aen Fo. RR SULLASLG, CMC ARE Fe nelsebringande af alla präktiga, glada och välsignelsebringande bazarer i kristenheten. Skandinaviska konstnärer i Rom. I ett enskildt bref från Rom till GöteborgsPosten läses: Hvad som för främlingar från norden synnerligen gör Rom till en så angenäm vistelseort är onekligen den sammanhållning, som eger rum mellan de härstädes vistande skandinaver. Sedan man under loppet af dagen ströfvat ut hvar och en åt sitt håll, träffas man vid 6—7-tiden i en till utseendet tarflig restauration för att intaga sin middag. Förögonblicket är det i trattoriet del Genio, som skandinaverna mest hålla till för att spisa. Derifrån beger man sig till Caffå Carlo för att taga sitt Caffö simplice, och till sist till skandinaviska föreningens lokal i Via de pontifice för att läsa tidningarne, språka, spela schack aller på annat sätt fördrifva dagens sista timma, innan man går till hvila. Litet emellan får man äfven här en eller annan musikalisk njutning, Ån är det den unga sångerskan fru Grieg, som med ljuf innerlighet föredrager några af sin mans, den genialiske norske komponisten Eduard Griegs melodiösa sånger, än utför den talangfulle Kjöbenhavnske pianisten Winding något pianonummer, än fantiserar den begåfvade pianospelaren Ravnkilde vid instrumentet, än upp: stämmas några nordiska sånger af föreninens ypperliga qvartett: skulptören Johan örjeson (1:sta tenor), skulptören Carl Hartman, Ravnkilde och danske genremålaren Rosenstand (2:dra bas). På detta sätt tillbringar man såväl dagar som aftnar på ett så angenämt och njutningsrikt sätt, att det verkligen icke är underligt, om man trifves bra i Rom och har svårt att slita sig härifrån. Såsom det lärer vara vanligt utgöra danskarne majoriteten härstädes, dernäst till antalet komma norrmännen, men svenskarne äro i absolut minoritet. Hvadan måntro detta? Det torde vara obestridligt, att ett lika stort antal af våra landsmän som af danskar årligen resa utrikes, men svenskarne stanna merändels alltid i Paris, som för dem eger en stor dragningskraft, och endast få söka vägen öfver Alperna, medan det för kjöbenhavnarne tyckes vara en oundgänglig nödvändighet att hafva besökt Rom. Måhända att den grundliga klassisk-akademiska bildningen i Kjöbenhavn är en medverkande orsak till denna företeelse. Sverige har i år varit särdeles fåtaligt representeradt härstädes. Endast en vetenskapsman, prof. Ljunggren från Lund, har vistats här (f. n. är prof. L.i Neapel), ty jag vet ej om jag får räkna prof. Dietrichson såsom uteslutande svensk, då norrmännen ju äfven göra anspråk på hans landsmanskap. Af svenska konstnärer ha vi egentligen blott Johan Börjeson, ty den andre svensken, Gotthard Werner, umgås mycket litet med skandinaverna och har i många afseenden skilt sig från dem. En ung student Landberg ligger här för att studera språket. Förutom dessa har det endast varit några få familjer, som på kortare besök denna vinter gästat Rom. Dietrichson anlände hit i början af Mars, efter att ha besökt Konstantinopel, Smyrna, Athen, gjort en rundresa på Sicilien och tillbringat några veckor i Neapel. Hans fru, som varit honom följaktig på hela den både vidsträckta och mången gång mycket ansträngande resan, har nu här anskaffat sig en studio och håller på att måla en större genretafla ur romerska folklifvet, som lofvar att blifva det bästa arbete hon hittills presterat. Johan: Börjeson är mycket flitig och lofvar att blifva en betydande talang, som Sverige kommer att få heder af. Att denne unge konstnär har, der det finnes ett så stort antal täflande konstidkare, haft lyckan viona så stor uppmärksamhet, att han redan erhållit sådana beställningar som drottningens af Wirtemberg och grefvinnan Danners, har naturligtvis väckt stort uppseende — men äfven en god portion afund. Gruppen Sjöjungfrurna, som drottningen af Wirtemberg skall ha, och hvilken ännu endast är utförd i lera, är i hög grad förtjusande. För grefvinnan Danner skall han utföra en eskizz till ett monument öfver Fredrik VIL Denna eskizz är färdig i gips, i mindre storlek, men skall omgöras i större Mg Hans figur Kägelspelaren står fär ig i fps och kommer snart att sändas hem till Sverige. Dessutom har han tunnit tid att i vinter göra flera porträttbyster, såsom professor Ljunggrens samt 2:ne af hans landsmäns. De norska här vistande konstnärerna äro, tror jag, uteslutande skulptörer: främst bland dem star bildhuggaren Borch, hvilken, sedan han af norska pressen blifvit ganska ovänligt och orättvist behandlad, begifvit sig i en frivillig landsflykt och nu jemte sin fru (en ganska. begåfvad sångerska) tillsvidare uppslagit sina bopålar bärstädes, Han har nyss fulländat ett litet godt arbete, en engel uppbärande en dopfunt, bestäld för en kyrka i Norge. Vidare finnas här skulptörerna Fladager, Jacobsen och Aaby. Walter Runeberg, skaldens son, som af många anses för den mest framstående bland härvarande nordiska konstnärer, bor nu här fullständigt, är gift med en ung finska — en äkta konstaärshustra — och har i fjol fått sig en liten son, hvilken på äkta romerskt vis ständigt och omvexlande bäres af föräldrarne, då de gå ut tillsammans. Runeberg är sysselsatt att hugga i marmor en förtjasande Sofvande amorin, bestäld af en här lefvande finsk dam, en syster till Fredrika Bremer. Vidare har han i sin studio en grupp: Apollos tällan med Marsyas,, nu färdig i gips, men den ban snart skall börja i marmor, hvilken är bestäld af en förenipg damer i Helsingfors. Han har ätven nyss fullbordat ett nytt porträtt af sin fader och pe AT