NICKE HULTS FLAMMOR.) BERÄTTELSE AF FRANS HEDBERG. Clara helsade utan all förlägenhet på de främmande, och räckte till och med Nicke sin lilla mjuka hand och tackade för sist, och då såg hon på honom så gladt och så förtrollande, att Nicke icke visste på hvilken fot han stod. Han staminade några ord om hur roligt det var att... och hur trefligt det skulle vara om...... och Gud vet hvad han sade för resten, då Starken i detsamma inkom -med flera nya gäster och gjorde slut på hans förlägenhet, men icke på hans förtjusning. Bland de nykomna gästerna voro mantalskommissarien och vasariddaren Noll med fru och döttrar, och en son, som var kadett och som, rak beh lång som han var, tog sig ut som en försvarlig etta bredvid de mera runda pollorna, hans systrar. . Familjen såg för öfrigt mycket treflig ut, och frun talade litet franska, medan mantalskommissarier och riddaren deremot var munter och tystlåten. Nu hade det blifvit temligen många fruntimmer och derför passade herrarne på att öfverlemna dem åt sig sjelfva, för att ute i salen smaka på punschen, öch bland dem som hade mest brådtom ut var kädetten, som, sedan han med förskrämd min helsat på Claa, hade tagit stöd mot dörrposten, hvilken han troligen ansåg för en förskansning. Nicke följde dem med blödände hjerta och dn Gl on AR