STOCKHOLM den 27 Dec. Times meddelade för några dagar sedan ett telegram från Berlin, hvari det såsom fullkomligt visst uppgafs, att franska regeringen skulle till de fyra stora makterna och Italien framställt förslag om en allmän afväpning. Denna angenäma nyhet har dock ej vunnit bekräftelse. Hon motsäges tvärtom formligt af ett telegram från Wien och ett annat från Berlin, hvari det med mycken bestämdhet förklaras, att man på de bäst underrättade håll i dessa hufvudstäder ej känner det minsta om en sådan framställning från Tnileries-kabinettets sida. Den stora engelska tidningen sjelf har ej på något sätt kunnat bestyrka sin korrespondents utsago, och man antager nu, att uppgiften endast är en förstoring af en önskan i denna riktning, som franska sändebudet i Peters burg, general Fleury, skall uttryckt, enligt somliga till kejsar Alexander sjelf, enligt andra till några medlemmar af ryska regerinen, och hvarpå han fått till svar, att Ryssavd redan gifvit tillräckligt med bevis på sin fredskärlek, och att det nu väntade att Frankrike skulle göra början. Huru litet allvar suveränerna i sjelfva verket ha med sin fredsbenägenhet, söker Sieele visa i en artikel, der hon till utgångspunkt tar några ord ur det kejserliga trontalet. Suveränerna önska freden, hette det nyligen i franske kejsarens trontal. Men om suveränerna verkligen önska freden, hvarför stå de fortfarande beväpnade ända till tänderna emot hvarandra, och hvarför äro alla de europeiska staterna, så godt som utan undantag, färdiga att digna under armebördorna? Om suveränerna önska freden, såsom fransmännens kejsare påstår, hvarför komma de då ej öfverens om att borttaga en lika ofruktbar som förhatlig börda? Hvartill tjena alla dessa gevär, alla dessa kanoner, dessa stora stående armåer, om furstarna verkligen ej vilja föra krig mot hvarandra? Är det då blott för paradens skull och för att få tillfredsställa en tom fåfänga som man fråntager familjen den arm; som skall föda henne, och hela landet största delen af dess inkomster? Är denna förklaring i det kejserliga trontalet, när allt kommer omkring, endast en effektfras, eller finns det verkligen något hinder, som man ej vill tillstå för oss och som vållar att handlingarna ej motsvara orden? Finnes detta hinder, fortsätter tidningen, kommer det tydligen ej från folken. Folken önska ej blott freden, utan de vilja, de fordra henne. Om afväpningsproblemet förelades dem, skulle de ej behöfva tjugufyra timmar för att lösa det. Den allmänna rösten skulle säga: Kriget, detta afskyvärda bruk, som de barbariska tiderna testamenterat oss, är utdömdt både af förnuftet och det civilise