HIVUNRVUI den Sprik Få uttalanden vid denna riksdag torde, icke blott inom sjelfva representationen, utan äfven hos hela den stora allmänheten ha gjort ett så pinsamt och obehagligt intryck som de skarpa utfall mot vår berömde landsman, xapten John Ericsson i Newyork, som grefve Henning Hamilton tillät sig uti en för någon tid sedan till sjöministern riktad interpellation. Man tyckte sig i dessa yttranden skönja en på aristokratiskt-byråkratisk grund hvilande ovilja mot den verldsberömde uppkomlingen och harm deröfver, att hans inflytande uti icke-officiell väg skulle kunna ha gjort sig gällande i planerna för ordnande af vårt sjöförsvar. Att på ett sådant sätt vilja bemöta en man, som älskar sitt fosterland så högt, som Jokn Eriesson — en kärlek hvarpå han i sanning gifvit andra prof än granna fraser — är oförlåtligt; att beskylla en så ädel och varm Patriot att ha velat inför andra folk framställa oss såsom i hög grad okloka, småaktiga och vårdslösa om vårt förSvar,är mer än ett fel, det är en — absurditet. Grefve Hamiltons yttranden ha redan i första kammaren framkallat en tillbörlig tillrättavisning af sjöministern och en annao ledamot af kammaren. Den, mot hvilken anfallet riktades, har såsom vistande på andra sidan verldshafvet först sent kunnat få kännedom derom och uttala sig om de misstag och de missförstånd, på hvilka det stödde sig. Med senaste post ha vi från honom mottagit en skrifvelse, hvilken vi med glädje införa, liksom hvarje meddelande från en man, hvilkens namn skall lefva med oförminskad glans i den menskliga kulturens häfder, långt efter det åtskilliga af våra parlamentariska storheter äro fullständigt förgätna. Kapten Ericssons skrifvelse är af följande anehåll: Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af grefve Henning Hamiltons yttranden, under interpellationen till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet, om våra monitorers tillstånd, får jag i korthet förklara: att jag icke emottagit något uppdrag från svenska regeringen att uppgöra ritningar. till monitorer; men att under loppet af 1863, en officer af flottans mekaniska kär, kapten dAilly, i enlighet med dåvarande sjöministerns, grefve v. Platen önskan, fick tillstånd att kopiera de arbetsritningar, efter hvilka de amerikanska monitorerna af Passaico-klassen, blifvit byggda. Svenska monitorernas torn, maskiner, sidopansar m. m., konstruerade enligt dessa arbetsritningar, äro sålunda trogna kopior af det som blifvit utfördt i Amerika. Skrofven af de svenska monitorerna varo dock byggda enligt kapten dAillys egna ritningar. Rörande monitorsystemets detaljer, har jag anledning förmoda, på grund af den varsamhet som utmärkte alla grefve von Platens meddelanden — och att döma från hans synbara obenägenhet att experimentera — att afvikelser från det som blifvit utfördt härstädes svårligen kunnat vinna hans bifall Å min sida var jag lika obenägen att åtaga mig ansvaret att föreslå någonting innan det blifvit pröfvadt under kriget; allraminst att föreslå begagnandet af de smidda plåtar, hvilka förfärdigas vid Motala, och i Frankrike af Petin Gaudais. Omnämnas bör, att jag med skyndsamhet öfversände till sjöförsvarsdepartementet ritningar af alla under kriget införda förbättringar å monitorerna, tornbasens förstärkande, bland annat. Föregående förklaring bevisar att intet fel blifvit begånget, och att grefve Hamiltons beskyllning sålunda är grundlös. Monitorsystemets företräde, så tydligt demonstreradt under kriget, öfvertygade svenska regeringen, likasom det öfvertygade den ryska, att detta system är tjenligast för kustförsvar. Båda regeringarne anbefallde derföre monitorers byggande. Den senare begärde kopior af arbetsritningarne från amerikanska sjöministern; svenska regeringen erhöll kopior från mig. Otillbörligheten af grefve Hamiltons beskyllning bevisas ytterligare af följande upplysning rörande de pansarplåtar som förfärdigas af Petin Gaudais i Frarkrike, med hvilka föreståndaren vid Motala säger att det sistnämnde verkets plåtar äro jemngoda. Resultatet af proiskjutning mot ansarplåt af sex tums tjock!ek, öfversänd från Frankrike till Nordstaterna, med Petin Gaudais försäkran att den kunde motstå det kraftfullaste artilleri, visas af följände utdrag från en rapport af qbefen för amerikanska sjöartilleriet: Första skottet emot plåten, hvilken hade backning af ek 20 tum tjock, skedde med en 11 tums rundkula vägande 168 skålpund, 30 skålpunds krutladdnoing: plåten träffades i midten af högra halfvan, ulan, inträngande 21e tum, förorsakade en spricka löpande från öfre till nedra kanten. Andra skottet med en 15 tums rundkula vägande 425 skålpund, 60 skålpunds laddning; taflans position sådan att dess yta gjorie en vinkel af 55 grader mot skottlinier: kulan träffade midten af venstra halfvan och sprängde plåten i fem stycken.. Sådan är motståndskraften af Petin Gaudais sex tums tjocka pansarplåtar, med hvilka svenska pansarplåtarne sägas vara jemngoda. Anser hr grefve Hamilton att under sådana förhållanden, jag handlar orätt om jag icke motsäger hvad andra nationer veta, att Sverige ännu icke kan förfärdiga solida plåtar, tjenliga för monitor-tornens bepansring? . Angående monitor-tornens styrka får jag omnämna, att alltsedan man förmedelst nog-! granna profskjutningar utrönt de tunna plåtarnes otillräckliga motståndskraft, och att solida plåtar allena kunna emotstå det nyal artilleriet, så hafva både engelsmän och amerikanare — ense rörande lättheten ati förom n AA An ng MR rr stärka — betraktat de amerikanska flytande tornen i daorag närvaranda click cåcnm andact