AGATHA DENAWART.-) EN FANILJHISTORIA AP SYLVIA. På den tiden jag kände Agatba, var hon så godt som ett barn, sade herr Evald och stannade midt framför Martina, hon var en fåfäng liten varelse och talade om perlor och juveler, om grefvar och prinsar, hon gret öfver att nyttja bomwullsförkläden och tiggde sin mor att få begagna tygkängor; med list eller smek förmådde hon lekkamrater att öfvertaga hennes gamla dockor mot nya, och kunde hon med en osanning vinna någon fördel, så skydde hon den inte. Men sedan, när hon blef äldre... jag skulle önska, att ni då lika noga hade följt hennes görande och låtande. Det har jag inte, men om jag också aldrig hade lemnat henne och er förutsättning om hennes felaktighet vore sann, så skulle jag aldrig påpeka den. Har ni henne då så kär? Agatha är min syster! TJUGUTREDJE KAPITLET. Agatha sväfvade öfver en gräsplan med halft uppskörtad klädning, här och der böjde hon sig ned öfver någon blomstergrupp och bröt daggstänkta pingstliljor och aurikler samt fäste dem vid sitt skärp. Hon gnolade sakta för sig sjelf och såg emellanåt bort till ett gungbräde, der herr Denkwart satt; bon var idel glädje, hennes ögon strålade och hannes kinder hade en så skär rodmn oa ä BD MM 10QA. 1290