sjelf så orifalig och att försvaret för densamma Var så svart, att det ej behöfdes många argumenter för att nedslå någondera. Den tredje tesen lydde sålunda: att der en bredspårig bana är beräknad kosta 800;000 rdr pr mil, kan en smalspårig bana icke byggas för 400,000 rår 450,000 rr pr mil. Frih. Raab fästade uppmärksamheten derpå, att vid en smalspårig bana allt borde vara lämpadt det ena efter det andra, så att å den samma användes mindre tunga räls, en lättare och följaktligen billigare materiel, och att de borde avläggas med större sparsamhet och mindre pretentioner i alla afseenden. Byggnadsstyrelsen hade sjelf beräknat en norrländsk smalspårig bana till 4 å 500,000 rdr pr mil. Öfverdirektören Elworth hade också 1 en nyss offentliggjord uppsats uppgifvit kostnaden för af honom omtalade projekterade smalspåriga banor till ett medelpris af 324,000 rdr pr mil, och kostnaden för de af enskilda bolag påtänkta Sevalla och Margretehillbanorna hade beräknats till 358,524 rdr pr mil. Dessa vore väl till en del beräknade för en skenvigt af 12 skålp. pr fot och för lutningar af 1 : 60, men om man med afseende å den af tal. ifrågasatta skenvigten af -14 skålp. och lutningen af 1: 100 höjde beräkningen med 10,000 rdr för de tyngre skenorna och med 20,000 rdr, allt pr Tail, för de större jordarbetena, så komme man dock ej till högre kostnad för dessa, banor än 388,524 rdr pr mil. I Norge had.e man också för b24,000 rdr pr milbyggt banor i en terräng, som visserligen icke var nindre svår än den, i hvilken Kristinehamn —Arvika-banan framgår, hvilken kostat inemot 1,100,000 rdr pr mil. För vissa föreslagna norska banor uppginge kostnaden icke heller, med inberäkning af den större materiel, som här kunde vara erforderlig, till högre belopp än 390,000 rdr pr mil. — Men allt detta berodde derpå, att man tillgodogjorde sig de fördelar, som det smalspåriga systemet erbjöde, bland annat vid stakningarne. Hr Nerman hade visserligen haft) den elegansen påstå, att tal. skulle staka! sig på denna punkt, men han vidhöll likväl sitt påstående om stakningarnes inflytande, och han. åberopade till stöd för a sin. mening ett utlåtande af en ingeniörs:; kommission, nedsatt af styrelserna för 54 tyska jernbansbolag, hvilken ansett så-; dana banor som de här ifrågasatta smalspår , riga kunna byggas med krökningar af ända, till. 270, fots radie. Den berömde norske s Jernvägsbyggaren Piehl hade också uttalat sigls för nödvändigheten af särskilda undersökningar och beräkningar under de olika förutsättningar under hvilka man ämnade bygga. I c De finska ingeniörerna hade jemväl vitsordat, s att olägenheten af krökningarne minskades ) ungefär i samma proportion som spårvidden. Att bankbredden kunde göras betydligt minj dre och följaktligen kostnaden för banvallens ( bildande blifva betydligt billigare vid enll smalspårig bana än vid en bredspårig, 1 styrkte tal. jemväl med åberopande af deng tyska kommissionens utlåtande. Vv Hr Nerman genmälde härpå, att en mängd F kostnader voro vid de båda systemen unge-t Särligen: desamma, och han ansåg, att meds iakttagande af denna omständighet och med r afseende derpå att, för åstadkommande af! samma arbete å den smala som å den breda banan materielen uppginge till samma kostnad. för båda, kunde en smalspårig banz, fr som skulle besörja en sådan trafik sym de svenska statsbanornas, ej åstadkymmas billigare än 667.000 rdr pr mil, Bes aringen blefve således 200,000 rdr pr mil. Stakningarnes inflytande vore ster i svår terräng, men ringa på slät mark, och det vore på sådan som norra och östra stambanorna skulle framgå. Om man för att undvika hinder gioge krokvägar, ökade man derigenom banans längd, och den minskade kostnaden pr mil i banbyggnad bletve derigenom ingen beSparing. Man kunde för öfrigt använda små kurvor äfven med bred spårvidd om man begagr.ade rörliga underreden, men dessa kostade mera i underhåll än de fasta, . Friherre. Raab anmärkte, att den qvantitet Jordschaktning, som beräknats för norra banan, ingalv.nda tydde på slät mark, och ban erinrade för öfrigt om den ofantligt olika schaktningskostnaden på den breda Ystadbanan ock den smala Utcersbergsbanan, oakoo framgingo genom lika beskaffad mark. z Hvad kostnaden för materielen avgick, Fisade talaren genom utförliga uppgifter om kostnaden för den svenska och norska mateTielen, att i statsbanornas Vagnar kostade hvarje passagerareplats 137,7 rdr, och platsen för hvarje centner gods 14,72 rdr, medan å den norska materielen hvarje passagerareplats stod. till 108;30rdr och platsen för hvarje centner till 9,60 rdr. Detta ådagalsde att i Norge kostade, Personvagnarne 79 procent och godsvagnarne blott 7å procent. af kostnaden för statsbanornas materiel, och att således materielen å de smalspåriga banorna verkligen var billigare än å de bredspåriga, men icke högre, såsom några påstått, eller lika hög, såsom hr ?jerman nyss yttrat. . Frih. Raab uppsat härefter namnet på de Ingenlörer från sn mängd länder och från fr ämmande Ver såsdelar, som studerat hr Piehls system för ,4 Hörska banorna, hvilka således funnos hafva tillvemnit sig uppmärksamhet och. erkännande öfverallt, utom i Sverige, samtanmärkte slutligen, att talet om ett lätt. bredspårigt system, som på sista tiden sOmmit i svang, vore. en oegentlighet och endast tycktes afse att vända uppmärksamheten från det som här vore hufvodsakligt, striden om lämpligheten för våra förhållanden af ett system sådant som statsbanornas, eller af ett konseqvent genomfördt smalspårigt system. . ; VT pr tr kt TE FRA ER AS NRA PE CN DA fröet nt tt gt Fl bab fat ONA RI DT tt AR CR TY AR BOCA —R NA BIR me Som kl. nu blifvit 12 11 måste man lemna d D de två återstående teserna obehandlade. En stor mängd af åhörarne hade också redan aflägsnat sig efter hand, under debattens vi fortgång. vi