Article Image
STOCKHOLM den 109 Dec. F Om den protektionistiska agitation som nu pågår i Frankrike yttrarf Revue des deux ondes i sin senaste kronik: Konciliet må uttala sig i en eller annan riktning om denna högvigtiga affär, den påfliga ofelbarheten, skall tiden icke desto mindre förblifva hvad hon är, med sina motsägelser, sina oundvikliga kriser och sina förlägenheter af alla slag i den materiella ej mindre än i den moraliska verlden. Ettbevis derpå är denna agitation, som nu pågår rörande handelstördragen, hvilkas uppsägande fordras af somliga, medan andra begära deras bibehållande. I Rouen, i Lille, i Mählhausen, i Roubaix, i Bordeaux, i Marseille, följer det ena mötet tätt på det andra, korsa manifesterna hvarandra. Frankrikes hela ekonomiska system är föremål för ett våldsamt anfall, och äfven här är det att befara, att man för verkliga lidanden söker ett botemedel, som måhända ej skulle vara verksammare än påfvens ofelbarhet för seklets moraliska krämpor. Det är obestridligt att vissa industrigrenar i norra och östra Frankrike nu ha att genomgå en sorglig kris, och de som lida beklaga sig, de beklaga sig till och med Kfligt, de tala, enligt det spanska ordspråket, genom sina blessyrers mun. Ingenting är naturligare och mera berättigadt. Deras fel är att de tillskrifva handelsfördraget lidanden, som ha en mycket komplicerad karakter, som äro resultatet af en mängd förenade orsaker, så att ett plötsligt upphäfvande af. de nuvarande förhållandena sannolikt endast skulle ha till följd att det onda kastade sig på en annan del. Det hjelper nu ej att framkasta beskyllningar, att klandra handelsfördragets diktatoriska ursprung, att visa att den ekonomiska reformen skulle kunnat skonsammare genomföras, att det skulle kunnat ske å annat sätt, genom en frivillig legislativ åtgärd, i stället för att vara föremal för internationella fördrag. Denna reform existerar nu emellertid, han är tio år gammal. Dessutom är han ej den absoluta handelsfriheten, såsom man någon gång genom en skickligt beräknad dunkelhet i uttrycken låter påskina; han är endast en modererad tillämpning af handelsfrihetens grundsatser, med ett definitivt upphäfvande af föråldrade förbud och bibehållande af skyddstullar, som ej äro obetydliga. Hufvudfrågan är att fål veta, hvilka resultat denna modererade frihet frambragt, som man söker göra impopulär genom att skildra henne som en eftergift åt England. Det är en välkänd sak, att Frankrikes kommersiella verksamhet under dessa senaste tio år blifvit betydligt utvidgad. Produktionen har mångfaldigats och industriens verktyg och maskiner blifvit fullkomligare. Med undantag af några partiella olyckor, som ej kunna bestridas och som voro nära nog oundvikliga, är framsteget ofantligt. Det bestyrkes at alla de statistiska uppgifterna och det har ej 1869 blifvit afbrutet, då efter de senaste redogörelserna exporten för innevarande år redan med , nära 250 millioner öfversteg fjolårets. År ens i de industrigrenar, som mest beklaga sig, något förfall märkbart? Hotar verkligen den utländska invasionen att dränka allt? Ingalunda. Tillökningen i importen af utländska tyger är nästan en obetydlighet i hela den utveckling vår handel erhållit, och den franska exporten har tvärtom stigit i en vida större proportion. i Friheten har således ej förlamat Frankrikes inte verksamhet eller hindrat dess handel att utbreda sig. Hvad man nu säger om vissa industrigrenar, sade man förr om jordbruket, som ofelbart skulle gå under genom borttagandet af den rörliga s) alan. Den rör. liga skalan har blifvit borttagen, och frågan är nu afgjord: jordbrukets kriser hade sin grund i andra orsaker. Må man föröfrigt blott för ett ögonblick tänka sig hvilka följder en återgång skulle medföra. Vimena ej detta sällsamma bizarreri, som skulle ligga i en nationalekonomisk reaktion samtidigt med en framåtgående politisk rörelse. En sådan skulle innebära en verklig revolution i intressenas sfer, en omstörtning af förhållanden och vanor, för hvilkert den konsumerande allmänheten i sista hand skulle få betala fiolerna. De som beklaga sig öfver det buvarande tillståndet inse också detta så väl, att de ej vidare tala om återinförandet af skyddssystemet. De förklara sig till hälften omvända, de vilja ej mer ha några a gang de ha hittat på ett nytt ord, de tala nu endast om ersättningstullar, och hvad de framför allt begära är upphäfvandet af handelsfördraget med England, hvilket de förfölja som erkefienden. Men tror man då, att England och de andra länderna skola hålla sig passiva, att de skola besvara våra åtgärder med artigheter? Inbillar mån sig att de ej skola ha någonting att säga om Våra rättning tullar, att de ej skola försvara sina marknader? De skola försvara sig, och det skall bli ett krig, åtföljdt af nya kriser, af roinerande rubbningar. Vissa industriers konstorda blomstring skall betalas med andras undergång. Vore det ej bättre att lemna alla dessa ytterliga satser å sido, öppet och ärligt antaga handelsfrihetens undsatser och gemensamt företaga undersökningen af ett svårt läge? Framåtskridandet är tydligen ej art nu gå tillbaka. Den rätta politiken är att befria industrien från de hinder som besvära henne i hennes fria gång, att lifva henne genom lättheten och hastigheten i kommunikationerna, genom nedsättning i fraktkostnaderna, med ett ord att ställa så till, att hon i kampen med den utländska industrien uppträder under jemolika vilkor och lika väl ntrustad som denna.s EERO ROR moxx.4 RK M4 har den

10 december 1869, sida 2

Thumbnail