msorgsfullt begagnas, som kunna säkert förbereda detsamma och hvilka, enligt min tanke, äro upplysningar icke blott i skrift, utan äfven i handling. Det första af dessa medel har jag, så godt jag kunnat, bjudit till att begagna; och jag erkänner med största tacksamhet, att mina bemödanden i sådant afseende blifvit på det verksammaste understödda af regeringen och af k. patriotiska sällskapet. Den folkskrift Om bränntorf, som jag författat och nämnda sällskap nyligen prisbelönt, har jag subskriptionsvis och för nedsatt pris erbjudit alla hushållningssällskap för utdelning i länen, och det beror således nu på dessa säll1: skap, om samma folkskrift skall blifva lika l: mycket spridd bland folket, som behofvet fordrar, att folket upplyses om nödvändigheten och nyttan att tillverka och begagna torfbränsle. Med upplysning i handliog menar jag naturligtvis talrika och lyckade, praktiska exempel. Enligt min tanke, kunna styrelserna för våra jernvägar, bättre än någon annan, med sådana exempel lära folket, att det kan, hvarom en mycket allmän okunnighet råder, begagna bränntorf i stället för ved, icke allenast utan vågon olägenhet, utan jemväl, der skog har något värde eller saknas, med stor besparing. Härvid afser jag icke lokomotivs . eldning med bränntorf, ehuru jag — lika med k. akademiens förvaltningskomitå, aflidne professor Erdmann och flera andra utmärkta l män — vågar säkert tro, att ett sådant eld: ningssätt kunde införas likaväl hos oss, som l i andra länder, isynnerhet Baiern. Uti detta : land hafva — enligt mig benäget meddelade uppgifter af trafikstyrelsen i landet — lokomotiv eldats med torf sedan år 1846, och! fortfar dylik eldning ännu, oaktadt svåra lut-l ningsförhållanden och stark godstrafik, å 10 statsjernbanor, hvilka innehålla i längd tillsammans omkring 83 svenska mil samt, till stor fördel för torfmosse-egarne och arbetare i nejden, årligen förbruka, bland annat, omkring 15 millioner kubikfot lufttorkad skärtorf af veterli-1 gen sämre naturlig beskaffenhet, än den, som. finnes i många svenska torfmossar. Men likväl afser jag nu så mycket mindre ett dy-1 likt begagnande af bränntorf å de svenska jernvägarna, som jag väl vet, att en reform i sådan riktning möter åtskilliga svårigheter i början och fordrar tid att genomföras, utan jag afser torfbränsles snara ock allmänna an-l vändande, i stället för ved och stenkol, i del: många hundra eldstäder, som finnas åjernvägsstationer och i banvaktarestugor. Hänrför kent intet verkligt hinder kunna möta efter slutet af innevarande års sommar, åtminstone ål statens jernvägar, emedan sådana torftillverkare i deras närhet, som i sina egna boningsrum begagna dylikt bränsle och lifligt nitälska för saken, hvilket är fallet med t. ex. hrr Samnelsson i Wermland, Storckenfelt i Westergötland och Hansen i Skåne, sannolikt skulle, såvida de derom i god tid anmodades, gerna leverera godt torfbränsle i tillräcklig myckenhet för de många, till statens jernvägar hörande eldstäderna i väntsalar, tjensteoch boningsrum samt kök. Och om det nu ifrågastälda användandet af dylikt bränsle infördes samt, i afseende på eldningssättet, till en början öfvervakades med insigt och välvilja och följaktligen lyckades, så skulle derigenom folket öfverallt i närheten af de många banvaktarslugorna och stationerna samt många af de hundra tusentals resande, hvilka besöka de sislnämnda, på ett öfvertygande, praktiskt sätt tagas ur sin ofvan nämnda okunnighet. Ehuru detta är min lifliga öfvertygelse, anser jag mig dock icke böra framställa densamma i form af förslag och för ett sådant påkalla särskild åtgärd af kongl. akademien; ty detta skulle innefatta ett misskännande å min sida af våra jernvägsstyrelsers goda vilja, hvilket vore fullkomligt obehörigt. Min afsigt är endast, att fästa den allmänna uppmärksamheten på det af mig afhandlade, riksvigtiga ämnet, att för detsamma intressera alla till buds stående goda krafter och att bereda väg till folkets medvetande och ötvertygelse för följande, af all sakkunniga redan antagna sanningar, nemligen: att torfbränsle, såvida det är väl beredt, förbrinner i möjligaste måtto fullkomligt, ger föga rök. samt utvecklar stark hetta; att sådant torfbränsle kan hufvudsakligen ersätta ved, träkol, stenkol och coces samt med fördel begagnas för nästan alla, af mer -och mindre hög värmegrad beroende, husliga och industriella behof; å att våra bränntorfmossar således — i stäljet för att nu på de flesta orter vara både värdelösa och skadliga, det senare såsom behållare af frost och osunda dunster — kunna utgöra en säker grund för så väl den enskilda hushållningen, som ock de flesta grenarna af vår industri, såvidt samma grund är beroende af bränsle; att, om dessa mossar blifva beartade i så stor skala, att landets behof af bränsle från dem hufvodsakligen upphemtas, de icke allenast upphöra att vara skadliga, utan äfven kunna: dels under sommaren, då det på landsbygden ofta är ondt om arbetstillfällen, förskaffa lönande syssesälsättning åt tusentals till arbetsklassen hörande män, qvinnor och barn; dels bereda sina egare stora. inkometer; dels göra vårt fädernesland väsentligen oberode af den dyra och ingenting mindre än alltid säkra stenkolsinförseln, samt dels i högst betydlig mån bidraga till besparing af våra skogar för deras vigtiga ändamål så väl i natorens stora. hushållning — der de utgöra ett omndgängligt vilkor för säkert uppehållande af källor och vattendrag, för lagom nederbörd, torka, köld och värme samt ; allmänhet ett godt klimat — som ock i rikshushållningen. — der skoppsbyggeriat intager ett vigtigt rum och trävaruhandeln utgör en af landets största inkomstkällor — samt att, med afseende å detta allt, våra bränntorfmässar, ändamålseenligt behandlade och använde, innehålla en national-rikedom af ofantligt, ouppskattbart värde. FTSE