. Åbörarne aflägsna sig långsamt och befinna sig i högsta själsspänning, Folkhopen utanför Justitiepalatset, hvilken varit mycket stol ända till klockan 9 på aftonen, men till följe af den kalla väderleken smält tillsamman: till 500 å 600 personer, mottog med stort jubel underrättelsen om domen och skingrade NE genast för att sprida den i alla ändar el Paris. Klockan 11 på aftonen var domer bekant i alla delar af hufvudstaden. Tropmann fördes från assisdomstolen genom de anklagades sal till Conciergerie-fängelset. Han bibehöll fullt sinneslugn och gick med fasta steg utför de 92 trappsteg, som från domstolen leda ned i fängelset. På vägen sade han: Paris skall i dag blott tala om mig. Många skola glädja sig öfver mir dom; men det qvittar mig lika,, Ankommer till fängelset, stannade han några ögonblick helt förvånad framför ingången. Fängelset var nemligen uppfyldt af folk, hvaribland ängelsedirektören och säkerhetspolisens chel Claude befunno sig. Ni vet, sade han, att ag blifvit dömd till döden. Jag väntade det. Men det hjelper icke, att jag är grymt hungig, ty jag har ingenting förtärt sedan i norgse,. Man svarade honom ingenting, utan örde honom till hans cell. Der sade direkören till honom: Tropman! Ni måste låta ätta tvångströja på er — Det är brax, varade han och tog genast af sig sina kläler. Man skred till dotta bestyr; han var vöjd med allt, men tyckte blotf, att den ene aktkarlen snörde för hårdt till. Man fråsade härefter, om han ville ha mat. Trots in grymma hunger updanbad han sig dock nat. Han ville icke en gång ha en kopp hocolade, utan åtnöjde sig med ett glas vin. Vär han druckit detta, kastade han sig på ängen och vände ryggen åt de narvarande. pannolikt hade slutligen krafterna öfvergifvit ionom. öns saa a ban vt a Nara Ros