somliga med sina värjor men ingen med opåletter. De gingo tre och fyra i sender, och två af dem understödde med ömhet en storn ) växt ljuslockig yngling af 17 eller 18 år som a höll sina händer på deras axlar och var po I mycket ängslig. Det skulle vara en öfver. drift att säga, att de sågo glada ut, men de 3 Iburo sitt öde som tappra män. Preussarne e jerkände, såsom högsinnade fiender, den tapperhet som icke kunnat motstå dem, och de gamla soldaterna säga, att äfven den heta-Iste striden vid Königgrätg icke alls kan jemnt föras med den vid Wörth. Under en halftimmes tid visade sig der en lång rad af zuaver, nästan en hel bataljon, bland dem lingen sårad. På dem följde några och hun.Idra turcos och ett par hundra af 17 chas. seurregementet samt af 56 och 96 linieregementet. Ingen af dessa var sårad. Degamla -Jafrikanska soldaternas prestige har försvunInit i fråga om preussarne. För att förbereIda dessa på de förstnämndes ovanliga drägt -Joch utseende hade man utdelat till soldaI teroa kolorerade träsnitt af zuaver och turcos. Nu bafsva de mött dem ansigte mot ansigte Toch funnit, att de förre endast äro tappre och lifliga soldater och de senare helt enkelt linfödda afrikaner, som man beskyllt för stor vildhet — jag vet icke med hvad skäl. Jernvägen har varit af ofantlig) nytta till att sätta läkarne i stånd att sända sina sårade till städer sådana som Landau, Mainz m. fl. der stora sjukhus blifvit inrättade, men det plötsliga stegrandet at behofven i detta hänseende har medfört lidanden som intet menskligt förutseende kunnat hindra. Fälthospitalen äro i fronten nära slagfältet och de fasta hospitalen äro på andra sidan grän-j sen, hvadan förliden natt funnos hundratals sårade i och omkriog staden som icke kunde få någon: hjelp. Så vidt jag kan döma, är fältläkarestaben talrik, skicklig och sjelfappoffrande. Men hvad var att göra, när man så fort som möjligt skulle taga vara på hundratals sårade? Det vanliga fortskaffoingsmedlet är den långa fyrhjuliga bondvagnen, som tages i beslag för tjensten och skakar fruktansvärdt på gatläggningen. 7 Klockan är nu 4 och ett rykte går, att Mac Mahon endast hade två divisioner. Om så är, hafva de blifvit uppoffrade, med stor iörlust för preussarne, det är sannt, men utan någon verklig fördel. . De måste ha förlorat alla sina gevär. Berättelsen är mycket.osannpolik, ehara det är -sannt att fransmännen voro vida underlägsna i äntäl. Månne Mac Mahon blifvit öfverraskad och invecklad i en strid, så att han icke kunde draga sina trupper tillbaka? Harr anförde sina trupper förträffligtl; en frontförändring under elden, då han drog sin venstraflygel tillbska och uppstälde sitt artilleri i en ny linie, omtalas af fienden med beundran. Bitche, dit bsns slagna kår drog sig tillbaka, försvarar Vogeserpasset jemte Pfalzburg, Petit Pierre och Lichtenburg, men — såsom Lavallee visar — Vogeserna kunna kringgås öfver Mainz och Saarlonis. Man har hittills sväfvat i ovissbet om divisionsgeneralen Raoults öde. Mån har nu igenkänt hans lik bland deras som stupat i slaget vid Wörtb. Han var lika tapper som tyst och allvarlig. Han kalladesinom armtn den blide och melankoliske generalen. Bland mödrar, som sväfva i den smärtsammaste ovisshet om sina söners öde, är äfven den berömda Marie Taglioni, grefvinna Desvoisins. Vid krigets utbrott befann hon sig på ett kort besök i norra Italien, och hennes son, den unge grefve Desvoisins, som hemkom från Afrika för att gå i kriget, sökte henne förgäfves i Paris för att säga farväl. Hemkommen möttes hon af det ryktet ätt han skulle vara svårt sårad i en af de senaste striderna, men kunde ej i krigsministören erfara, hvar han kunde befinna sig. Henves dotter, forstinnan Trubetskoi, har, trotsande krigsvådorna, begifvit sig till Strasbenvrg för att söka sin bror. Striden vid Saarbräcken. Vi ha en annan korrespondent till Times att tacka för en åskådlig och opartisk skildring af.:dema strid:; Korrespondenten, en engelsk öfverste, som varit med på Krim, berättar först, huru fransmännensi sitt läger. Forbach, lågo i failkomlig ro, då plötsligt ett preussiskt batteri öppnade sin eld från en af de höjder som fransmännen dagen förut atrymt. Vid denna signal ilade alla med rlixtens snabbhet till vapen och inom kort var striden i full gåog.. Engelsmannen och hans. betjent, en schweizare, klättrade upp på en skogbevuxen höjd-i närheten af Forbach, der de hoppades: få den bästa öfversigten af slagets gång. De nödgades redan första timman flera gånger byta om, plats, i följd af de projektiler, som i en obehaglig närhet flögo omkring dem, men deras position var nästan ständigt sådan, att de kunde öfverse en betydlig del af-terränpgea. Korrespondenten fortsätter: Då vi kom-t mit upp.på toppen af kullen, befunno vioss bakom -den franska armens högra. center. Till höger om: oss besvarade artilleriet med betydlig kraft preussarnes kanonoch gevärseld ;värs öfver dalen från en platå, som sträckte sig framför en stor, rödfärgad landtgård. Preussarne tycktes vara mycketrikt försedda med artilleri, ä oupphörligt framfördes ett nytt atteri i elden, mest från venstra sidan, för att sålunda tvinga fransmännen-att utsträcka sin högra flygel, hvilket uppenbart måste bringa general: Frossards arme i ea mycket kritisk ställning, då den ögonskenligen var långt underlägsen i antal. En liten stund derefter började friska preussiska batterier rycka ned på slätten i riktningen mot den ofvannämnda landtgården, och det föreföll -mig en stand som den franska högra flygeln jemte högra centern vikit tillbaka. egemente efter regemente ryckte visserligen fram på slätten, kämpande med oförlikneligt hjeltemod, och sökte hejda preussarnes framutGnlanda man da macta hvar måna AÄArvrarna a CSES ev 8 IQ NR MH C NG RAR OA ot — Vb PR LL JR Fr