jtiden blifvit allt större. Med hänsyn härtill må efter uppgifter från härvarande lotskontor anföras, att Stockholms hamn besöktes: Antal fartyg med — Antal d 18 Fats pv öN mer än peer InkomUtgå— InkomUtgåmande ende mande ende år 1859 af 9. 4, 1. — 1860 5. 3. 3. 2 1861 3 -— 2. —1862 11 1. 7. 4, 1863 1. 2. 3. 1864 4 6. 4, 2. 1865 17 3. 6. 2 1866 12 1, 7. 4, 1867 3. 5. 3. 1868 14. 4, 7. 1 1869 16. 2. 1. 4, Om än således utskottet anser sig böra tillstyrka stadsfullmäktige att begära, det ifrågavarande farled må upprensas till ofvan angifna djup, på det att jemväl fartyg om 20 fot kunde begagna sig af leden, tror dock utskottet, i betraktande deraf, att äfven en djuplek af 18 fot under lägsta vattenytan skulle bereda sjöfarten en väsendtlig nytta, stadsfullmäktige böra begära, att för den händelse förstnämnda framställning icke skulle kunna bifallas, upprensning af farleden må ske till 18 fots djup, dock med sådan bottenbredd, att ytterligare två fots fördjupning med tillräcklig bottenbredd framdeles kan åstadkommas, utan att farleden för detta ändamåls vinnande behöfver ytterligare utvidgas. Vid beräkning af det bidrag till arbetets utförande, som Stockholms stad skulle erbjuda, har drätselnämnden utgått från det antagande, att detta bidrag borde sättas tillen tredjedel af den beräknade kostnaden för arbetet. Utskottet tror ock att detta antagande är riktigt, men anser sig dock böra i denna punkt frarnställa ett annorlunda affattadt förslag, än nämndens, redan derför att detta icke väl lämpar sig för en alternativ framställning om olika djup. Dertill kommer, dels att beräkningen öfver skilnaden i kostnaderna för Baggenstäkets fördjupning till 20 fot i stället för 18 icke grundar sig på verkstälda detaljundersökningar och derför ej kan anses vara så definitiv, att ett bidrag af en! tredjedel i kostnaderna för denna del af arbetet kan sättas till en fix samma, dels ock att i kostnaderna för ästadkommande af hela ledens farbarhet för djupgående fartyg ingår ett belopp, om hvilket man icke vet, huruvida det representerar en nödvändig utgift. Detta belopp utgöres af de 37,500 rdr, som blifvit ifrågasatta såsom erforderliga för inlösen af bron öfver Skurusundet. Innan man förvissat sig om, att denna bros egare är berättigad att stänga farleden, torde det ock vara förtidigt att förbinda staden att deltaga i en tredjedel af kostnaden för brons inlösen, hvaremot, i händelse en sådan inlösen måste ske, staden bör med ofvannämnda andel deltaga i denna liksom i de öfriga beräknade kostnaderna för farledens brukbargörande för den större sjöfarten. På dessa skäl och under åberopande i öfrigt af hvad drätselnämnden anfört, hemställer utskottet: att hrr stadsfullmäktige måtte iunderdånig skrifvelse till K. M:t göra framställning derom, att utvidgning och fördjupning af farleden emellan Lilla Värtar och Baggensfjärden genom Baggensstäket måtte varda med användande af nedannämn: da bidrag från Stockholms stad, men i öfrigt på statens bekostnad och genom dess försorg, så fort ske kan, utförd, helst till ett djup af 20 fot under Saltsjöns lägsta vattenyta samt med sådan bottenbredd i Stäket, att större fartyg kunna obehindradt mötas och ej understigande 44 fot, men om detta icke kunde beviljas, till ett djup af 18 fot under samma vattenyta samt med sådan bottenbredd i Stäket, att större fartyg kunna obehindradt mötas och ej understigande 50 fot, samt tillkännagifva, att staden är villig att till ändamålet bidraga med en tredjedel af kostnaderna, denna tredjedel dock i det förra af de begge härl ofvan förutsatta fall beräknad tilll högst 160,000 rdr och i det senare afl dessa tall till högst 140,000 rdr.