PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT) Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Det var ytterligt förfallet och ödsligt och Berenger såg sig tröstlös omkring efter någon plats, för att nedlägga sin nästan sanslöse broder. Den sorgklädda qvinnan böjde sitt hufvud och pekade på en stenbänk vid väggen, och elter ett par fatänga försök att göra sin a gråt baltt qväfda stämma hörbar, hviskade hon: Vi skola sedan skaffa honom en bättre bädd., hvarpå hon med nästan lika låg stämma gaf soldaten några befallningar och Berenger förstod att han gick att hemta sängkläder, Derpå framtog hon under sin tunga sorgkappa, men utan att upplyfta doket, en stor sax, gaf Berenger ett tecken att stödja brodren, medan hon sprättade upp hans tröja och lossade svärdbältet. Soldaten hade under tiden återkommit medförande sängkläder, som han på ett tecken af henne, nedlade i en at de många små nischer som omgåtvo koret. Hon kastade bort sin stora kappa, men det svarta doket behöll hon för änsigtet och förde stundom sin näsduk derunder till ögoEon, för att borttorka tårarna. Icke ett ord yttrade hon, utom då någon befallning till sotdaten eller ett uppmuntrande ord till den grade, behöfdes. Men innan Philip hunnit ) se A B. n:r 159, 161, 162, 164—167, 171, 174, äl75, 177—179, 182, 185—189, 191, 192 194—196 188, 200—304, 206-—208, 210, 212-—215, 217, 218 221, 28-297, FAG, 21-272.