medlet för alla dess lidanden. För att vinna detta mål får fenianismen ej slappas i sina bemödanden. Hon har redan utfört stora saker. Hon har varit sin sak trogen ända på schavotten, och hon får ej mattas förrän hon lyckats göra Irland fritt och sjelfständigt. De senaste tidningarna från Frankrike innehålla ingenting af större intresse. De flesta sysselsätta sig med betraktelser öfver sammansättningen af den nya ministeren. Alla de liberala tidningarna äro ense om, att hon endast kan bli af kort lifaktighet. Det är äfven LIndependances tanke. Detta kabinett, säger tidningen, är ett barn af föreningen mellan hr E. Olliviers ärelystnad och en reaktionär majoritet, som har sin uppkomst i de påtryckningar af alla slag som af den förra regeringens agenter utöfvats på den allmänna rösträtten, och som de senaste valpröfningarna så obarmhertigt blottat. Utan rötter i den allmänna opinionen, skall hon endast kunna ha en efemerisk tillvaro så länge det lösa förbundet mellan Arcadien och högra centerns olikartade elementer ger bestånd. För att kunna åvägabringa detta förbund har Ollivier naturligtvis måst gifva vissa garantier. Högern, utan hvars tillhjelp det numera är omöjligt för statsmannen från Var att inkomma i iministeren med hopp att der kunna någon tid bibehålla sig, är alltför klok att ej med honom taga sina -försigtighetsmått, Han har fördömt de officiella kandidaturerna, ej blott i sina för längre tid sedan hållna tal, utan äfven i sitt nyligen utfärdade program. Detta program, hvars mer eller mindre liberala fraser högern ej förlåter honom, medan venstra centern med rätta srebrår honom det som ett förräderi, vill man isserligen ej låta honom formligen förneka, emedan det skulle vara att allt för mycket kompromettera honom inför en del af högra centern, hvars hjelp han behöfver för hopsättandet af sin majoritet, men man fordrar att han faktiskt förnekar det och att han åtminstone underlåter att med sin röst fördöma de skamligaste yttringarne af den adA korruptionen som under valen ministrativa 0 . Nn ä kommit i dagen. act är Foss elen gjort vid voteringen öfver w. rr lösa af dessa oh Justin Durano ör (A0ment Duvernois, ej mitidre Choques och Va. paignos. Han blir också minister, ock det li-). berala kejsardömet är färdigt! Som en efterskördtill dessa valhistorier berättade Ernest Picard vid protokollsjusteringen den 24:e ett drag, som förtjenar antecknas. Det var i byn Perols i närheten . af Montpellier. Valet hade skett i skolhuset och valurnan, vid dess slut, blifvit öfverlemnad åt skollärarinnan att förvaras öfver natten. På aftonen söker märens adjoint! öfvertala henne att i hemlighet öppna urnan, uttaga oppositionskandidatens sedlar och il stället nedlägga lika många till förmån för regeringens kandidat. Den unga qvinnan: vägrar och kan ej med några lockelser eller . botelser förmås att utlemna nyckeln till rummet. Hvad gör då märens substitut? Jo, med biträde af ett par handfasta karlar bryter han under natten ett hål i ena väggen till rummet, lyckas på detta sätt der intränga och verkställer så operationen med urnan.: Den behjertade lärarinnan blef af myndigheterna som straff för sin insubordination förflyttad till en mindre indrägtig plats. Enj tidning i Montpellier afslöjade visserligen snart hela saken, och en undersökning inleddes, men den obehagliga affären nedtystades, och allt slutade med att den nitiske adjointen ingaf sitt afsked. Inrikesministern, som måste upp och säga några ord till försvar för regeringen, kunde ej vederlägga sjelfva faktum, ehuru han sökte ge det en annan färg. Deremot ledde Jules Simons interpellation om .den roll man låtit folkskollärarne i allmänhet spela under valen ej till något resultat. Majoriteten, som fruktade nya obehagligheter, ville ej höra någonting i saken, utan öfvergick till dagordningen. I senaten interpellerade Roulland samma dag regeringen om det förfarande hon ämnar följa gent emot konciliet i Rom, och huru hon ämnar sätta detta förfarande i harmoni med konkordatet, som reglerar kyrkans och statens förhållande till hvarandra. Polisprefekten Haussman har lidit ett stort nederlag. Statsrådet har nemligen afslagit den del af Paris budget som går ut på bibehållåndet af accisen på stenkol och helt och hållet upphäft den. Denna accis utgjorde en betydlig del af: de inkomster, hvarmed Seineprefekten utförde sina godtyckliga byggnadsarbeten i hufvudstaden. Hans äfgång har efter detta misstroendevotum blifvit sanpolikare än någonsin. Han tros få till efterträdare prefekten i Lyon Chevreau. Rochefort börjar redan få plikta hårdt för sin popularitet under valdagarne. Hans valmän äro ej belåtna med håäns hållning i kammaren. Julaftonen upppvaktade honom en skara af dem utanför Marseljäsens byrå för att göra honom förebråelser. Han undvek dem, och då de märkte det råkade de i raseri och hotade att bringa hela Montmartre i resning emot honom. Kommunalrådet i Toulouse har vägrat att votera kejsaren en tacksägelse för den skänk man gjort staden genom förärandet af marskalk Niels staty. Bas empires tid lider tydligen till sitt slut. Ett af den nyaste franska krigshistoriens berömdaste namn, marskalk Baraguay d Hilliers, har aflidit. Hans krigarbana sträckerfsig tillbaka till det första kejsardömet, på hvars senaste slagfält han gjorde sina första lärospån. Vid Waterloo tjenstgjorde han som Jadjutant åt kejsaren. I det italienska kriget IT antmärkta han gig tvnnerliot och förda dor ;