VUDRBRal, ALL UV MODSLURVUINAUUT ab TALAN so ingå. ESKS TRENDERNA Tidningsötversigt. Göteborgs-Posten anställer uti en artikel med rubrik Frälse och ofrälse, några betraktelser öfver det förhållande, att det finnes vissa områden med afseende å hvilka man anser sig icke behöfva tillämpa grundlagens föreskrift i 28 R. F., som bjuder: Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd. Tidningen erinrar till en början, att befattningarne vid konungens hofstat blifvit gjorda till adeligt privilegium, ett förhållande, som man ej kan anse riktigt, om än saken i och för sig må anses vara af mindre vigt, och det mot anmärkningar i detta hänseende kan invändas, att en regent lika väl som en privat person, må ega rätt att omgifva sig med dem, till hvilka han känner sig personligen dragen. Vidare påpekas, att äfven de diplomatiska befattningarne hittills otvifvelaktigt betraktats såsom ett slags adeligt privilegium, i det de få undantag, som egt rum, i sjelfva verket blott bekräfta regeln. Slutligen påpekas ett tredje gebiet, inom hvilket det visar sig att 28 R. F., i följd af traditionens makt, icke står fullt klar för vederbörandes minne. Slår man upp Svenska armens anqiennitets-, touroch rangrulla — fullföljer tidningen — så finner man alla medlemmar af officerskåren vid Konungens Svea lifgarde vara af adlig börd. Skulle nu detta vara en slump, en händelse, så måste man åtminstone medgifva att det är en händelse, som ser ut som en tankex. Men olyckligtvis vet man från annat håll att det är en grundsats som härigenom uttalas, och att faktiska hinder skulle resa sig mot den ofrälse aspirant, hvilken vore nog djerf att söka inträde i denna helgade krets. När en äldre tids fördomar måste vika för en nyare tids sundare åsigter, kunna de dock vanligen icke förmås att genast utrymma alla sina förskansningar, utan de söka att inågon undangömd position fortfarande bibehålla sig. Men man kan icke underlåta att känna någon förundran öfver att det är inom en afdelning af det blygsammaste bland armens vapen som den utdömda principen upprätthålles. Kavalleriet, som i fordna dagar ansågs för det egentligen aristokratiska vapenslaget, har för längesedan öppnat sina förut slutna leder, och man finner till och med i det första bland dess rangregementen ofrälse namn vid sidan af sådana som ega en verkligt historisk klang. Endast Konungens Svea ifgarde håller sig ännu obesmittadt af den ofrälse verlden. Vi känna icke hvem man bör tillskrifva skulden för att slika föråldrade förhållanden derstädes få fortfara. Är det regementets chef, då synes hans beteende kunna bli föremål för laglig beifran; är det åter officerskåren i sin helhet, som genom medel, oåtkomlige för lagen, hindrar undanrödjandet af den gamla ovanan, då kan denna icke nog risas med löjets gissel, ty om någon bör en officerskår vid ett gardesregemente sentera den sanning, som möjligen ligger i Falleyrands påstående, att det understundom kan finnas något som är farligare att begå än ett brott, nemligen en — dumhet.,