krets, uttalade sig öfver huruvida en representant som, så att säga, gjort edsbrottet till grandsats, kunde ha säte i kammaren. Man beslöt slutligen att göra saken till föremål för en rättskonsultation. Aftonen före detta möte voro omkring 60 mediemmar samlade i Palais Bourbon för att preliminärt öfverenskomma om valet af kårens embetsmän. De närvarande tillhörde till största delen den mera åt höger stående delen af de 116. Efter en längre rådplägning beslöt man rösta på Schneider som president, på Talhouöt som förste, Bisson-Billault som andre och Pinard, den förre ministern, som tredje president. Skulle en fjerde vice president bli behöflig, skulle man dertill välja en af vensterns medlemmar, företrädesvis Picard. Denna lista ansågs ha mycken utsigt att gå igenom, då den yttersta högern, som numera ej räknar mer än 30 medlemmar, tros komma att rösta för densamma, med undantag af Schneider, som genom sin verksamhet för deras chef Rouhers störtande är dem misshaglig. Under valmötestiden lofvade, som bekant, Rochefort sina valmän, att han oupphörligt skulle rådföra sig med dem. Han har pu äfven för detta ändamål hyrt en lokal, och det första mötet med principalerna är utsatt att der hållas den 10 December, årsdagen af Louis Napoleons utväljande till president. I en tydligen ur officiella källor hemtad öfversigt öfver styrkan och fördelningen af de i och omkring Paris sammandragna trup!s perna visar Gaulois, hvilka oerhörda stridskrafter inom några ögonblick kunna sättas i rörelse i alla delar af jättestaden. Den s. k. Paris-armen, som står under marskalk Canroberts befäl, räknar tre divisioner infanteri, en division kavalleri, en reservbrigad och två artilleriregementen. — Den första divisionen, hvars chef är general Donay, är förlagd dels i Caserne Napoleon bredvid Hötel de Ville, dels i kasernen vid Rue Babylon och i fästena på veastra Rheiostranden. I händelse ar en emöt är högqvarteret i Caserne Napoleon. Den andra divisionen, under befäl af general de Castagny, befinner sig i Vincennes och i fästena från Charenton till östra jernbanan. Högqvarteret för denna helt och hållet utom Paris murar liggande division är, om det blir allvar af, i Vincennes. Den tredje divisionen under general Lebrun är förlagd i Caserne Prince Eugene vid Chåteau dEau, i Caserne Revilly i Faubourg S:t Antoine, samt i Vincennes, Högqvarteret är i Caserne Prince Eugene. Kavaileridivisionen står dels i Versailles, dels i Greneile, under befäl af general de Clerambaut. Reservbrigaden, under befäl af platskommendanten i Paris general Soumain, utgöres af gendarmeriet och municipalgardet till häst och fot. Det befinner sig dels på Ile de Cite, dels i de i närheten af Bastiljplatsen belägna kasernerna des Celestine och des Minimes; högqvarteret är vid Place Vendöme. De båda artilleriregementena ligga i Vincennes. — Det kejserliga gardet under marskalk Bazaines befäl innefattar två infanterioch en kavalleridivision samt två artilleriregementen, Den första divisionen, general Picard, bestående af en jägarbataljon och tre voltigörregementen, ligger i Louvren, Ecole Militaire på Marsfältet och i kasernerna i nordvestra delen af staden. Den andra gardesdivisionen, en bataljon turcos, en bataljon zuaver och tre grenadierregementen under general Deligny, ligger i Versailles, Courbevoie, S:t Cloud, Mont-Valerien, med undantag af tureos, som ha sin kasern vid Rue ls de Lille nära Seinekajen, midt emot Tuilerierna. Af gardeskavalleriet ligga två regeimenten i Ecole Militaire, liksom i S:t Germain, Fontainebleau, Mlun och Compicgne. Tillsammans kunna linien och gardet vid första order utrycka med en styrka af69 bataljoner infanteri, 53 sqvadroner kavalleri, samt mellan 80 och 90 refflade kanoner med fullt anspann. Bataljonerna äro 800, sqvadronerna 120 man starka. Linien bar hufvudsakligen till uppgift att öfvervaka den nordöstra staden från boulevarderna Strassbourg och Sebastopol. I de öfriga lugnare stadsdelarne på båda BSeinestränderna skall gardet sörja för ordningens upprätthållande. De österrikiska truppernas motgånvgar i det senaste fälttåget mot insurgenterna i Orivoscie synas ha varit större, än man i början trodde. De sparsamma officiella telegrammerna tiga na urligtvis derom, men enligt enskilda till Wien från Triest ingångna meddeianden skall ej blott den venstra flygeln under öfverste, Vetter blifvit fallkomlgt upprifven, utan äfven centern under general Auersperg sjelf varit nära att dela samma öde. Då han nemligen genom passet vid Han skulle framrycka mot Dragali, blef kolonnen plötsligt öfverfallen af insurgenterna, som fråntog honom 40 muläsnor, !astade med förråd för Dragali, och bragte trupperna i en sådan aordning, att sjelfva högqvarteret med öfverbefölhafvaren sväfvade i fara att blifva tillfångataget eiler nedhugget, och endast med knapp nöd lyckades rädda sig till fästningen. Så lyder Triestkorrespondentens berättelse. På den södra krigsteatern, i Zepa, synas sckerna ej heller stå bättre. Den af öfverte Oehönfeld der företagna expeditionen mot Brate, Dabori och Maina hade slutats deratt af Ott helt kompani af regementet Wimpilen endast 22 man kommo tillbaka. Före våren, heter det nu, är det här lika litet som i Orivoscie att tänka Då något energiskt fortsättande af kriget. N Rikskansleren von Beust skulle, på återresan från Egypten, landstiga i Brindisi för att begifva sig till Florens och der öfverbringa kejsarens lyckönskningar till konungen öfver hans lyckligt återvunna helsa. Att dock rikskansleren ej reser endast för att utföra en sådan beskickning är väl temligen gifvet. De ärenden, som skulle athandlats mellan de båda monarkerna i Brindisi, om det här beramade mötet blifvit af, komma väl nu att bli föremål för samtal mellan konungen och kejsarens förste minister. En prest i biskopsstiftet Linz, kyrkoherden i Sarmingstein, Aloys Anton, har till domkapitlet ingifvit en skrift, hvari han förklarar att han i anseende till den strid hvari, genom det stundande konciliet, presterskapet kommer att stå till tidens anda, ej längre