ingar, när det icke städse kan påräknas hvarken att vederbörande kommunalmyndigheter skola foga sig efter öfverståthållarembetets åsigter eller öfverståthållaren kan å embetes vägnar gilla allt hvad en eller annan kommunalmyndighet under hans ordförandeskap beslutat, torde man väl ega fog hemställa, om icke talande skäl finnas för undanrödjande af det nuvarande missförhållandet. Då detta helt och hållet är regeringens verk, synes det ock som man med skäl kunde vänta, att den, så vidt saken ännu beror på dess åtgärd, bragte en bättre ordning till stånd. Det är måhända icke att påräkna det den nuvarande stämningen hos stadsfullmäktige blir oföränderlig och icke lärer första kammarens afslag hindra, att saken vid riksdagen återupptages, skulle sådant än behöfva göras mera än en gång. Och för hvarje gång saken bringas under diskussion, komma säkerligen orimligheterna i den nuvarande anordningen att mer . och mer framhållas, så att i allt fall den slutliga utgången icke är tvifvelaktig. Då vi sysselsätta oss med öfverståthållareembetet och dess ställning, torde det. ej vara ur vägen att påpeka några anmärkningsvärda förhållanden i afseende på embetsverksamheten derstädes. Annu för sexl år tillbaka handlades öfverståthållare-embetets kanslis och poliskammarens göromål af underståthållaren, polismästaren, fogaten och en till biträde åt underståthållaren och polismästaren förordnad person. I stället för den sistnämnde har under nämnde tid kommit en ordinarie polisdomare och en polisintendent, hvarjemte en person, som innehar annan tjenst hos öfverståthållare-embetet, på förordnande biträder underståthållaren med handläggning at kansliärenderne. Denna icke obetydliga tillökning i arbetskrafter för fullgörande af öfverståthållare-embetets åligganden, borde utgöra bevis på ökadt arbete och svårigheter för embetets innehafvare och hans närmaste biträden att medhinna sina öromål. Men häremot strider att öfverståtållaren sjelf, som i utbyte mot ordförandeskapet i drätsel-kommissionen fått alla ofvannämnda ordförandebefattningar hos stadsfullmäktige och deras fördelningar, ändock haft tidatt åtaga sig icke blott riksdagsmannaskap i första kammaren, atan äfven ledamotskap i skandinaviska Kreditbolagets styrelse, och att underståthållarens göromål under samma tid kunnat, jemte direktörsbefattningar i allmänna hypoteksbanken, civilstatens pensionsinrättning, Strömsholms kanalbolag och försäkringsbolaget Skandia samt utredningen af Hawmiltonska affärerna m. m. så väl skötas af en person, att denne derigenom förvärfvat rege. ringens förtroende att bestrida en vigtig chefsplats med samma ej odelade verksamhet. Och efter denna befordran har äfven efterträdaren på underståthållareplatsen följt förmans och företrädares exempel genom att ingå i styrelsen för inteckningsgarantibolaget. Vi sågo nyligen en af hufvudstadens tidningar h-fva. med statskalenderns tillhjelp uppgjort en beräkning deröfver huru många af nr underordnande tjenstemännen, som delade sin tid på flere tjenster. För vår del tro vi, att det icke är ensamt på det hållet man bör efterse huru pass tjensten lemnar tillräcklig sysselsättning och tiden egnas åt densamma. Icke heller är det till statskalendern, man bör inskränka sina forskningar, ty der upptagas ej hela mängden af direktoner och styrelser för enskilda inrättningar, at hvilka mången höge embetsmaån egnar en betydlig del af sin tid till icke mera fromma för sitt embete, än om hans biinkomst hemtades från form i statens tjenst. Men under alla förhållanden är visst, att det blir svårt att inse rättvisan af ett anspråk på odelad tid för statstjensten, som riktas mot de lägre tjenstemännen, medan chefsplatsernas innehafvare lemnas öppet att egna sin tid åt andra förvärf. Då de flesta chefsplatser äro förtroendeembeten, behöfves endast, att regeringen ogillar ett dylikt sätt att sköta statens vigtigare embeten, för afskaffande till största delen af detta missbruk. Får det i stället fortgå och tilltaga, såsom det på senare tider gjort, då snart sagdt ingen embetsställning i detta afseende hålles i helgd, så må man också vara beredd på att meningen om större delen af chefsplatsernas obehöflighet blir allt mer och mer allmän, och att man arbetar dem i händerna, hvilka i stället att vilja afskaffa oskick, redan högt yrka på indragning. af dessa embeten, som synas fordra så liten tid, men lemna en jemförelsevis så hög aflöning.