne med största ifver på att sätta Als-Dybböl i säkerhet från sjösidan. Från Aabenraa amt har man kommenderat 500 vagnar, som köra timmer och sand från Alssund. Man påstår att sundet uppfylles med trästammar och stockar, som förbindas med jernkedjor. Vid Sundsmark mellan Sönderborg och Ulkeböl skall en skans vara uppförd, hvilken upptager 8 tunnland således en liten fästning. Brohufvudena på Dybbölsidan äro förenade genom en underjordisk gång och på chausseen derstädes har man anlagt en stark port af pallisader. Styrkan på Als och Dybböl, uppgifves nu till 26.000 man, och en lika styrka skall finnas i Rendsborg— Kiel, der man har i beredskap banvagnar som i en kast kunna föra dessa trupper till hvarje hotad punkt. Äfven i Hamburg säges en större här vara förlagd. Edmond Texier, Siecles korrespondent, som följt Mac Mahons armå på dess återtåg från Reichshofen till Chålons, skrifver från sistnämnde stad om den nya arme som der är under bildning: KL. 5 på morgonen i dag lemnade de i går hitkomna fem eller sex tusen man af I:sta kåren Chålons för att företaga sin sista dagsmarsch på återtåget. Lediga! framåt marsch! Och alla dessa soldater utan regementen, dessa infanterister sammanblandade med kavallerister, tågade framåt den långa, dammiga vägen, son går från staden till Mourmelon. De lindrigt sårade marscherade såsom de öfriga, men släpade någotpå benen. Glädjen är stor; man begynner den sista pröfoingen. I morgon eller förr skall reorganisationsarbetet eller, såsom en officer sade, återuppståndelseverket börja. I sjelfva ver-: ket har denna stora kår varit paralyserad i åtta dagar. Man måste återupprätta kompanierna, bataljonerna, regementena. Man: måste af dessa bjeltemodiga spilror med tilllägg af rekryter sätta upp en ny arme. Rekryterna ankomma redan, och det är sannolikt, att kåren Mac Mahon om några dagar! skall kunna åter rycka i fält. Jag följde: dessa trupper ända till lägret, såsom jag följt dem dag efter dag alltsedan aftonen efter bataljen vid Froschwiller. I skilsmessans ögonblick sade en ung soldat till mig: Ni lemnar : Rheinarmen såsom besegrad; må man åter ställa oss i linien under bättre förhållanden, och ni skall få se, att vi kunna vara segrare. Jag begagnade min vistelse i lägret för att besöka mobilgardena. De ha sitt läer till höger och temligen långt från GrandMourmelou. Der ligga de 18 bataljonerna från Seine-departementet alldeles kompletta. Fria lutten har redan brynt alla dessa bleka parisiska ansigten. Iogentiog annat än uniformen särskiljer dem från deras kamrater vid den aktiva armen. Samma krigiska hållning, samma Önskan att icke stelna i overksamhet. Alla dessa: bataljoner äro beväpnade; de sist ankomna fingo sina gevär i går. Men hvilka gevär! Man har gifvit dem den gamla gevärsmodell, som fått benämningen å tabatiere. Detta gevär har den olägenheten att vara till ytterlighet tungt. Det är nästan omöjligt för en karl med ordinär styrka att lägga an med ett så tungt gevär. Om mobigardena endast komma att göra tjenst i befästa platser, är ingen olägenhet förenad med deras beväpning på detta sätt, men om de genom händelsernas gång skulle bli införlifvade med den aktiva armån, blir det nödvändigt att gifva den chassepotgevär. Hvarje morgon är det exercis kl. mellan 6 och 8, och för att vara konskriberade skicka sig dessa improviserade soldater icke så illa, Ni vet hvilken encykloredistisk natur parisaren är. Han vet icke, nien han anar; han behöfver endast några lektioner för att bli mästare. Våra mobiler, börja således att mapövrera med en precision, som öfverraskar och gläder derag sidokamrater, soldaterna af armen. Jag är säker på, att ett litet fälttåg på ett par månader skulle förvandla denna ermå af oerfarna pojkar till en armå af gamla krigsbussar, Disciplinen är god. Jag har talat med många af dessa unga soldater, och de ha bekänt för mig, att i början bade militärreglementenas snörlif en smula besvärat dem; de andades tyngre; men småningom ha de satt sig in i detta allvarsamma lägerlif, och jag är öfvertygad, att de lika snart skola vänja sig vid marschernas ansträngningar, Det finns så mycken spänstighet hos ungdomen, isynnerhet då den lifvas af en patriotisk flägt. Må vi ej glömma hvad våra frivilligbataljoper uträttade under republikens första dagar; det var ur skötet af dessa bataljoner, af hvilka några efterlemnat odödliga minnen, som större delen af de unga generaler utgingo, hvilka besegrade det koaliserade Europas ryktbaraste härförare, Marceaux varen frivillig från Eure-et-Loir-bataljonen. 1 ett ögonblick, då man söker generalor å alla håll, hvem vet, om man icke. bland dessa unge män skall fiona mer än en ny Marceaux, mer än en ny Kleber? Patrie, en tidning, hvilken, såsom man vet, stått mycket nära den kejserliga regeringen, yttrar sig efter mottagandet at underrättelserna om de första motgångarne mycket otörbehållsamt om felen i g2n högsta ledningen, men uttalar tillika sin förhoppning, att sakerna skola taga en för fransmännen gynnsammare vändning. Denna förhoppning stödjer tidningen för det första derpå, att Tide trupp och befäl lätt skola blifva förrogoa med motståndarrnes nya taktik; för det andra på den omständigheten att förlugterna i sjelfva verket icke mycket försvagat franemännens styrka, och för det tredje på stämningen inom armen. Det är tidningens ttranide i denna sista punkt, hvilket isykPerhet synes 358 märkligt och tyckes ha vunpit bekräftelse af då senare händelserna, hsarför vi här meddela några Btidrag: deraf. Tidnviogen säger bland annat: Generaler, officerare och, isynnerhet, soldater önska att till hvad pris som helst, till och med på bekostnad af sina egna lif, taga en lysande hämnd. Det har ofta blifvit yttradt, att en fransk arm, efter de första ögonblickens furia, är lätt och hastigt demoraliserad om den icke vinner öfverhand. Det har blifvit påstådt och trodt, att våra trupper hvarken egde tålamod eller undergifvenhet. De båda största krig som företagits af det andra kejsaredömets armeer åcagalägea att ka.akteren hos