TE. K. M:ts nåd. bref af den 5 Okt. 1866, rörande . I öfverlemnandet till riksgäldskontoret af disponibla I trafikmedel, i den andra bestrides, att styrelsen legt befogenhet, att, utan föregången pröfning af riksdagen, använda den under 1867 uppkommande I behållningen i trafikinkomster till förökande af I materialier och inventarier samt till nya byggI nader och anläggningar. ) Beträffande den första anmärkningen får styrelsen i underdånighet fästa E. K. M:ts nåd. uppmärksamhet på ordalagen i E. K. M:ts här ofvan låberopade nåd. bref af den 5 Okt. 1866. Deri säges, enligt styrelsens uppfattning, tydligt och klart, att det endast är den disponibla behållninIgen å trafikinkomsterna, som till riksgäldskonItoret skolat ingå och frågan huruvida styrelsen behörigen iakttagit föreskrifterna i nyssberörda nåd. bref, synes sålunda inskränka sig dertill, huruvida styrelsen till disponibilitet hänfört ett tillräckligt stort belopp af förhandenvarande tillggr ed afseende å ifrågavarande disponibilitet får styrelsen i underdånighet ppplysa, att behållningen å trafikinkomsterna består af: a) kontanta medel i styrelsens hufvudkassa och depssttion i riksbanken, ) kontanta medel i distriktkassorna, c) kontanta medel i trafikstationernas vexelkassor, d) förskott, hvilka efterhand afföras såsom utgifter, samt e) fordringar öfver skulder; att de kontanta medlen i distriktkassorna ej öfverlemnas annat än i mån af reqvisitioner, antingen grundade på för hvarje gång uppgjord beräkning öfver den för en kortare tidsperiod erforderliga summa för löpande, utgifter, eller med föranledande af någon mera betydande utgift på en gång för större leverans, eller dylikt; att dessa medel vanligen uppgår till sina högsta belopp i slutet af hvarje månad, då distriktkassorna måste fyllas, för att motsvara de utgifter för aflöningar m. m. som vid öfvergången från en månad till den andra förekomma och att behållningarne i distriktkassorna vid slutet af hvarje måbr under år 1867 i medeltal utgjordt 107,657 rdr öre; att å hvarje trafikstation måste finnas en så kallad vexelkassa, nödvändig dels för vexling, dels för bestridande af vissa mindre, men löpande, utgifter, hvilka kassor uppgå sammanräknadt å alla stationerna till omkring 22,000 rdr; att förskotten vid hvarje månads utgång under 1867 i medeltal uppgått till 87,359 rdr 62 öre och att fordringar öfver skulder vid hvarje månads utgång under samma år i medeltal uppgått till 103.948 rdr 14 öre. z Styrelsen torde ej särskilt behöfva framhålla att de under b) c) d) och e) upptagna olika delar af behållningen utgöra ett sådant förlag, som icke är disponibelt, med mindre statens Jr inställes och slutliqvidation sker. Afofvanstående redogörelse framgår i öfrigt att detta förlag vidl. hvarje månads slut under 1867 uppgått i medel-l: tal till omkring 320,000 rdr. Det är följaktligen endast i den del af behållningen, som utgöres af kontanta medelistyrelsens hufvudkassa, depositionen i riksbanken inberäknad, som någon disponibel tillgång är att finna. Men att denna tillgång städse varit omkring 320,000 rdr mindre än bebållningen i sin helhet, d. v. s. 320,000 rdr mindre än riksgäldskontorets fordran,bar i det föregående blifvit visadt. Behållningen i styrelsens hufvudkassa har vid hvarje månads utgång under 1867 i medeltal utgjort 295,475 rdr 9 öre, Denna siffra visar dock ett något för högt medeltal, af det skäl, att deri ingåräfven den på väg till styrelsen varande uppbördsremissen från stationerna för de tvenne eller trenne sista dagarne i månaden, hvilken remiss ej kan i kassan emottagas förrän de första dagarne af den följande månaden. Ettriktigare begrepp om hufvudkassans vanliga storlek under året erhålles genom de till styrelsen ingående veckorapporterna från. denna kassa, hvilka utvisa att behållningen i medeltal uppått till omkr. 263,000 rår, inberäknadt hvad som deposition i riksbanken varit insatt. Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, vågar styrelsen tro, att frågan huruvida styrelsen behörigen iakttagit föreskrifterna i E, K. Mets här ofvan åberopade eg brefaf den 5 Okt. 1866, inskränker sig till denna: Kan det belopp, i medeltal 263,000 rdr, hvarvid ggn hållit sin hufvudkassa under 1867, anses hafva varit för högt,eller borde styrelsen till disponibilitet hänfört ett större belopp af hufvudkassan, än som varit fallet? ill besvarande af denna fråga torde styrelsen endast behöfva framhålla, att förutom den summa, 1,200,000 rär, som under 1867 till riksgäldskontoret inbetalts, de kontanta utbetalningarne vid statens jernvägstrafik under samma år uppgingo till omkr. fem millioner rdr, hvaraf omkring hälften utgått för leveranser af lokomotiv, vagnar, axlar och bjul, räler, stenkol, m; fl: sådana artiklar, hvilkas leverans eller liqvid ej på dagen kan beräknas. Under sådana omständigheter vågar styrelsen i underdånighet uttala den mening, att:det belopp, hvarvid styrelsen, till punktligt fullgörande af sina betalningsförbindelser, hållit hufvudkassan, icke är att anse för högt. Till närmare granskning af förevarande ämne, får styrelsen härhos bifoga ett sammandrag af de månatliga boksluten, hvari behållningen å trafikinkomsterna är fördelad i den som tillhör styrelsens hufvudkassa och den som innefattar härofvan nämnde icke disponibla tillgångar. Styrelsen torde måhända, beträffande den omständigheten att inga insättningar i riksgäldskontoret egt rum under sommarmånaderna, böra fösta E. K. M:ts nådiga uppmärksamhet derå, att de flesta och största 1everanserna förekomma under denna tid då sjöfarten är öppen, att äfven de största arbetena under denna tid pågå och att kassan således under samma tid måste hållas större än annars. Beträffande derefter styrelsens befogenhet, att utan föregången pröfning af riksdagen använda den änder 1867 uppkommande behållningen i trafikinkomsterna till förökande af materialier och inventarier samt till nya byggnader och anläggningar, så, ehuru det icke tillkommer styrelsen att ingå i förklaring häröfver, huruvida frågan om berörda utgifter bort till riksdagens pröfning hänskjutas eller ej, anser sig styrelsen likväl iunderdånighet höra erinra om följande: In digt bref af den 30 December 1862, hvarigenom E. K. M:t bestämt, att den myndighet och förvaltning, som dittills utöfvats af chefen för statens jernvägsbyggnader, skulle, med afseende å de ärenden som angå ordnandet af allmänna trafiken å stambanorna öfvertagas af en särskild styrelse för statens jernvägstrafik, har E. K. M:t, jemte bestämmelserna om denna styrelses sammansättning, tillika, beträffande samma styrelses befogenhet och verksamhet, i nåder stadgat, att, med ledning af den erfarenhet, som å de för trafik öppnade delarne af statens jernvägar redan vunpits, gtyrelsen, efter inhemtande jemväl af upplysning om jakttagelger och förbättringar vid förvaltningen af andri länders jernhanor, skall vid det fortsatta ordnandet af trafiken och hyad dermed har sammanhang, söka åstadkomma den lättnad och beqvämlighet för den allmänna rörelsen, som med klok hushållning och beredande af ökade inkomster till banornas underhåll och gäldandet af deras byggpadskostnad är förenlig. Detta nådiga stadgande har oförändradt varit gällande till och med år 1868. Eders K. M:ts nådiga bref af den 31 Maj 1867, hvarigenom E. K. M:t med föranledande af från samma års riksdag gjord framställning, anbefallde stygglsen inkomma med-en kostnadsoch utgiftsBat för Sp inverkade i så måtto på nyssberörda nådiga stadgande, ait i sagda kostnadsstat äfven borde upptagas hy byggnader och anläggningar samt pod invenfärier Ta in. sådant, gom tillhör hvad i oftanämnda stadgande ppptages under den en. MAMMA RANE nad och beqvämlig1 Umänna rörelsen. ; NG er I dena san begvämlighet i dep allmänna föadleen, fordent. noma sva vält Jornvägens Frang: a tb firm äga ikea RA tentikonvÄxer.g RR rn et a Gt og Tf fog TJ JOE fn Mr JAR pan fö har PR RR nr RPS nn bt mn RR PR RR BR fr Br rt TTR ST