trosbekännarne i Stockholm ingalunda i dett fall stode tilbaka för sina trosbröder i Göte borg, utan äfven här ådagalade ovanlig skick lighet i handläggande af offentliga ärenden Då nu dertill kommer att de i allmänhet ut märka gig genom medborgerliga dygder, s ock att i förhållande till deras fåtal en e vanlig intelligens bland dem förefinnes i för ening med håg att gagna och uthållighet allmänna värfs ullgörande, så måste han fö sin del beklaga om riksdagen, hvilket har dock betviflade, skulle tveka att tillegna sig dessa goda medborgerliga krafter. Friherre Bildt tillade slutligen, att derest diskussion uppkomme inom första kammarer före afgörandet af de hvilande grundlagsförslagen, ville han icke underlåta att med sina ringa krafter bidraga till desammas antagande, och att han vore glad öfver, att vara autoriserad förklara, att de mosaiske trosbekännarne voro belåtna med den utsträckning som dessa grundlagsförslag innehålla, som väl icke, enligt hans tanke, innehölle allt hvad dessa trosbekännare kunde hafva anspråk på att erhålla, men dock i väsentlig mån förbättrade deras medborgerliga ställning. Deputationen begaf sig derefter till kommendör Adlersparre, som är den med största röstantalet af Stockholms kommun valde riksdagsman inom andra kammaren och efter att doktor Lamm redogjort för ändamålet och uppläst valmännens skrifvelse, besvarades densamma af hr kommendören på följande sätt: Mine herrar! Det är med mycket olikartade känslor jag emottager det uppdrag, hvarmed herrarne behagat hedra mig. A ena sidan inger det tillfredsställelse, detta förtroende, att blifva målsman för en sak som mitt förnuft, min känsla och religion ötverensstämmande förklara tillhöra det rätta och sanna; men å andra sidan smärtar det mig, att, i mitt fädernesland, förbållandena ännu påkalla en deputation sådån som denna. Den i många hänseenden aktningsvärda samhällsklass herrarne tillhöra, borde för längesedån hafva varit befriad från de band, som ännu binda dess verkningstörmåga. Att så icke är förhållandet sårar min fosterlandskä: la, ;y Sverige, ville jag skulle stå främst i förlomsfrihet och uti erkännandet af menniskans medborgerliga värde, utan hänsyn till logm eller tro. Jag tackar herrarne för upp Iraget. Mina krafter äro ringa, men såvidt ag förmår vill jag inom den riksförsamling ag har äran tillhöra, bevaka herrarnes rättnätiga fordran, så mycket mer som den öfverensstämmer med fäderneslandets sanna ördel. I enlighet härmed skall det vara nig en lika kär som oafvislig pligt att samvetsgrannt frambära hvad herrarne här hafva Ittrat.