R St A. Konting! Inför Eders K. M:t våga undertecknade, dömd: till straffarbete för gatuoroligheter i Hudiksvall högeligen bekymrade öfver vår olyckliga belägen et, i djupaste underdånighet icdiägga följande böneskrift: Straffiägen skiljer brotten i tvenne stora hufvadgrupper, nemligen; sådana som be. stämdt häntyda 5 cow djupare moraliskt förder vs gerningsmannen, och sådana, i afseende på hvillta man icke eger rätt eller skäl att draga nå ön sådan slutsats, Då lagen belägger de förra rotten ined frejdebestraffning, men icke de senare, Uppstå derigenom tvenne från hvarandra väsentligt skilda klasser af brottslingar: vanfrejdade och icke vanfrejdade. Då ett af straffens ändamål är att verka till den brottsliges förbättring, torde oöfverstigliga hinder för ändamålets viitnaridö uppBtå gönöm ätt under strafftiden inrymma dessa begge slag af brottslingar i samma lokaler, synnerligen som erfarenheten lärer, att det moråliska onda är af kontagiös natur; Om de vanfrejdade brottslingarne endast bestode af sådana, som för första gången voro inonr fängelsets murar, skulle inverkan af sammanblandningen blifva mindre mengi men då iilan besinnar, att utom dessa slag af rottslingar, det inom fängelset gifves en tredje klass, hvilken utgöres af de personer, som för itererade förbrytelser vistats största delen af sin lef nad inom fängelser och korrektionginrättningar; öch hos hvilka tippkomriit ön rentaf samhälls Aendtlig ferldsäskådning, ökas faran för det ondas äpridning. Vi hafva förbrutit oss mot den borgerliga lagen, vi beklaga oss icke öfver den bestraffning, vi blifvit ådömde, lagen måste hafva sin ång, men vi våga underdånigast påstå, att med änsyn endast till de lagöfverträdelser, vi begått, man icke eger rätt att anse oss så moraliskt förderfvade, att vi böra sammanföras med grofva förhärdade förbrytare; som endast tänka, tala och öra det ondt är, som endast hafva sin förnöse i missgerningar, som förlöjliga sedlighet och dygd samt håna religionens för menniskobjertat dyrbaraste sanningar. Vi äro enfaldigt landtfolk, vi hafva felat af oförstånd och öfverilning, men vi äro dock från barndomen vande till vördnad för religionen och aktning för dygden. Här möter oss nu ett så djupt moraliskt förderf, en sådan förnedring i tänkeoch handlingssätt, att vi frukta, det vi skola öfverväldigas af det onda och att vi under årens lopp skola sjunka lika djupt i moraralisk förnedring som de personer, dem lagen nödgat oss betrakta som våra kamrater: I denna vår nöd våga vi I djupaste änderdånighet bönfalla att Eders K. M:t täcktes af nåd tillåta och förordna, ätt vi under strafftiden måtte blifva inrymde uti någon särskild lokal vid fängelset och på sådant gBätt skilde från de öfrige fångarne. SA nn! Vi bönfalla icke om förminskning i vår bestraffning, vi bönfalla endast om räddning från moralisk undergånv, hvilken från alla sidor hotar oss, och vi våga underdånigst hoppas, att denna bön om förbarmande icke förgäfves skall hafva blifvit uttalad af Eders K. Mits olyckliga undersåter. ed djupaste o. s. v. (Underskrifter.)