Andra kämmären. Utom de ärenden, som vid det i dag hållna sammanträdet i denna kammare förekommo, och för hvilka redogörelse )emnas på annat ställe i tidningen, torde vi här böra lemna ex kortfattad redogörelse för den diskussion, som uppstod i fråga om antalet af suppleanter till de ständiga utskotten, och som föranledde till votering i riksdagens första timme. sr Lindström påminde, att suppleanternas ani nyssnämnde utskott vid 1507 års riksdag varit bestämdt till halfva antalet imot de ordinarie ledamöternas, men att vid 1868 och 1869 årens riksdagar suppleanterras och de ordinarie ledamöternas antal varit lika stort. Talaren ansåg för Bin del det vid förstnämnda riksdag bestämda antalet riktigt, hvaremot ban ej kunde inse behotvet af så stort antal, som sedermera blifvit utsedt. Erfarenheten från ståndsriksåagarna och 1867 års riksdag visade nemligen, att utskotten mycket väl kunde förrätta gina funktioner med ett inskränktare antal suppleanter. Visserligen de invändas, att ingen olägenhet förefunnits af ett större antal; men talaren för tin del trodde likväl, att en sådan skulle kunna visa sig vid tillsättningen af de tillfälliga utskotten, bestående deri, att om allt för många af kammarens ledamöter toges i anspråk såsom utskottssuppleanter, skulle det kanske uppstå svårighet att finna lämpliga ledamöter till de ingalunda ovigtiga tillfälliga utskotten. Visserligen hade talaren hört PÅStås, att det högre suppleantsantalet skulle hafva varit förestafvadt af någon riksdagsfåfänga, men han trodde icke på detta tal; och då nu ett ypperligt tillfälle erbjöde sig att afskudda sig blott misstanken derför, ville han för sin del yrka, att suppleanternas antal i de ständiga utskotten måtte bestämmas till hälften mot de ordinarie ledamöternas. Hr Medin ansåg, i motsats mot den förre tal., att olägenheter verkligen skulle uppstått med ett mindre antal ae enär t. ex. vid 1868 års riksdag äfven af det större antalet ganska få stundom funnos att tillkalla vid utskottssammanträdena. Och då det dessutom funnes god tillgång på ledamöter i kammaren, kunde tal. ej se något skäl att fång den vid de båda föregående riksdagarne följda praxis, så mycket hellre som den icke medfört några olägenheter. Hr Hierta ansåg förhållandet i så måtto vara ett annat vid denna emot de båda föregående riksdagarne, att kammaren nu bestode af ett stort antal nya representanter, som vore obekanta såväl med hvarandra som med de sedan förra riksdagame qvarvarande ledamöterna; hvadan tal. ansåg et vara svårt att alltid finna ett så stort antal passande suppleanter. Skulle verkligen svårighet uppstå för utskottens arbeten, kunde man ju under riksdagens lopp välja nya SoNplenstor: Förenade sig i hr Lindströms yrkande. Hr Bergström, som äfven var af samma åsigt, ansåg att man icke borde utveckla större kraft än som behöfdes, emedan detta såväl i det fysiska som andliga lifvet vore detsamma som ett förspillande af krafter. För öfrigt frågade tal., hvem som brukar uppställa en regerv lika stor med hufvudstyrkan. Hr Medin trodde, att det för dem bland kammarens nya ledamöter, som ej kunde få plats såsom ordinarie medlemmar af utskotten skulle vara ett stort nöje att åtminstone någon gång få närvara vid och afhöra utskottens öfverläggningar, hvarför tal. vidblef sitt yrkande. Hr Kallstenius vitsordade att, under gsistförflutna riksdag statsutskottet vid några tillfällen skulle blifvit urståndsatt att arbeta, om blott det lägre antalet suppleanter funnits, ty en gång behöfde till och med nio af de tolf suppleanterna tillkallas. Ansåg förslaget att välja erforderliga 7 SO under riksdagens lopp såsom oprakiskt. Hr Asker. Om det varit meningen, att suppleanter skolat utses till lika antal med ledamöterna, så hade otvifvelaktigt grundlagens stiftare uttalat denna bestämmelse. I frånvaron af någon föreskrift i detta hänseende såg talaren den mening ligga i grundlagen iunesluten, att suppleanternas antal skulle vara mindre. Deremot ansåg han den fordran, att de skulle vara lika många, möjligen kunna synas innebära, att de ordinarie ledamöterna ej behöfde visa någon synnerlig punktlighet i detta sitt kall, eftersom hvar och en hade att tillgå en suppleant. Men då talaren önskade, att icke den minsta skymt af en dylik misstanke skulle uppstå och näras, ville han förorda ett inskränktare antal, utan att derföre pruta på, om det bestämdes något öfver hälften, hvilket sednare han likväl trodde vara nog. Hr John Ericson hade väntat, att några skäl blifvit anförda för den föreslagna ändringen af den vid de båda föregående riksdagarna följda seden, men intet sådant hade försports, hvaremot å andra sidan olägenheten af detta förslag blifvit lagda i dagen. En gifven fördel af suppleanternas större antal ansåg talaren vara den; att så mycket flera af kammarens ledamöter kunde få vara närvarande vid de lärorika utskottsöfverläggrna: Tr Jan Andersson ansåg, att då ledamöterna ätminstone i statsutskottet vore nödgade att arbeta mycket strängt, kunde de ganska väl under vissa tider af riksdagen behöfva hjelp af suppleanterna; hvadan tal. äfvensom hr Wennörus, ansåg suppleanterna böra bli lika många som ledamöterna. Sedan diskussionen derefter förklarats slutad anställdes votering, som utföll så, att 131 röster afgåfvos för den meningen, att suppleanternas antal skulle bli lika stort med ledamöternas, hvaremot blott 44 afgåfvos för den åsigten, att suppleanter borde utses till häften af ledamöternas antal.