ykologiska gåto Dietrichson, Det skönas verld — Kolb, Menniskoslägtets kulturhistoria, — Aftolii arbeten. J.S: Velhavens Samlede Skrifter. Bind 1—8 Sjöbenhavn 1867—068. Gyldendalske Boghandel. TIL, Det anmärktes i en föregående artikel, att intelligenspartiet gjorde front icke blott möt den demokratiska, utan äfven mot den gaminaldags, i litteraturen såväl som i politiken framträdande naiva hvilan i de stora minnena: Isynonerhet hade Velhaven skarpt uttalat detta mot den patriotiske 5. O. Wolf (densamme, som försäkrade, att bOm Klöden rekker end, dets (Norges) Fjelde skal Stormen dog ej kunne fzelde; som Bauta end de skulle staa og vise hvar vort Norge laa —) men i Demringen var det icke fritt för, att författaren sjelf, när allt kom omkring, icke farin något annat positivt ideal alt ss upp till än forntidens. Allting inutiden stod matt och färglöst för hans öga, och när han ännu finner något sHaab ved denne prude Stamme; sa är det derföre att den — ejer Sönner end af Tyr og Thor, derför att den norske Bondes Ijemstavn er en heilig Jord och diktens slutord: Hvad Norge var, det maa det engang vorde paa Land, paa Bölge og i Folkerang skilja sig i grundtanken icke stort från den gamla trösten, att Oldtid, du svandt, men din hellige Flamme blusser i Nordmeendens Hjerte endnu, end er af Et og af Kraft han densamme 0. s. v. Märkligt är det också, att flere af den gamla skolans koryfeer stälde sig på Velhavens sida; efter all sannolikhet var det Bjerregaard, som strax vid Daem-. ringsstridens utbrott helsade V. Xi Morgenbladet den 14 Dec. 1834) såsom skald och uppmanade honom: Grib i Harpens Strenge 1 med Ungdomsmod, lad Klangen tone vidt og, stil med varm, med ren Begeistring klart dit Folk for Öjo ett veldigt Billed af de lengst)c bortflöjne, de store Dage fra vort Hedenold;1 äfven Schwach lade flere gånger i dagen sin I sympati för Demringen. Vi vilja komma x ihåg denna öfverensstämmelse, för att lävgrel, fram återkomma till den, när vi skola kaI rakterisera Velhavens senare skaldekonst. b Ännu ett dråg måste vi bemärka vid den d själsriktning, som fick sitt skarpaste uttryck h i Norges Demring. Det var behofvet af en k oafbraten förbindelse med kulturlifvet, sådant D det rörde sig i de större samhällena eller närs mast i Danmark, hvilket på den tiden för d f g r d (4 n b k d G många var ett smakens och den högre andliga kulturens förlofvade land. Motpartiet fruktade för, att de udenlandske Aander skal meerke os med udenlandske Stempler og slette ud vor norske Karakter,, och gifver man akt på den djupa vördnad, hvarmed många under dessa åren tyckas ha mottagit hvarje dom, hvarje mod från Nordens Athen,, så har det väl icke varit fritt ifrån, att denna fruktan kunde vara temligen välgrundad, om den också ofta framträdde i småaktiga och barnsliga former. Mot denna fruktan hade Velhaven redan förut (i ett anonymt skaldeEf stycke Theateret år 1832) i en temligen sl hånfull ton gjort gällande st at den yderlige Antidanskhed h der yrager Slettens Frugt og gjör sig til, st skjönt selv man kun Potates har og Sild, m er en elendig Pon-Ranudisk Spanskhed. 0 Och icke mindre kraftigt ljöd det i Dem-ö ringen om huru d Kraft-Chimzerer drive om i Blodet re Hos denne Norskhedens Filister-Kaste; uj Her er det Lov den söde Frugt at laste, le og derfor maa ej Truet vere modets — Norges Demring utkom i November 1834, se och redan i Januari lemnade en ny upplaga kt pressen. För att göra sig en föreställningst om det uppseende — hos författarens tros-el förvandter jubel, hos hans motståndare denH djupaste indignation — stycket väckte, må-m ste man genomgå de årens tidningar och )d: iakttaga, huru de dag ut och dag in öfver-or svämmades af Meningsudtalelser, långa resi sonnerande artiklar, epigrammer, vidlyftiga ge poemer, annonser o. s. v., och detta nästan äl ända till sommaren 1836. Den broschyr-i litteratur, som skaldestycket framlockade, ol visar oss blott anförarne, hvilka uppföra sigrå med någon besinning och åtminstone följa en at bestämd krigsplan; striden har här bevaratpi en viss litterär prägel. Men itidningarne — isypnerhet i Morgenbladet — är det krigs som strider mot krigshär, hela landtstor-så men, som rycker ut. Signalen gifves, etthe par dagar efter sedan boken kommit ut, geve nom en annons, att Demringen kan fås för ge kostnaden för denna annons,, hvarpå några et dagar senare kommer en annan auvnons, att!re af Velbavens förträffliga skaldestycke Nor-he ges Daemring, hvars upplaga sannolikt snart tic skall bli utsåld, konna några exemplar af-ve stås för 1 spd. pr exemplar, af läsare, som åt efter flera genomläsningar ha gjort sig så fö noga bekanta med styckets kärnfulla inne-sis håll och träffande uttryck, att de med nöje i : ha lärt sig det utantillv, Så kommer en och de betygar hr V. sin högaktning och sin be-of undran för hans talang; en annan bjuder på vi en resonnerande anmälan, i hvilken det — kl med en oförbehållsamhet, som skulle kunna en fresta en att antaga alltsammans för ironi, ) mr hvilket det dock icke är — förklaras, hvad oc det egentligen är, som i lång tid har väcktoc intelligenspartiets indignation: Velhaven är!eri icke den ende, som djupt har kännt det nu-is varande slägtets själsslöhet, icke den ende, ful som råhetens och kitslighetens kring sig gri-ta: ande äflan och herravälde öfver opinionenke a upprört; men han är den ende, som harmi vågat utkasta handsken. Tillräckligt längeaf ha vi låtit öfverrösta och knfva oss af dessa ge: horder, som bära friheten på tungan samt ni själsoch pöbelträldomen i bjertat; som vilja De ha grundlagen införd såsom skolbok och unitid versitetets lärareplatser besatta efter ancien rer netet; som skrika mot privilegier, adel och!ha rang,. På ett ställe jemföres DemringenI ( med Noachs dufva, och på inkastet, att! to skalden omtalar sitt fädernesland på ett föga de smickrande sätt, svaras med frågan, omhe kanske Moses var en fädernesland är derföre att han slog d onda bland sitt folk leg n