vid pröfningen af vigtiga politiska frågor gå hand i hand med sina Bröder i Mähren: Man sände derför en politisk agent till Bränn, och då denne inberättade, att de mähriska czecherna vore bestämdt emot hvarje underhandling med det nuvarande kabinettet, öfverenskom man i ett nytt möte den 23 Febraari att skicka ett af Rieger och Sladtovski undertecknadt afböjande svar till ståthållaren general Koller. I slutet af detta svar framhålles, att den böhmiska nationen framför allt sätter sin lit till kronans välvilliga intervention, en vink till kejsar Frans Joseph om att på sidan om sitt konstitutionella kabinett Personligen taga saken i sin hand, på samma sätt som han 1866, utan ministrarnes vetskap, tog initiativet till förlxningen med Ungern. Det tillägges att en underhandling, som skall kunna ge något resaltat, ej är att tänka på så länge ej alla inflytelserika faktorer i de böhmiska kronländerna (Böhmen, Mähren och österrikiska Schlesien) tagas med till råds. Adressen fordrar sålunda inkallandet af en böhmisk. mäkhrisk notabelförsamling. Denna skrifvelse har naturligtvis ej stärkt ministeren Giskra-Hasners ställning, då hon förklarar att kabinettets politiska program är ett oöfvervinneligt hinder för hvarje förlikning. Ministören har på samma gång gjort ett lika hopplöst försök att åvägabringa en öfverenskommelse med polackarne i Galizien. lUnderhandlingar pågå visserligen fortfarande med de galiziska ledamöterna i riksrådsutskottet om de särskilda punkterna i den bekanta resolutionen af Aug. 1868 (som utfärdades samtidigt med czechernas deklaration), men saken står så godt som i stöpet, då galizierna ej vilja gifva efter i någon af de punkter som ministrarne förklara oförenliga med riksförfattningen. Neue Freie Presse, Giskras organ, underkastar i sitt nummer för den 4 dennes den nuvarande situationen och särskilt de båda cZech-chefernas svar en granskning, hvari tidningen till sluts återkommer till sitt gamla yrkande om införandet af direkta val till riksrådet i det cisleithanska Österrike, hvarigenom man höppas kunna emancipera sig från de särskilta kronländernas landtdagar, hvilka, sot bekant, hittills varit valkorporationer för utseende af riksrådets medlemmar: Den till Baierns premierminister designerade grefve Bray är af franskt ursprung. Hans far, grefve Francois von Bray, var först fransk diplomat i Tyskland, ingick sedan i baiersk tjenst och var baierskt sändebud vid flera hof. Den nuvarande hufvudmannen för ätten, grefve Otto Camille von Bray, är född 1807. Han har redan en gång förut, från 1848 till Mars 1849, invehaft utrikesministerportföljen och har senast varit Baierns sändebud i Wien. Han är innehafvare af majoratet Steinburg-Irlach i NiederBaiera. Ett vigtigt lagförslag föredrogs den 3 dennes till andra läsningen i det engelska Ofverhuset, nemligen det af lordkansleren inlemnade förslaget till ny naturaliseringslag. Det; invehåller följande hufvudpunkter: e) Den ätländing, som i fem år varit bosatt i det förenade konungariket, är berättigad till naturaliseriog och kan hos någon af statssekreterarne framställa beväran derom. d) Genom natura jiseringen upphör han ipso facto att vara. sin födelsestats undersåte. c) Genom. der,samma erhåller han älla en infödd engelsvsans rättigheter och kan (hvilket hittills i cke varit förhållandet) äfven vara medlem af parlamentet och af det hemliga statsrarset: d) Genom densamma erbåller han (avilket hittills icke heller varit förhållandet) rättighet till Englands beskydd utomlands, men i sitt eget fädernesland likväl endast fför den händelsen, att han förut lagligen blifvit frigjord från sitt -undersåteförhållande eller ett-tördrag i detta afseende blifvit ingånget mellan. hans födelsestat och England. e) Utländingar, som i tem år stått i engelsk tjenst, ha samma anspråk på naturalisering som de, hvilka i fem år varit bosatte i England. f) Utländingar, som förut blifvit naturåliserade, står det fritt att låta åt sig utfärda nytt naturaliseringsbref, hvarigenom äfven de nya förmånerna (be. d.) komma dem till godo. g) Statssekreteraren eger rättighet att återkalla en beviljad naturalisering: 1) om den naturaliserade i två är vistats utom landet och der bosatt sig, för framtiden; 2) om han uppfört sig på ett sätt, som strider mot en engelsmans pligter. h) Naturaliseringseden är enkel. Den lyder sålunda: Jag svär att vara trogen och verkligt lojal mot H. M. drottning Victoria, hennes arfvingar och efterträdare, så savnt mig Gud hjelpe. i) Hustrur bli utan någon särskild åtgärd medborgarinnor i den stat, i hvilken deras äkta man naturaliserat sig. Åfvenså omyndiga. barn, men dessa kunna, när de blifvit myndiga, välja fädernesland åt sig. En tillsammans med sin man annorstädes naturaliserad engelska står det likaledes fritt att åter bli engelsk undersåte, sedan hennes man aflidit. I sistnämnda fall bli äfven hennes omyndiga barn åter engelska underrsåter. k) um en britisk undersåte låter naturalisera sig utomlands, är han dock derigenom icke fritagen från ansvar för hvad han före denna naturalisering gjort i Enoland. Detta om naturaliseringen. seträtfande å andra sidan den vt bosatt i England vr --sanding, som är sig, såråtri-van att låta naturalisera pr — yuter han såsom hittills lagens fulla -.yud, men kan: hädanefter (hvilket först icke var hooom tillåtet) förvärfva fast egendom och afsluta långvariga arrendekontrakter. Skeppsegare får han deremot lika litet hädanefter som hittills bli. Slutligen stadgar billen, att utländingar i förekommande fall; likasom engelsmän, skola dömas af en engelsk jury, hvaremot det hittills stått dem fritt att låta välja halfva antalet af jurymännen bland icke-engelsmän. Den nya engelska natoraliseringsbillen är, såsom det synes, egnad att så mycket som möjligt förebygga tvister med andra stater, och om en utländing enligt densamma måste bavarit bosatt i England i fem i stället såsom hittills tre år, innan han kan naturaliseras, så har han till ersättning härför utsigt att kunna bli medlem af parlamentet och af det hemliga statsrådet, hvarifrån han hittills varit utestängd. Föreskriften, att en (icke na