ng I någondera linien, att han då mera vore i til ;r) fälle att bedöma sin fallenhet, kunde han lik en litet då som förut göra sitt val. — Ett ann: a) misstag vore att elementarskolans fem nederst ot klasser skulle utgöra en fortsättning af folkskc lan; ty då dessa hafva till uppgift att meddel yf vetenskapernas första elementer åt barn, bord na folkskolans fortsättning bibringa allmänna öfve sd Isigter och verka för att mogna omdömet ho gdem som genomgått folkskolan och befunne sig le ynglingaåldern. En sådan passande fortsättnin o-Jaf folkskolan funnes äfven, nemligen folkhög skolan. .Talarens slutomdöme blef, att så gema har ville bifalla vissa delar af motionen, måste har dock nu rösta för afslag. Hr v. Geijer hade biträdt första punkten Jehuru den deri framställda åtgärden blott vor 0 ett arrangement. då han icke kunnat påfinn TI något bättre. Hvad 3:dje och 4:de punkternc tanginge, så ansåg han det fullkomligt i sin ord SÅ ning, att ynglingarne vid konfirmationsåldern gå ut i det praktiska lifvet eller ock flyttas til gymnasial-afdelningen. Mera nerv skulle be tlredas studierna om detta stadium afslutades NI med en examen vid utgången ur femte klassen eli stället att yngljngarne nu antingen flyttas upp Nlnästa högre klass eller ock, så att säga echapa era från skolan. Den i femte punkten utta ade grundsats om skiljandet af den reala och 4 klassiska linien af gymnasialafdelningen och i deras förläggande till olika läroverk, kunde tal. 1cke gilla, emedan utvecklingen gått i den riktningen, att de på reallinien fullständiga läroverkens antal blifvit alltmer, äfven vid denna riksdag förminskadt genom ökandet af de på ladj tinlinien fullständiga; tydande denna benägen:I het på någon obestämd vördnad för det latinska Hl språkstudiet, hvarom man ; kunde tillämpa VolI taires yttrande, att han icke visste någon soi l ångrade att de haft den kristliga tron men väl latt tusenden på sitt yttersta ångrat att de icke J hafva den, Likväl ville tal. bifalla. punkten, då den innehölle det vilkoret ?i den mån förhållandena medgifva. — Emot 6:te punkten hade tal. afgifvit ett slags reservation, af innehåll, att läro. kurserna i gymnasialafdelningarne måtte inskränkas till högst trenne ettåriga klasser, och atti I förening härmed elementarläroverkens årliga juloch sommarferier måtte nedsättas från 16 till högst 10 veckor. Tal. ansåg nemligen skolkur:sen för närvarande vara för lång och kunde icke il inse, hvarför fördelen af dess förkortning icke I skulle få komma äfven den klassiska linien till Idel. Men på det lärotiden i det hela icke måtte I förkortas hade han föreslagit förkortning af ferierna, som i alla händelser skulle bli fyra veckor Tlångre än i Danmarks elementarläroverk. Yrkade 1 bifall till reservationen. Hr Rundgren upplyste att någon egentlig disIkussion med honom i utskottet icke förekommit, sedan han gifvit sin från motionen afvikande åsigt tillkänna. Bristeri läroverken ville äfven: han erkänna, men då man vet att tillräckligt antal lärare ej finnes och att de ej erhålla någon särskildt pedagogisk undervisning, så måste han fråga. I sig, om bristerna vore att söka i dessa omständigheter, eller, såsom utskottet antagit, i sjelfva. organisationen, och till följd deraf föreslagit en ny. Visserligen tröstade utskottet dermed, att sedan denna nya organisation blifvit antagen, skulle läroverket få ro; men talaren för sin del trodde att det vore bättre att nu lemna det ro för att få se huru den nuvarande organisationen verkar. Den nya organisationen hade man icke erhållit genom de inhemska förhållandenas eget kraf, utan den vore en öfversättning från 1869 års norska skollag; men norrmännen hafva varit så försigtiga, att de stadgat det den icke får i någon skola antaga förr än konungen det bestämmer. Månne det å vore skäl att införa den hos oss, innan man i Nörge vunnit någon erfarenhet om dess verkningar. Utskottet afsåge med sitt förslag att elementarläroverket skulle kunna. meddela en allmänt medborgerlig bildning, hvilket skolan med sin nuvarande organisation, enligt utskottets åsigt, ej förmår, angifvande såsom anledning dertill den nedre afdelningens saknad af en passande afslutningspkt mångläseriet och parallelismen mellan de åda bildningslinierna vid samma läroverk. Hvad den första bristen beträffade, så behöfde man blott hänvisa till den nuvarande skolstadgan för att inse att det vore svårt att få en bättre afslutningspunkt än med den närvarande femte klassen, och hvad beträffade införandet af en examen, så vore detta en ingalunda lycklig förändring af den norska skollagen. Orsaken till mångläseriet hade utskottet funnit deri, att för många språk så tidigt inträda i undervisningen, men orsaken dertill är återigen det insedda behofvet af den af utskottet så mycket omhuldade allmänna bildningen. Orsaken till bildningsliniernas parallelismvore behofvet att, i enlighet med den nuvarande tidens riktning, vinna insigt i så många kunskapsgrenar som möjligt. 5edan tal. derefter från sin stånä punkt utvecklat oriktigheten af utskottets uppfattning om läroverkets uppgift att meddela en allmänt medborgerlig bildning, då denna uppgift i stället vore att meddela bildningens elementer, anmärkte han såsom något från utskottets sida anmärkningsvärdt, att det bibehållit alla de nuvarande 31 latinläroverken, och blott yrkade på 5 reala. Tal. hade välintet egentligt att deremot anmärka, men då utskottet hade förmodat, att detta skulle gifva läroverken tillfälle att få arbeta i ro,, frågade har om det icke snarare med stöd af senare tidens bemödanden att få: de hittills varande reala läroverken fullständiga äfven på latinlinien, vore att befara att detsamma skulleinträffa äfven med de nya realskolorna. Hvad som enligt talarens tanke behöfde reorganiseras vore dels det allmänna tänkesättet i fråga om den reala linien, dels språkstudierna och dels äfven lärokurserna; och slutligen behöfdes äfven en reorganisation af tålamodet. Talaren yrkade att förslaget måtte lemnas utan vidare afscende. Hr Abr. Rundbäck anmärkte att påståendet, att utskottet skulle hafva åsyftat en sådan organisation af elementarläroverken, att de kunde utgöra en fortsättning af folkskolan berodde på ett missförstånd ; man hade blott åsyftat att sammanhanget dem emellan måtte blifva något närmare. Endast påståendet om det sväfvande i uttrycket allmän bildning, anmärkte tal., att han talat om högre allmän bildning och förstode dermed en sådan bildning, som afsåge dels att utbilda själsförmögenheterna, dels ock att meddela sådana insigter, som för hvarje högre bildad äro nödvändiga. Om man från början, enligt denl förste tal:s mening, skulle meddela yrkesbildning, så uppkomme, så att säga, intet kunskapens träd med en gemensam stam, utan en buske med skilda grenar, svarande mot de-olika yrkena. Om latinet skulle vara ett låroämne för inhemtande af yrkesskicklighet, så kunde tal. icke förstå, buru detsamma skulle kunna särskildt uppfostra till läkare, särskildt till tjenstemän o. 8. v. Det omtalta skiljandet från början af de båda linierna hade utskottet måst afstå ifrån af praktiska skäl, emedån sannolikt ingen ort ville undvara sitt på latinlinien fullständiga läroverk, hvarjemte äfven valfriheten derigenom skulle hafva blifvit i verkligheten förminskad. Ett dylikt skiljande skulle äfven hafva blifvit praktiskt outförbart, emedan t. ex. i Lunds stift 1134 lärjungar skulle hafva blifvit sammanförda i ett läroverk. — Den föreställningen, att elementarläroverken endast eller hufvudsakligen skulle utgöra förskolor till universiteten vore oriktig, enär före 6:te klassen utgå på begge linierna 68 proc: och före afgångsexamen 86,3 proc. af det lärjungeantal, som i 3:dje klassen inträdt på de olika linierna, varande dervid att märka, att afgången från latinlinien är större än från den reala. Den förste tal. hade tadlat inkonseqvensen deri, att utskottet hade föreslagit studiet af två främmande språk gemensamt i den lägre afdelningen, då utskottet eljest yrkat att läsningen af de främmande språken skulle uppskjutas till gymnasialafdelningen. Denna invändning kunde man dock endast vänta af dem; som vilja allt eller intet. a Att utskottet skulle