samt äfven en tredje blifvit tryckt, hade väl hr Mårtin haft rätt att hvila på sina lagrar; men långt derifrån. Med en outtröttlig kärlek till sin uppgift hade han redan förberedt materialierna till en fjerde upplaga, som omfattade resultaterna af de nyaste forskningarna om Medeltiden och de feodala institutionerna. Derjemte har han fördjupat sig i undersökningar om de gamla Celterna, och detta har helt nyss förskaffat honom ett pris af 20;000 francs samt kallelse till den arkeologiska kongress, som kommer att ega rum om ett par dagar i Kjöbenhavn, hvilket varit orsaken, att han endast kunnat göra ett kort besök på tre dagar härstädes. Talaren lyckönskade emellertid Sverges hufvudstad och de närvarande att inom denna korta tid ha fått göra hans bekantskap, och hoppades att denna skulle i sin mån bidraga att skingra de föreställningar, som man ännu ej längesedan. fått höra ifrån Frankrike om vårt land, att man der kunde få se björnar spatsera på Stockholms gator, hvilket åtminstone icke egde rum i verkligheten, om ock sådana icke saknades i figuratif mening. . Han lyckönskade oss också, att vistelsen inträffat under en så herrlig väderlek som dessa dagars, och hoppa-. des, attidet intryck, hedersgästen hemtat af den sköna naturen häromkring, under belysningen af en klar himmel, skulle föranleda honom att en annan gång återkomma och dröja något längre. Hr Martin tackade i ett lifligt föredrag, framhållande den väsentliga likheten i såmånga fall mellan Frankrike och Sverge samt de deraf beroende många förbindelserna och lifliga sympatierna dessa länder mellan. Hr M. slutade med att föreslå en skål för ej blott Sverges, utan äfven dess fränders, Norges och Danmarks, folk. Senare på aftonen framförde statsrådet Carlson, äfvenledes på franska, de närvarandes afskedshelsning till den illustre främling, som nu ett par daar uppehållit sig i vårt land. Tal. framhöll, att den sympati, som råder mellan Frankrikes och Sverges folk, äfven uppenbarar sig i en inre öfverensstämmelse mellan dessa båda folks historieskrifvare. Tal. önskade, att hr Martin måtte medföra ett sådant intryck från värt land, att detta måtte verka, att det ej blefve sista, liksom det var första, gången detsamma finge äran se hr Martin såsom sin gäst. Hr Martin svarade med att tala om de goda intryck han medförde från Sverge, bland hvilka han särskildt ville framhålla ett, det som han erfarit af våra folkskolor. Han sade sig under sitt vistande här tagit kännedom om dessa skolor, och hans högsta önskan vore, att hans fäderneslands Frankrikes folkundervisning skulle om tio är vara lika väl ordnäd som Sverges och bära samma frukter, som detta senare lands uppfostringsanstalter för folkets barn redan alstrat. Han hade i vårt land sett en tafla af frihet och af manlighet i väsen och tänkesätt, som djupttilltalat honom och gjort honom stor glädje. Han medförde — slutade han — det angenämaste minne af vårt folk och land, och en af hans käraste önskningar vore att än en -gång : få, återse la belle Suede. Först vid midnattstid åtskildes samqvämet. Hvar och en af dess medlemmar medförde derifrån en liflig hågkomst af hr Martin, i hvilken man lärt känna en af de mest int bildade, älskvärdaste och flärdfriaste personligheter. Hr Martin afreste med snälltåget i dag på morgonen till Kjöbenhavn.