styrka och omfattning. Insurgenterna draga sig väl tillbaka för trupperna, men dessa ha knappt utrymt en trakt förr än upproret här åter flammar upp. Detta är särskildt fallet med Zupa-distriktet, hvars invånare sades ha sträckt gevär, men som efter österrikar nes aftåg mot norr till Crivoscie åter kommit ned från sina skrymslen bland bergen.f Om ej alla tecken bedraga,, skrifver en militärkorrespondent från Cattaro till N. Freie Presse, voch om ej våra vapen gynnas af en alldeles särskild tur, blir fälttåget i Bocche hvarken under denna eiler nästa månad slut, och det utspinner sig till ett guerillakrig med smärre strider. Det är min oförgripliga mening, som delas af mer än en officer, som känner terrängen. — Jag ser då jag uttalar denna åsigt sakerna ej svartare än de Svarta bergen (Montenegro), som för de österrikiska vapnen kunna blifva ett Kankasus.. Korrespondenten meddelar vidare uppfångade bret från inflytelserika män i Montenegro, hvaraf visar sig att ryktena om montenegrinernas delaktighet i resningen ej:varit gripna ur luften, Ett faktum är att zupesernas Jedare, bland andra popen Radanovich och två andra prester, för närvarande uppehålla sig i Cettinje, derifrån de uppmana de sprängda skarorna till stridens fortsättande. Do i UCrivoscie opererande trupperna äro delade i tre kolonner. Den ena af dem, under öfverste Simic, framrycker från Risano öfver Cerekvice-platån mot Dragali, medan en annan, under öfverste Fischer, äfven utgående från Risano, öfver Ledenice söker framtränga till samma punkt. Den tredje står som reserv qvar i Risano under general Dormus. De båda mot Dragali opererande kolonnerna understödjas på hvar sin sida af två mindre under öfverste Kaiffel och major Urschitz. Dessas uppgift är att hindra insurgenterna att från de i hufvudvägarne inrymmande sidodalarne falla de båda hufvudkolonnerna i flanken. Uppbrottet från Risano skedde d. 16 kl. 6 på morgonen. Insurgenterna hade besatt höjderna och sökte genom j nedrullande af stora stenmassor hindra truppernas framryckande, men artilleriet rensade snart höjderna, och infanteriet klättrade upptör dem : på de smala slingrande bergstigarne. Om de följande händelserna ega vi endast telegrafiska underrättelser. Af dessa synes, att crivoscianerna på flera ställen gjort hårdnackadt motstånd. Detta har troligen isynnerhet varit fallet vid positionerna Cerekvice och Ledenice, hvilka beherrska såväl de till Dragali förande dalarne, som vägen till Risanobugten. Ha de båda kolonnerna lyckligt forcerat dessa positioner samt passet vid Han, återstår dem ännu den trånga kettildal, i hvars fond Dragali ligger och hvars branta sluttningar lämpa sig förträffligt för en fiende, som vill genom plötsliga öfverfall krossa en genom dalen framtågande truppstyrka. Flera tecken synas antyda, att regeringen i Wien umgås med en plan att åvägabringa en förlikning med Galizien, der, alldeles som i Böhmen, det nationella partiet yrkar på en sjelfständigare ställning inom monarkien. Det fordrar nemligen upprättandet af ett särskilt polskt hofkansli, samt att landtdagen i Lemberg erhåller en betydligt utvidgad myndighet. Den österrikiska regeringen synes så mycket mer böjd att göra galizierua viss lit på sin rätt, på samma gång dock hållit sig strängt inom riksförfattningens gränser. Från Lemberg berättas nu äfven, att denl. cisleithanska inrikesministern Giskra öppnat underhandlingar med grefve Henrik Wod-: zicki, en af nationalpartiets mest framstående män, för att förmå honom att öfver-! taga den lediga befattningen som ståthållare i Galizien, samt att en annan ej mindre be-l: tydande medlem af samma parti, grefve Bobovski, för närvarande ståthållare i Krakov, blifvit utsedd till galizisk minister i Wien. Af dessa tecken ville man sluta till att en vigtig förändring i federalistisk iktning snart kommer att inträda i den inländska politiken, en förändring, som sannolikt äfven kommer att ge sig ett uttryck i en modifikation af kabinettet, hvarigenom det tyska, centralistiska partiets förnämsta representanter derstädes, Herbst och Hasner, skulle kunna komma att afgå. Man motser derföre vigtiga beslut vid kejsarens och rikskanslerens återkomst från orienten. I deputeradekammaren i Berlin har inrikesministern, med anledning af ett väckt förslag om en ny tryckfrihetslag, förklarat att regeringen inomkort ämnar framlägga en sådan. Inom herrehuset har samtidigt en af Below väckt motion om iovförande af ett tobaksmonopol inom tullföreningen blifvit antagen. I Amerika börjar man redan sysselsätta sig med frågan om kandidaterna till det nästa presidentvalet. Demokraterna, hvilkas mod alltmera är i stigande, skola beslutit att som sin kandidat uppställa den bekante guvernören i Newyork Hoffmann, som under kriget gjorde sig känd som en särdeles verksam anpvhängare af rebellerna i sydstaterna. Republikanerna deremot ämna välja om Grant, hvars oegennyttiga och redbara karakter vinner alltmera erkännande. Legislaturen i Alabama har antagit, men den i Tennessee deremot afslagit 15:e tilläggsartikeln till författningen, som utsträcker valrätten till alla medborgare utan åtskilnad till hudfärg. Röstlistorna, som dock ännu ej äro fullständiga, utvisa i allmänhet att det författningstrogna partiet vunnit majoritet i legislaturerna i sydstaterna. De franska nybyggarne i distriktet RedRiver ha förklarat sig oberoende af Canada och jagat bort guvernören. De fordra en särskilt territorialregering och en af folket vald legislatur. I England har i lång tid en liflig diskussion pågått om hvilka krigsfartyg som ha företrädet, de som föra bredsidsbatterier eller tornfartyg. De förra rekommendera sig genom sin sjöduglighet, hvaremot de senare äro vida att föredraga i strid, isynnerhet under storm. Tornfartyget kan bestryka horisonten i alla riktningar, men af detta skäl kan det ej föra master och segel, utan är inskränkt till ångan, d. v. s. att det är hjelp. eftergifter, som de, medan de hål-! löst, när kolen tagit slut. Trots denna stora