— ÖOfficiel poesi. Kjöbenhavns universitet firade för en eller annan vecka sedar en fest med anledning af danske kronprinsens och den svensk-norska prinsessans giftermål. Vid denna lojala högtidlighet utfördes en mycket erotisk kantat, gjord — vm vi minnas rätt — af professor Holst, med musik af Hartmann. En insändare i tidningen Hejmdal, som menar att den officiella hänryckningen här öfverskridit alla gränser för det tillåtliga, gör bland annat följande anmärkningar. När poeten, efter att ha prisat Eros skjutfärdighet, utbrister: Aldrig du för med et Skud dog som dette Endte Aarhundreders Fjendskab 0g Trette, så är detta osanning i hvar och en af de tre meningar, som kunna anses ha föresväfvat förf, Bitterheten mellan folken var släckt långt före den 28 Juli. Hvad, för det andra angår, staternas, d. v. s. deras ledares inbördes fiendtliga politik, så är det lika osannt, att den blifvitj ändad genom det ifrågavarande giftermålet. Den var slut från det ögonblick, då de nordiska makterna hade ömsesidigt så förderfvat hvarandra, att de hvarken mer kunde göra hvarandra någon skada eller betyda något i Eurosa. Den var slut redan 1721; — krigen 1788, 1809 och 1814 voro dels så ömkliga, att de med rätta förliknats vid slagsmål mellan ett par hundar med munkorg, dels härflöto de ej af egen drift hos de kämpande, utan de nordiska makterna drefvos derhän på grund af sin svaghet och dermed följande beroende af främmande stormakter: det var Ryssland som först tog Danmark i nacken och dermed slog Sverge, och som sedan tussade Sverge mot Danmark. Menar poeten slutligen, att let furstliga giftermålet skulle ha omintetsjort all strid för framtiden, så är också det psannt: vanmäktiga mot främmande tvång, innu mer än 1809 och 1813, kunna de norliska makterna, om ock aldrig så mycket not sin egen vilja, ännu nödgas till kamp not hvarandra. Ån värre är osanningen i denna officiella poesi, när der säges till prinsessan: Dit glade Smil og dit milde Blik, Dit Sprogs forfriskende Klang Forjog de Skyer, som nylig gik henover den danske Vang. Detta är rentaf upprörande, ty det är ej, om det föregående, blott tanklöst slarf, utan jertlöst hån mot folket. De skyar, som nyss rogo over den danske Vang, ha aldrig ett ). gonblick förjagats af glädjen öfver gifter-! älet, och de kunna ej förjagas genom nå-: ot annat, än återföreningen med de träl-): undna bröderna i Nordslesvig, Att säga ylikt, är att kränka hvarje menniska, som ar ett danskt och nordiskt hjerta i bröstet, ör hvilken folk och fädernesland äro annat n toma ljud, annat än en försörjning för tt furstehus. Ins. spörjer till slut, hvarför ej studentingföreningen vägrat att sjunga dylikt rafvel,